Med bestämda rörelser sätter jag på mig skorna. Knyter halsduken runt halsen och greppar min neonfärgade kappa. Blickar över axeln efter min kära ägodel men stålsätter mig inför vanan att ta med den.
Stänger dörren och går ut i världen en ägodel naknare.
Yngre generationer har börjat ta aktiva beslut kring sin telefonanvändning. De som är födda efter år 2000 har aldrig levt analogt, man kunde till och med säga att skärmarna varit en tredje förälder. Det här är inte en moralisering över att folk gett sina barn mycket skärmtid, det är en verklighet att unga i dag har haft skärmen nära till hands oavsett hur föräldrarna försökt begränsa. I undervisningen har det använts skärmar aktivt, bland vännerna på rasten är skärmarna alltid framme, fritiden har bestått till stor del av skärmar på olika sätt. Enda gången generationerna Z och Alpha inte haft en skärm i aktivt bruk har varit i sömnen.
Ett flertal svenska dagstidningar har trendspanat kring att mindre skärmtid kommer bli populärt i år. Ungdomsbarometern i Sverige samlade upp över 11 000 unika enkätsvar bland unga i åldrarna 15–24. Det återkommande svaret var en önskan om att kunna ta avstånd från den snabba teknologin. Känslan av att aldrig undkomma det blickfångssnabba börjar tära på folk, speciellt på dem som växt upp med detta.
"Skärmarnas charm är tröttsamt tärande i längden."
Det talas mycket om att unga inte klarar av att läsa längre texter och att all information måste snuttifieras för att kunna tas in. Men det verkar ändå finnas en vilja bland unga till att förändra detta, skärmarnas charm är tröttsamt tärande i längden.
Jag är däremot ingen totalitär skärmhatare, via sociala medier har jag fått vänner som jag aldrig annars hade hittat. Den utanförskap jag kände som barn har jag i dag som vuxen kunnat fylla med hjälp av hobbyer, alternativa subkulturer och människor med likadana intressen. Jag har hittat min plats i samhället via de communityn som skapats på sociala medier. Tanken bakom sociala medier är således god men det är när reklam och poänglöst tresekunderstittande tar över alla flöden som det känns poänglöst.
Vi är beroende av snabba dopaminkickar som inte ger oss speciellt mycket djupare information. Oroväckande är också de fascistiska vindar vi lever inom och den mängd propaganda som sprids just nu. En källkritisk och lugn blick är viktigare än någonsin.
För första gången på säkerligen fem år lämnar jag och många yngre individer telefonen på hyllan under promenaden. Det kräver stor ansträngning och till en början letar jag automatiskt efter telefonen i fickan. Men efter en stund inser min kropp att jag inte alltid kan förlita mig på snabbt dopamin. Plötsligt ser jag alla de löv jag glömt bort att finns på min bakgård. Ansiktena omkring mig möter mitt och det slår mig hur vi alla kämpar med våra bekymmer. Jag tänker att jag inte skulle ha upplevt denna lugna medvetna stund om jag inte tagit ett aktivt beslut att nå den.
Rosanna Fellman är estradpoet, författare och översättare.
Kåseriet ingick i SFV-magasinet 1/2025.
