Text: Camilla Lindberg
– Jag tar mitt uppdrag på allvar och är intresserad av att hela tiden utveckla mig själv. Det var därför lätt att hoppa på utbildningen när tillfället gavs. Den här kunskapen är viktig för alla som vill utveckla ett hållbart och människonära ledarskap, säger Patrik Grannas, rektor för årskurserna 1–6 vid Björneborgs svenska samskola.
Under fjolåret deltog han tillsammans med ett femtiotal skolledare och rektorer från olika delar av Svenskfinland i satsningen Meningsfullt ledarskap. Den genomfördes tillsammans med flera samarbetspartner. Utbildningen kombinerade mentorskap, coachning och månatliga träffar. En kurshelhet för ledningsgrupper ingick också.
Yrkesutbildningen Optimas rektor, Anna-Lena Forsman, fick en betydande inspirationsknuff framåt.
– Jag har ibland tvivlat på om jag ska fortsätta arbeta inom ledarskap. Jag har redan varit 25 år i samma hus, men utbildningen gav mig en förnyad insikt om att det, trots alla utmaningar man möter, i slutändan är en väldigt meningsfull syssla att vara rektor.
Rektorer lär av varandra
De här två rektorerna från Björneborg och Jakobstad lyfter fram betydelsen av ständig personlig utveckling. Det är grunden för ett gott ledarskap, och enligt dem finns det inga andra vägar att gå. Under utbildningen har de uppskattat att få lära sig av de andra rektorerna. De har också upptäckt att de inte är ensamma på toppen. Det gäller i synnerhet Patrik Grannas, som medger att han stundvis kan känna sig lite isolerad på sin språkö.
– Just den här interaktionen med andra rektorer gav välbehövlig tyngd åt föreläsningarna, säger Anna-Lena Forsman.

För Patrik Grannas, som arbetar i en språkö, är det speciellt viktigt att få träffa andra finlandssvenska rektorer. Foto: Josefine Grannas
Under utbildningen fick hon också bekräftat en sak hon länge vetat: att en rektors dagliga arbete består av att man hela tiden måste kliva ut och in i olika roller av ledarskap. I den akrobatiken är människomötena centrala. I hennes österbottniska vardag handlar det om att vara ledare för personalen, studerande, vårdnadshavare, styrelser och ledningsgrupper.
Ingen gummistämpel
En av modulerna i utbildningen var kursen Ledningsgruppen i centrum. Kursen bestod av fyra nätseminarier med mellanuppgifter, och sammanlagt deltog 21 ledare från 11 skolor. Den hölls av den erfarna coachen Viveka Zetterborg-Leppänen, som har nästan trettio års erfarenhet inom området. Hon är specialist i personlighetsbaserat självledarskap, delat ledarskap och personlighetens diversitet.
– Den feedback jag brukar få från deltagare som får kunskap om olika personligheter, är att människor börjar tycka bättre om sig själva och får större förståelse för både sina egna och andras utmaningar.
Vi är olika, vi tänker olika, men vi måste också våga vara olika i våra ledningsgrupper och se olikheter som en styrka, inte som en svaghet.
Deltagarna får också konkreta redskap för hur de kan påverka sin egen ledningsgrupp.
När de två rektorerna ser tillbaka på utbildningen är det just den här kursen som seglar upp till ytan, samtidigt som de också har uppskattat de övriga modulerna. De har själva erfarenhet av ledningsgrupper på olika nivåer.
I en sådan grupp sitter man antingen för att man själv valt det, eller för att man genom sin position förutsätts ingå, till exempel i egenskap av ekonomichef, HR-chef eller rektor. Oavsett orsaken behöver man enligt Zetterborg-Leppänen ha rätt inställning till vad en ledningsgrupp är och vad den kan göra.
– Den ska inte vara någon gummistämpel, utan stark, effektiv, dynamisk och balanserad. Jag tror att många fick upp ögonen för att det faktiskt är möjligt att bedriva ett meningsfullt och aktivt påverkansarbete där. Om man sitter med som medlem har man i själva verket ett stort ansvar att också göra det.
Fyra grundtemperament
Viveka Zetterborg-Leppänen är utbildad psykolog från Helsingfors universitet, och hon bedömer att upplägget är unikt i Finland, kanske också i hela Norden. I andra länder har man däremot mer kunskap om personlighetens diversitet. Hon har själv skaffat sig kunskapen från USA och vidareutvecklat den.
Den forskningsbaserade psykologiska teorin bygger i korthet på att människan föds med ett grundtemperament som man inte kan ändra på. Det finns fyra olika, och de tre man inte fått med sig från början kan man utveckla i olika skeden av livet. Därtill finns det fyra interaktionsstilar som går att utveckla i ännu större utsträckning. Det är något som en ledare måste göra kontinuerligt.
– Genom att bli medveten om sitt eget grundtemperament kan man undvika mycket obehag i livet. Om man inte får vara den person man är i ett visst sammanhang, leder det i förlängningen till stressreaktioner, säger Viveka Zetterborg- Leppänen.
Varnar för boxologi
Coachen upprepar flera gånger att konceptet hon arbetar med handlar om fyra teoretiska huvudtyper. När de kombineras med de fyra interaktionsstilarna får man en rik palett att arbeta med.
– Jag vill verkligen varna för boxologi. Det här handlar inte om att placera sig själv eller andra i givna fack. Men det är viktigt att bli medveten om att vi har medfödda kärnbehov och kärnvärderingar som gör att vi agerar och reagerar olika.

Ledarskapscoachen Viveka Zetterborg-Leppänen anser att man genom att bli medveten om sitt eget grundtemperament kan undvika mycket obehag i livet.
Teorin är omfattande, men mycket förenklat kan man säga att de fyra temperamentstyperna är idealisten, bevararen, artisanen och rationalisten. Den sistnämnda är den minsta gruppen i vår population. Bevararna utgör däremot cirka 38 procent.
Zetterborg-Leppänen lyfter fram en högaktuell sak. Hon suckar lite.
– Artisanen riskerar i dagens värld att felaktigt få diagnosen ADHD. Så kan det gå om man saknar kunskap om de olika grundtemperamenten och tolkar artisanen som en person med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Många aha-upplevelser
Bland interaktionsstilarna finns till exempel chefen/den ansvariga som gärna vill uppnå snabba resultat. Ibland sker det på bekostnad av kvaliteten. En person som hellre arbetar bakom scenen och inte vill styra på ytan, kännetecknas av en helt annan interaktionsstil.
Kontentan är att alla temperament och stilar behövs. När man tror att alla andra tänker och agerar som man själv uppstår friktion.
Patrik Grannas säger att han på grund av praktiska orsaker, bland dem en omfattande skolrenovering, ännu inte hunnit implementera alla de nya insikterna han fått under utbildningen. Anna-Lena Forsman är glad över de stora ahaupplevelserna som teorikunskapen gav henne på flera sätt.
– Vi är olika, vi tänker olika, men vi måste också våga vara olika i våra ledningsgrupper och se olikheter som en styrka, inte som en svaghet. Jag fick också insikt om att man ska vara snäll mot sig själv och inte försöka bli någon annan.
Bilden av Anna-Lena Forsman är tagen av Karolina Isaksson / Bildbolaget Du&Vi
