MODUL 2: Mål, mätare och insamling av information  

 

Ett mål fokuserar på förändring 

Målet beskriver den förändring man hoppas ska ske hos målgruppen. Verksamheten är ett medel eller verktyg för att uppnå målen, så tänk bortom själva görandet när du sätter mål. Säg till exempel inte ”målet är att anordna dagverksamhet i 20 veckor där ungdomar kan träffas för att utveckla sin funktionsförmåga.” Säg i stället: ”Målet är att förbättra ungdomars funktionsförmåga. För att främja detta anordnar vi rehabiliterande dagverksamhet i 20 veckor. Resultatet är att minst 65 procent av de deltagande ungdomarna upplever att deras livshantering har förbättrats.” Målet kan även i sig själv innehålla en mätare, till exempel ”6 månader efter utbildningen har 75 procent sökt jobb och minst 50 procent har fått jobb.” 

Visa att ni uppnått målen med hjälp av mätare 

För att mäta att ni uppnått målen är det bra att välja en mångfald av mätare. Ibland används ”nyckeltal” eller ”indikator” som synonym till mätare. Det är bra att planera mål och mätare samtidigt. För varje mål används 1–3 mätare. De kan vara kvantitativa och/eller kvalitativa och beskriva verksamheten på olika nivåer. Kvantitativa mätare är till exempel antal, frekvenser, statistik och frågeformulär medan kvalitativa data kan vara intervjuer, fokusgrupper, observationer eller analys av dokument. Gör gärna upp en mätningsplan som innehåller mål, mätare, insamlingsmetod, tidpunkt, plats och ansvarsperson.  

I Hyvän Mittas material används två olika typer av mätare: 

• Med processmätare får man information om hur processerna fungerar och kan visa på behov att organisera arbetet på ett nytt sätt. Dessa mätare baseras på organisationens interna data som till exempel arbetstimmar, kostnader, antalet deltagare, frivilligtimmar.  
• Resultatmätare visar riktningen och omfattningen av den förändring som definierats i målen. De avser information som samlas in från målgruppen och följer förändringar i deras liv.  

Begrepp som välmående, psykiskt välbefinnande, hållbarhet och delaktighet kan vara svåra att mäta. För att mäta dessa används mätare som mäter förändringar i människors livssituation, upplevelser och beteenden. Använd om möjligt standardiserade mätare, såsom färdiga frågeformulär som utvecklats och testats av forskare eller som tagits fram av andra organisationer och aktörer. Här finns några exempel:   

• Förmågaren (på finska Kykyviisari, mäter arbets- och funktionsförmåga) 
• Delaktighetsmätare  
• GHQ-12 (mäter psykisk ohälsa) 
• NEMI (mäter ekologiska värden i ungdomsarbetet) 
• I databasen TOIMIA finns olika mätinstrument för att mäta och bedöma funktionsförmågan 

I videon ger Marina Lindell tips kring val av mätare. Tid cirka 2 min. 

Insamling och analys av information 

När målen och mätarna är klara kan ni börja fundera på hur den information ni behöver ska samlas in och hur den ska analyseras. Samla in information som mäter förändringen och undvik att samla in information bara för att den är lätt att få tag på. Mycket av den data och information ni behöver finns redan: officiell statistik, rapporter, interna data i organisationen, projektdokumentation, utvärderingar, årsrapporter och redovisningar, deltagarinformation och kunskap som finns bland personalen. Tänk på att samla in ”så mycket som behövs men så lite som möjligt.” 

Tänk på hur ni kan få information om förändringen. Ska ni mäta endast vid aktivitetens eller verksamhetens slut eller bör det finnas en mätning före och efter? Vore det bra att inkludera en kontrollgrupp som till exempel inte deltar i verksamheten eller utbildningen? Flera mätpunkter samt en kontrollgrupp kan öka mätningens tillförlitlighet. 

Olika metoder för att samla in och analysera information 

Frågeformulär mäter erfarenheter och uppfattningar med siffror. Fördelarna är att mätningen går snabbt och är billigt, speciellt om man använder online verktyg såsom Google forms, Webropol och Mentimeter. Informationen kan relativt enkelt sammanfattas i medelvärden i tabeller och om det finns tillräckligt med svar man kan även göra jämförelser mellan olika grupper. Nackdelarna är att det är svårt att få tillräckligt med svar. Man får inte information om bakomliggande orsaker och det kan vara utmanande att formulera frågorna och analysera svaren. Utlottningar av priser eller andra incitament kan bidra till att höja svarsprocenten.  

Intervjuer är ofta semistrukturerade med en uppsättning frågor eller specifika teman som ska beröras men där nya frågor och teman kan tillkomma under intervjuns gång. En fördel med intervjuer är att de genererar mycket information men det är en arbetskrävande metod som också kräver skicklighet av intervjuaren. I sin enklaste form kan analyserna göras direkt på papper med överstryckningspenna. Ordmoln kan också skapas som hjälp. Det vanligaste sättet att analysera kvalitativ information är tematisering: Vad framkommer i materialet? Vilka teman återkommer? Var skiljer sig åsikterna? Förutom de teman som ofta återkommer i svaren är det också värt att titta på de svar som avviker från dessa. Intervjucitat kan användas som komplement till kvantitativa analyser. Kom dock ihåg att anonymisera dem.  

Observationer innebär att man skriver ner sina egna iakttagelser till exempel av en grupp. I en deltagande observation deltar observatören i en grupp och försöker få en bild av deltagarnas beteende. En icke-deltagande observation innebär att observatören iakttar men inte deltar i det som sker. Observationer kan ge bra information men det är en arbetskrävande metod. Observatören bör även vara medveten om sin egen roll och hur den kan påverka processen och resultatet. 

Uppföljning innebär att samla in information, som statistik, under eller för en längre tid. Tillgänglig statistik och annan information är en ofta förbisedd resurs. På Sotkanet finns statistikuppgifter om välfärd och hälsa. Kolla även Statistikcentralens sidor. 

Fokusgruppmetoden innebär att man intervjuar flera personer samtidigt om en viss fråga eller ett visst tema. Man kan även fokusera på samspelet mellan gruppmedlemmarna. Svårigheten ligger i att inte tappa kontrollen över processen och att kunna hantera även icke önskvärda gruppeffekter. 

Konstnärliga och kreativa metoder som inbegriper att deltagarna till exempel ritar eller gestaltar sina känslor kan fungera bra i vissa sammanhang. 

Det finns också många andra metoder för att samla in information. Prova er fram.  

Tänk på detta: 

• Definiera målgruppen och ha den i fokus: Förstå och lyssna på målgruppen. Lär er av den eftersom den kan mest om sin situation. 
• En bra mätare mäter det som är avsett och tillräckligt noggrant. Bekanta er med färdiga mätare och se om ni kan använda några av dem. 
• Samla in information från flera intressenter och på olika sätt. På så sätt ökar informationens tillförlitlighet. 
• Kom ihåg att se till att svarspersonernas anonymitet skyddas samt att ni förvarar informationen på en säker plats. 

 I videon samtalar Marina Lindell och Marika Danielsson om effektmätningens idé. Tid ca 11 min. 

Reflektionsfrågor: 

Har de personer i din organisation som utför effektmätningen en enhetlig uppfattning om vad, hur och när som ska mätas?  

Vilka är de grundläggande målen i organisationen? Hur kan dessa mätas? Presentera 1–3 sätt på hur målen (förändringen) kunde mätas. Bekanta dig också med färdigt utarbetade mätare – kunde ni använda er av dem? 

Fundera på hur insamlingen av information fungerar i din organisation. Hur ser svarsfrekvenserna ut? Vilka metoder används? På vilka sätt skulle ni kunna utveckla insamlingen av information i er organisation?