Då Björn berättar om sig själv börjar han gärna från början, genom att berätta om sin familj. Björn växte upp i östra Helsingfors i vad han kallar en medelklass familj. Föräldrarna var de första i släkten med akademisk utbildning, modern är lärare och fadern kooperatör. Björn har en äldre bror med ett funktionshinder, och att växa upp i en familj med en funktionshindrad bror har påverkat honom i hög grad.
– Jag har på nära håll sett kampen som anhöriga till personer med funktionshinder för. Speciellt min mor kämpade med läkare, Kårkulla och olika instanser, berättar Björn.
– Jag blev medveten om att alla inte har samma förutsättningar, men alla har samma värde. Min bror Dan har varit min bästa lärare och fått mig att vilja kämpa för lika rättigheter för alla, säger Björn.
Hans första kontakt med Studiecentralen, som senare kom att bli hans arbetsplats i fjorton år, skedde då Björn var knappt tjugo år gammal. Christina ”Chrisse” Lång, verksamhetsombud på Svenska studiecentralen, ordnade en studiecirkel för anhöriga till utvecklingsstörda.
– Syskongruppen var min första upplevelse av folkbildande verksamhet. Det gick upp för mig hur viktigt det är att träffa andra som är i samma situation och som berättar samma slags historier som man själv bär på.
Hemifrån säger Björn sig ha fått med en socialliberal åskådning, samt humanism och medkänsla.
– Som mellanbarn, men i praktiken den som var äldst, fick jag väldigt tidigt lära mig ta ansvar och har också burit ett större ansvar. Jag gjorde till exempel aldrig någon tonårsrevolt för jag ville inte lägga ytterligare en sten på bördan för mina föräldrar. Förmågan att ta större ansvar märks också hos andra i samma situation och det är ju positivt till exempel inom föreningslivet, men det finns också en risk och en fara i att man tar åt sig för mycket och det har jag också känt av under vissa tider. Jag har fått lära mig att dra gränser, säger Björn.
Globala orättvisor
Tiden i gymnasiet kom att bli en viktig tid för Björn och intresset för tredje världen och globala orättvisor växte fram. Det ledde sedan till studier i först nationalekonomi och senare i sociologi, främst socialantropologi. Sin pro gradu-avhandling skrev Björn om nomadfolk i östra Afrika och hur man har forskat i deras överlevnad under svältkatastrofer. Intresset förde sedan Björn vidare till Lärkkulla, där han blev lärare i samhälleliga ämnen och ledare för u-landslinjen. Det var spännande år med många nyheter, bland annat grundades en u-landsbutik på Lärkkulla.
– Sedan kom miljöfrågorna och fredsrörelsen in som stora intresseområden för mig. Det blev mycket fredsfostran och fredspedagogik, och på 1990-talet var det också väldigt aktuell med frågor kring miljön och hållbar utveckling både vad gäller miljön och socialekonomiskt, berättar Björn vidare.
Han blev ordförande för Karis-Pojo fredsförening, som bland annat ordande Hiroshimadagar och liknande.
– År 1987 var det i lilla Karis över tvåhundra personer som deltog i Hiroshimadagen, fler än i Helsingfors! berättar Björn ivrigt.
På Lärkkulla låg man också långt före sin tid då man redan på 1990-talet köpte lokalt odlad potatis, fisk av lokala fiskare och liknande. Miljötänket ledde också till att Lärkkulla fick gratis marknadsföring och Björn berättar att många olika konferenser och möten ordnades där, just på grund av miljömedvetenheten som blomstrade.
Litteratur och kultur
Det var mycket som förändrades under tiden som Björn var samhällslärare och hade ansvar för konferenser och seminarier på Lärkkulla. Genom arbetet med att koordinera konferenser lärde Björn också känna Svenskfinland.
– Det var kring sextusen personer per år som kom till Lärkkulla, så jag fick en bred kontaktyta.
Ett av de seminarier han minns allra bäst är ett litteraturseminarium år 1990 där Tomas Tranströmer deltog.
– Att jag fick hit Tranströmer var en otroligt fin grej. Han råkade få Nordiska rådets litteraturpris då han redan var bokad. Vårt tre timmars samtal finns också med i min essäbok, som utkom år 2011, säger Björn.
Hans stora intresse för litteratur ledde också till att Björn under flera år recenserade all finlandssvensk poesi som utkom för Finsk tidskrift.
Småningom kom Björn att leda ett EU-projekt i slutet av 1990-talet där det utbildades Agenda 21-informatörer för kommuner.
– Den erfarenheten hade jag stor nytta av sedan när jag kom till Studiecentralen, berättar Björn.
Bred bildningsväg
– Människor är oftast mer renodlat intresserade av en sak, men för mig har de tre spåren med globala frågor, litteratur och andliga frågor ständigt varit närvarande. De korsar varandra och kan inte separeras. Jag brukar kalla det min bildningsväg och det har för mig varit en oerhört rik och bred väg, säger Björn.
Björn definierar gärna bildning som det att man ständigt upptäcker nya saker och att man är nyfiken, som ett barn.
– Bildning är en process. Det gäller att vara öppen och mottaglig. Alla spåren tvinnas ihop och blir en stark tråd, säger Björn.
Då Björn år 1999 kom som ny rektor till Svenska studiecentralen låg det på hans bord både grundverksamheten som består av utdelning av statsbidrag för kurser och studiecirklar, men också flera pågående EU-projekt. För folkbildningen gäller det att ständigt vara aktuell, och inför millennieskiftet startades ett framtidsprojekt, Futurologi. Tanken var att ta fram ett antal framtidsmetoder.
– Det var roligt. Vi ville ge redskap till de finlandssvenska organisationerna som de kunde använda för att bli mer framtidsinriktade. Det fanns ett klart behov av att jobba framtidsinriktat i grupp.
Det projektet ledde sedan till ett stort metodprojekt, Metodboxen, där Studiecentralen i ett skede hade hela fem lokala utvecklingskontor runt om i Svenskfinland.
– När det gäller EU-projekten märkte jag för några år sedan att jag flera gånger upplevde deja vu: det här har vi redan gjort. Det behövdes en andhämtningspaus. Det här sammanföll också med min alterneringsledighet under åren 2010–2011.
Ledarskap
Att komma som ny chef ledde till att Björn fick fundera en hel del kring ledarskap.
– Det var tufft att komma till Studiecentralen. Jag fick ägna mig åt en hel del detektivarbete för att reda ut olika halvfärdiga saker.
Stefan Andersson, ekonomichefen, vikarierade som rektor en kort tid innan Björn tillträdde och var till stor hjälp.
– Vi kompletterar varandra. Vi har samma slags humor och vi byggde upp en mycket smidig och effektiv förvaltning som har fungerat under många år, genom att vi utnyttjat varandras starka sidor.
Förtroende och tillit
Under åren på Studiecentralen har Björn lärt sig mycket.
– Jag har lärt mig vikten av att bygga förtroende inom personalen och till olika samarbetspartners. Det är ingen punktinsats utan en långsiktig grej. Studiecentralen har ett gott rykte och det bygger på långvariga relationer som byggts upp. Det handlar om tillit, vilket fantastiskt ord förresten! Det är ett ömsesidigt begrepp, en nära kontakt som bygger på förtroendekapital som håller fast det stormar.
– En naturaförmån i arbetet inom fria bildningen är också att få delta i alla dessa kurser och seminarier. De ger en oerhört bred allmänbildning och då jag kopplar ihop till min egen bildning så får spåren mer näring. Det finns vissa ”klang- och jubelseminarier” som inte ger en så mycket, och en yrkesskada i den här branschen är att man blir kräsen med tiden då man har lyssnat på så många föredrag.
Att Studiecentralen nu integreras i SFV ser Björn som något bra och nödvändigt.
– SFV rustar sig för framtiden och samtidigt stöds bildningsverksamheten. Jag tror att det förtroende och den kunskapsbank som Studiecentralen har förvaltas och tas tillvara av SFV.
Nyfiken, empatisk och otålig
Med ett ungefär trettioårigt perspektiv på den fria bildningen i Finland har Björn många aspekter han funderar på. De ekonomiskt kärvare tiderna kommer att betyda nedskärningar, samtidigt som det kan ha positiva effekter då man tvingas tänka om. Enligt Björn är en av de största utmaningarna inom fria bildningen att välja vilka frågor man ska ta tag i.
– Vilka är samtidens och framtidens stora frågor? Som ledare eller ordförande för en organisation behöver man känna sin organisations själ för att tolka uppdraget idag och framåt. Studiecentralens roll har varit att stöda organisationerna i deras utvecklingsarbete. Idag är begreppet lärande organisation inte längre aktuellt utan nu kan man använda begreppet smarta organisationer. Hur kan man överföra begreppet – vad är smart bildning? funderar Björn.
Folkbildningens roll är både att bekräfta samhället och rådande normer, men också att förändra.
– Jag vill förändra, jag triggas av det. Jag är nyfiken, empatisk och otålig. Otåligheten har främst att göra med samhällsproblemen. Jag vill att samhället förändras. Jag försöker använda otåligheten på ett bra sätt, säger Björn.
Han kopplar av med körsång och långa promenader i naturen med hunden. Blåbärsplockning och retreater är också viktiga för honom.
– Tidvis har det varit kämpigt med ett intensivt liv. Det är också en övning att lära sig att varva ner, likväl som att engagera sig.
