Pia Heikkilä, som med biografin om Anna Bondestam ger ut sin första bok, säger att Bondestam minsann stack ut som finlandssvensk författare i mitten av 1900-talet.
– Hon kom från arbetarklassen, var österbottning, socialdemokrat och kvinna, under en tid då de flesta finlandssvenska författarna hade en helt annan social bakgrund. Hon skrev epik och skildringar av bygdernas människor under en tidsperiod då en modernistisk stil och självspegling var i ropet, berättar Heikkilä.
Bondestam rörde sig alltså vid sidan av huvudfåran inom både den finlandssvenska litteraturen och politiken, men hennes böcker trycktes i stora upplagor, och både den läsande publiken och recensenterna var förtjusta. Hon fick fina priser och även stora utmärkelser som Tollanderska priset och ett hedersdoktorat vid Helsingfors universitet.
– Ändå kände hon sig som en outsider. Hon upplevde ofta att hon inte riktigt passade in, att hon inte hittade en roll som var överens med hennes ambitioner och mål. Hon kände sig, med rätta eller inte, marginaliserad inom den egna kåren.
Berodde hennes stundvis sårade ego på mindervärdeskomplex, eller på att hon på riktigt var utanför? Pia Heikkilä väljer att beskriva de bitar som Bondestams liv bestod av, så att vi själva får avgöra.
– Vem kan bedöma vilka känslor som är berättigade eller inte? I ett efterhandsperspektiv kan man se hur ett människoliv byggts upp av pusselbitar, där vissa bitar naglar sig fast i pusslets centrum och kan inte bytas ut. I Anna Bondestams fall är det fem bitar som bildar stommen: hennes lyskraftiga föräldrar, banden till Jakobstad, uppväxten inom socialdemokratin, den intellektuella läggningen och klassresan, säger Heikkilä.
Pia Heikkilä har därmed valt att berätta Anna Bondestams liv kronologiskt, med de fem ovannämnda bitarna som ett raster över texten.
– I viss mån har urvalet påverkats av tillgången till material: Inga-Britt Wik bandade in långa intervjuer med Anna i slutet av 1970- och början av 80-talet. Inga-Britt Wiks val av frågor och teman är ändå både intelligenta och insiktsfulla; hon ringar med säker hand in också stora livsfrågor i samtalen där hon får Anna, som sällan ville vara personlig, att öppna sig, berättar Heikkilä.
Även Anna Bondestams litterära texter får stort utrymme i den nya boken. Hur speglar de Bondestams egna upplevelser, var hörs ekot av stegen på de vägar som hon gått?
– Anna själv brukade både i intervjuer och föredrag knyta ihop utvalda erfarenheter med bestämda texter, så det känns berättigat att läsa delar av hennes skönlitteratur så att säga biografiskt.
Heikkilä gör inga anspråk på att komma med den enda och absoluta sanningen.
– De teman jag valt att ta fasta på och de teser jag driver utgår från egna subjektiva bedömningar. Jag håller därmed med Anna som brukade säga att den givna synen på ett skeende alltid behöver granskas! Alternativa tolkningar är alltid möjliga.
SFV:s biografiserie behövs
Ordföranden för SFV:s biografigrupp, Gustaf Widén, säger att läsarnas respons och massmediernas intresse för SFV:s biografiserie visar att projektet behövs.
– Den amerikanske 1800-talsfilosofen Ralph Waldo Emerson var en klok man, som många borde lyssna till. I en av sina sentenser slog han fast: ”Historien finns inte, bara levnadsteckningar”. Utan individer existerar inget samhälle, utan mänskligt medvetande kan ingen historia tecknas ned, allt bygger på det som sker i våra hjärnor och nervsystem.
Widén säger att Emerson hade utomordentligt rätt: utan de goda levnadsteckningarna skulle vi vandra vilse i det förflutna.
– För en minoritet som kämpar för sin språkliga överlevnad är det livsviktigt att påminna om en gårdag där nuet kan söka näring och styrka. Den finlandssvenska kulturhistorien är fylld av fascinerande och komplexa gestalter – konstnärer, politiker, forskare och äventyrare som envist gått sin egen väg. Utan deras insats hade svenskheten i Finland dött ut för länge sedan.
Widén säger att Anna Bondestam knappast kan beskrivas som marginaliserad, men nog lite bortglömd.
– I Thomas Warburtons Åttio år finlandssvensk litteratur får hon fem uppskattande sidor. Men mycket i hennes rika produktion har ändå sjunkit i glömska. Märkligt nog har hon aldrig tidigare ägnats en biografi.
– Med sitt konsekventa vänsterperspektiv visar Anna Bondestam också att begreppet finlandssvenskhet kan ha många olika förtecken.
