Det går hårt nu. Som journalist får jag varje dag öva mig i att hålla huvudet kallt. Takten i nyhetsvärlden är hård och retoriken från beslutsfattare och andra påverkare ännu hårdare. Uppmärksamhetsekonomins rasande tempo och redaktionernas konkurrens om publikens tid kan göra vem som helst cynisk.
Journalistiken har länge kritiserats för sin jakt på både klick och nya spridningsformat. Men i dag handlar de etablerade nyhetsredaktionernas behov av räckvidd om något större än att bara sälja prenumerationer. Det handlar om journalistikens demokratiska uppdrag.
I dag kablas politiska budskap ut i direktsändningar tillgängliga över hela världen, genom allt från beslutsfattarnas egna sociala medier till de officiella kanalerna från Vita huset. Personer med makt och inflytande har helt nya möjligheter att nå ut med sina egna budskap oemotsagda, i predikan för de redan frälsta, i sina egna applåderande bubblor. Politiska påståenden kan upprepas gång på gång via egna plattformar, envist och systematiskt, trots att påståendena har motbevisats.
Det här ställer stora krav på journalisternas allmänbildning och faktagranskning, men också på journalisternas förmåga att nå ut till publiken effektivt och brett. Trovärdig och pålitlig journalistik spelar en viktig roll i att bygga upp ett samhälles motståndskraft mot manipulation och desinformation.
I grunden har uppdraget inte förändrats. Journalistiken ska fortfarande granska och utkräva ansvar, den ska ge perspektiv genom olika röster och den ska ge sammanhang åt snabba händelseförlopp.
Men journalistiken gör inte det här om den inte når ut till folket.
Journalistiken konkurrerar dessutom om folkets uppmärksamhet med ett exponentiellt växande flöde av AI-producerat slask, som inte består av bara fejkade kattvideor utan också av helt påhittade poddar och nyhetsklipp.
Det är på grund av den här utvecklingen journalistiken lämnat sina traditionella och bekväma arenor. Journalister och redaktioner provar nya format och plattformar för att hitta ut till publiken. De lär sig behärska AI-verktyg för att vara bättre än AI-verktyg. De söker formuleringar och tilltal som fungerar, och de bygger upp trovärdighet och profil.
För det räcker inte att rapportera för en färdigt invigd och redan bekymrad publik. Vi journalister måste kunna förklara både politik och ekonomi på ett sätt som en större mängd människor förstår. Vi måste kunna formulera oss så att till och med nyheter om klimatförändringen intresserar.
Om redaktionerna inte jagar klick och räckvidd sviker de sitt demokratiska uppdrag.
Marianne Sundholm
Journalist på Hufvudstadsbladet
Tilldelades Topeliuspriset – det finlandssvenska publicistpriset
i slutet av januari.
Kolumnen har publicerats i SFV-Magasinet 1/26.
