I tillägg till att ha doktorerat på Hanken är Jan Antell även politices magister i nationalekonomi från Helsingfors universitet.
– Jag började studera på Hanken på 1990-talet och man kan säga att på den vägen är jag fortfarande. Jag har undervisat på Hanken och på andra ställen i finansiell ekonomi, kapitalförvaltning och metodkunskap, och i Hankens Executive MBA-program.
Med erfarenheter som sträcker sig trettio år bakåt säger Antell att rätt lite i själva verket har förändrats när det gäller grundpelarna i kapitalförvaltning.
– Fortfarande gäller att kapitalförvaltnings- och investeringsplaner främst ska beakta ägarens intressen och möjligheter. För organisationer som SFV gäller alltid andra kriterier än till exempel för en privatperson; i organisationer styrs ju placeringspolitiken långt av stadgor och syftesparagrafer.
– En förening med långsiktig verksamhet kan aldrig sikta på att göra spekulativa, snabba klipp på börsen. Däremot ska man göra övervägda operativa val, och noga fundera på allokeringen i olika tillgångsslag, det vill säga vilken fördelning som är gynnsammast för att finansiera den egna verksamheten.
Fortfarande gäller att kapitalförvaltnings- och investeringsplaner främst ska beakta ägarens intressen och möjligheter.
Jan Antell säger att tillgångsallokeringen ska sikta dels på organisationens långsiktiga överlevnad och tillväxt, i samklang med den omkringliggande ekonomin, men samtidigt också på att det ska finnas likviditet, det vill säga reda pengar för löpande utgifter som uppstår på grund av verksamheten. Här kan SFV:s kapitalförvaltningsråd stå för den kontinuerliga och aktiva uppföljning som krävs.
Finländska föreningar och stiftelser har traditionellt gillat att äga aktier i inhemska företag, och finansierat sin verksamhet med direktavkastningen från utdelningar. På senare tid har ändå internationella aktiefonder ökat intresset för en bredare, global syn.
– Den finländska aktie- och fondmarknaden motsvarar mindre än en procent av den globala marknaden. Så enligt rent akademisk teori borde marknadsvikten diktera att en finländsk aktörs inhemska innehav borde ligga på en knapp procent. Men av historiska skäl drar de flesta fortfarande ”hemåt” i sina innehav, vilket i och för sig är förståeligt även om det inte är helt optimalt.
Helt isolerad från ekonomiska konjunkturer eller börskrascher kan ingen kapitalförvaltare vara.
– Därför är till exempel välskötta fastigheter intressanta som investeringar för en organisation som SFV, precis med tanke på de långa tidsspannen.
Jan Antell betonar även kostnaderna för att förvalta det ackumulerade kapitalet. De påverkar en förenings bokslut mer än man kunde tro.
– En skillnad på en halv procent kan låta liten, men då förmögenheten handlar om miljontals euro blir de sammanlagda summorna på några år mycket stora. Det är frågan om ränta på ränta-effekten, eller omvänt förlusten av en del av denna effekt till följd av onödigt höga kostnader.
”Det nya normala”
Med sin långa tidshorisont anser Jan Antell att varje nytta ska ha ett pris.
– Situationen efter finanskrisen 2009 var länge den att räntorna i praktiken var noll eller negativa. Hur man än försöker motivera detta, är det inte fråga om ett normalläge. Även pengar ska ha ett pris.
Då en hel yrkesgeneration finansmänniskor vant sig vid detta ”nya normala” uppstod förstås problem då räntorna för en tid sedan steg för att motverka en stadigt ökande inflation. Hur de senaste räntesänkningarna påverkar läget återstår att se; lägre räntor hämtar även med sig en risk för överhettning.
– I kombination med en stor privat och offentlig skuldsättning kan en korrigering alltid vara förestående, precis som korrigeringar skett även tidigare. Tyvärr vet ingen om det sker i år eller om till exempel tio år eller senare, eller hur stor den kommer att bli. Det är en del av finansmarknaden och det som gör denna marknad fascinerande.
Marknadspsykologi och investerarbeteende är enligt Jan Antell ett mycket intressant ämne i sig. Även där är förutsägningar nästan omöjliga att göra.
– Om alla visste att en krasch sker i morgon, skulle den förstås ske redan i dag.
