Ingen nyhetstorka för ledarskribenten Henrik Othman

SFV-Magasinet 1-2016, sid. 15
Intervju med Topleiusprisvinnaren Henrik Othman

Det stora finlandssvenska journalistpriset på 7500 euro gick i år till Henrik Othman, biträdande chefredaktör på Österbottens tidning. Han ser dagens samhälls- och mediaklimat som en av de största utmaningarna för traditionellt frisinne och tolerans.
Det var tredje gången som allmänheten öppet kunde nominera Topeliusprismottagare. Prisjuryn, som varje år består av representanter för Finlands svenska publicistförbund och SFV, gav priset till Othman med följande motivering:
Henrik Othman har arbetat som journalist i flera decennier, och hittills skrivit över tusen ledare. Med sitt intelligenta och allmänbildande resonemang tar han ställning för jämlikhet och mänskliga rättigheter, och för de medborgargrupper som tenderar att bli bortglömda. Som en sann publikens tjänare behandlar han dagsaktuella frågor opartiskt, analytiskt, och genom att placera in företeelser i större sammanhang. Han är också en kunnig och engagerad kritiker som recenserar både teater, musik, film, fotografi och litteratur.
– Det är förstås en ära att få ett pris just till minnet av Topelius. Och lite roligt dessutom. För mig är Topelius på ett alldeles konkret sätt inte speciellt avlägsen. Inte mer än att min farfar en gång satt i hans famn. Hade farfar levt bara lite längre – han dog fem år innan jag föddes – hade jag alltså känt en person som träffat Topelius.
Othman säger att Topelius förstås levde i en helt annan tid, men att han trots det fortfarande har något att säga oss.
– En sällsynt klartänkthet som tål att begrundas i dagens hätska klimat ger han uttryck för i Boken om vårt land, år 1875:
I andra främmande länder har folken bättre förstått sin egen välfärd. De har från början varit olika till härkomst, seder, språk och legat i strid med varandra. Men under tidernas lopp har de lärt sig att akta och älska varandra, att dela sitt goda och unna varandra jämlika förmåner. Då har de vuxit sig starka tillsamman och blivit ett folk, en nation, som ingen främling har vågat förfördela. Alla stora och mäktiga nationer har på detta sätt uppvuxit av flere folk, som från början varit främmande för varandra.

Långsam journalistik. Henrik Othman sätter stort värde i att prisjuryn uppmärksammar det som kallas långsam journalistik. Han började skriva ledare för mer än femton år sedan, och har gjort det på heltid i tio år.
– Jag är rörd och tacksam över uppmärksamheten, men inte enbart för min egen del. Jag är glad att man uppmärksammar den sortens journalistik som arbetar långt ifrån jakten på snabba klick på webben. De snabba klicken och andra nya grepp behövs visserligen då man jagar nya sätt att tjäna in pengar, men jag vill ändå tro att den tyngre journalistiken med grävjobb, bakgrundsartiklar, analyser och ledare blir viktigare i en värld som tycks bli svårare att begripa, säger Othman.
Othman vill inte påstå att ledarskribenter i allmänhet eller han själv i synnerhet skulle sitta inne med någon speciell kunskap eller med några kristallkulor gällande framtiden.
– Men någonting kan vi nog tänkas veta, eftersom vi ges tid att iaktta verkligheten, och tid att läsa på oss och samla kunskap. Kanske också åren ger perspektiv, själv har jag varit samhällsintresserad sedan tonåren, och jobbat som journalist i trettiofem år.
För Othmans del betyder bland annat nästan 1 400 ledartexter.
– Alla texter får förstås inte ett bestående värde. Ibland får man som Ferlin säga “Gud må förlåta mig somliga rader”. Men erfarenheten ger i alla fall rutin. Även det förstås på gott och ont. Erfarenhet ger åtminstone säkerhet, och startsträckan för en ledare blir kort för den som är van.

Skrivartorka och intensiva perioder . Emellanåt har för Othman verkat som om de tilltänkta ämnena är något som man redan skrivit om flera gånger.
– Oftast kan man ju med bara lite justerade siffror publicera fjolårets ledare om statsbudgeten, utan att någon märker något. Och om somrarna blir det ibland lite lättare ledare om till exempel vikten av sommarfestivaler i bygderna.
Förra sommaren utgjorde dock ett stort undantag, minns Othman.
– Till skillnad från det sedvanliga gick samhället inte i stå under semestern, och ingen hann uppleva “The End of the World News”, som Burgess kallade det i sin roman. Aldrig har jag som ledarskribent upplevt en så intensiv nyhetsperiod som den som pågick förra året. Vi hade Greklandspaket, flyktingkris, tvångslagar, nedskärningar, gräl om vårdreformen, en hotande regeringskris och, för att ta ett lokalt exempel, ett famöst stadsdirektörsval i Jakobstad.
Hösten innebar enligt Othman inget avbrott: tvärtom skedde ett uppvaknande till ett Finland som många inte trodde fanns ens i sina dystraste farhågor.
– Ett hatets, missunnsamhetens och fördomarnas Finland. Vem trodde på riktigt att man i Finland skulle försöka sätta eld på flyktingmottagningar? Eller att vi skulle få se nazistiska brödraskap som patrullerar på stan?

Ledarens väsen. Henrik Othman säger att ledarskrivande i Finland har några kännetecknande särdrag.
– I vår tradition har en ledartext en namngiven skribent, men till skillnad från en kolumn skall texten inte vara ett uttryck för personligt tyckande, utan per definition tidningens linje. Mina och ÖT:s ställningstaganden är alltså inte tagna ur luften, utan kan härledas ur det grunddokument som antogs då JT och Öb slogs samman år 2008:
Tidningen är partipolitiskt oberoende och står för öppenhet och mångfald såväl i det journalistiska uppdraget som i debatten. På ledarplats försvarar tidningen svenskheten samt förespråkar frisinne och tolerans. Oavsett tidningens ställningstaganden på ledarplats ska tidningen i sin nyhetsbevakning bejaka och återspegla den mångfald av politiska, etniska, språkliga och religiösa grupperingar som finns i samhället.
– ”Frisinne och tolerans” tycker jag hör till de vackraste ord som finns. “Ärlighet” tycker jag också klingar bra. Lägg till ordet “solidaritet” och du har en rumstavla som bär långt för den som ska skriva ledare. Jag hoppas att mitt pris ska ses som en signal om att ledaravdelningen är viktig, och att redaktionerna också framöver ges resurser att analysera omvärlden och värna om öppenhet, mångfald, frisinne, tolerans och solidaritet. ◆

Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: Rabbe Sandelin, Henrik Othman
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
journalistik
Tid
2016
Typ
Text
Media id/signum
M-2016-3
Ingår i samlingen
SFV-magasinet
Skapat 18.01.2017 av Rabbe Sandelin
Uppdaterat 18.01.2017 av Import