Många av de människor skom flytt kriget i Ukraina till Borgånejden bor hos svenskspråkiga familjer. Kursen och familjelägren arrangerades för att underlätta deras kommunikation med värdfamiljen, och samtidigt ge en introduktion till det finländska samhället. Nu fortsätter verksamheten med nästa språkkurs.
Yuliia Charkina var med om språkkursen i våras och har fortsatt med att gå på studieprogrammet Svenska – International Swedish.
– Jag är musiker. Jag spelar piano och min man spelar trombon. Han är jazzmusiker, säger hon ihärdigt på tydlig svenska.
Paret har tre döttrar i åldrarna 12, 10 och 3 som går i svensk skola och dagis. De deltog också i Akans sommarläger.
– De simmade, besökte museer, pysslade, lekte. Det var fantastiskt avkopplande både för barnen och för oss vuxna som satt och pluggade svenska på kursen.
Yuliia kom till Borgå med sin make och sina tre döttrar.
Bild: Saara Fernström
Yuliia anser att de två månaderna på språkkursen har hjälpt mycket.
– Nu när jag talar med människor provar jag först med att tala svenska. Om det är någonting jag inte kan byter jag till engelska – men också tvärtom eftersom jag inte heller kan bra engelska, skrattar hon men tillägger att när yngsta dotterns dagis fick besök av en svensk teatergrupp förstod hon nästan allting som sades.
Yuliia tycker att det är självklart att kurserna i svenska har öppnar dörrar för henne i Svenskfinland.
– Jag uppträdde bland annat på en konsert i Sibeliusdagarna i Lovisa.
Hennes man spelar i ett band och ackompanjerar en teatergrupp.
Olena Bezedynova bor i Paipis med sin 15-åriga dotter. Svenska är det enda språk som talas i hemmet där värden är svensk.
Olena beskriver sin första kontakt med det svenska språket.
– Jag hade aldrig hört det förut. Det är ett så mjukt språk. Jag tycker om dess uttal och det är enklare än finska för en ukrainare eftersom det hör till samma språkstam.
Hon tycker att välkomnandet i Svenskfinland har varit översvallande.
– Den svenskspråkiga gemenskapen är my favourite. Den kändes som en öppen famn efter flykten, säger Olena och säger att hon har fått många nya vänner som inte är ukrainare.
Olena bor med sin tonårsdotter hos en svenskspråkig värd i Paipis.
Bild: Saara Fernström
Vårens språkkurs drogs av Holger Thors vars kunskaper i polska och ryska underlättade när han introducerade kursdeltagarna förutom i det svenska språket även i det finländska samhället.
– Det hjälpte oss att förstå hur landet fungerar. Han sa mycket intressant om Finlands historia.
Både Yuliia och Olena uppskattar språkkunskaperna som ökar för varje dag, och det nya svenska sammanhanget. Det är ändå minst lika viktigt med gemenskapen i skolan.
– Samtalen och umgänget i skolan distraherar från nyheterna från vårt hemland, säger Yuliia. Olena nickar allvarligt.
Hennes vuxna son är i Ukraina och försvarar landet.
Katinka von Kraemer vid Akan är programansvarig för Svenska – International Swedish Course. Hon berättar att några av ukrainarna har fått arbete på svenska.
– En person fick arbete på ett hotell. En annan som hade utbildning inom småbarnspedagogik fick jobb på ett svenskt daghem, Sofiia Tesliuk, som också blev lägerledare för Akan i somras.
Barnen tog sig upp på Kokonbacken på sommarens läger.
Bild: Pavlo Leinonen / Alexandr Foy.
Nina Wackström är kursplanerare vid Akan. Hon tror att den största effekten av kurserna är integration.
– Deltagarna har fått ett sammanhang i och med skolan. De träffar och umgås också med människor som de inte känner sedan tidigare. Och givetvis får de den direkta nyttan med att de faktiskt lär sig ett nytt språk som behövs när de vistas i ett nytt land.
...
SFV har understött språkkurserna och de tre sommarlägren med sammanlagt 7500 euro.
Barnen fick ha roligt på disco på sommarlägret.
Bild: Pavlo Leinonen / Alexandr Foy.
