I det svenska språket finns ett antal ord, medmänniska, medborgare, medlem, som genom den inledande prepositionen med antyder ett samhällsideal, hur vi förväntas förhålla oss till varandra och agera i våra vardagliga samman hang. Dessa med-ord kan vidare kopplas till ord som förening och förbund, det vill säga traditionella tillvägagångssätt för att organisera gemensamma intressen inom civilsamhället. I föreningslivet har man ända sedan bör jan utgått ifrån och förankrat verksamheten i närsamhällets sammankomster. Man har organiserat sig i frågor och angelägenheter som berör alla.
En del välkända och livskraftiga föreningar, såsom Marthorna, har i över ett sekel arbetat idogt och målmedvetet för att engagera och föra samman människor i lokal samhällena. Vardagslärande och alldaglig bildning var centrala inslag i Marthornas verksamhet redan i början av 1900-talet. Vid sidan om att främja fosterlandskärlek handlade det praktiska upplysningsarbetet om barnuppfostran, hygien, renlighet och skötsel av hemmet. I dag vill marthorna sprida grundläggande kunskaper om en håll bar vardag och resurssmart livsstil. Främjandet av kärlek till fosterlandet har utvidgats till att arbeta för en bättre värld. Marthorna har genom hela sin historia verkat för det som forskarna de senaste tio åren diskuterat i termer av ekosocial bildning.
Svenskfinland är rikt på föreningar. De verkar inom alla samhällsområden och är närvarande i alla lokalsamhällen. Föreningarna erbjuder en mångfald av aktiviteter för med borgare i alla åldrar och livsskeden. Föreningarna drivs dels av anställda med kompetenser inom sitt specifika verksamhetsområde, dels av frivilliga aktiva medlem mar. Inom ramen för föreningarnas verksamhet ordnas en mångfald av kurser och informella lärandeaktiviteter. En del av dessa handhas av frivilliga lärare, ledare och koordinatorer, med intresse och vilja att både dela med sig av sin erfarenhet och ta ansvar för sina medmänniskors lärande och välmående. Trots omfattningen av denna frivilliga pedagogiska verksamhet har vi ytterst lite samlade insikter om den.
Genomtänkta förhållningssätt
Inom ramen för projektet Betydelsefull bildning genomfördes en intervjustudie bland lärare, ledare och koordinatorer på kurser som organiserades i samarbete med Svenska folkskolans vänners studiecentral. Det primära syftet med studien var att kartlägga hur dessa ledare orienterar sig i och hanterar sitt pedagogiska uppdrag. I praktiken handlar det om hur de planerar, genomför och utvärderar de lärandeaktiviteter som de har ansvar för. Det sekundära syftet fokuserade på effekterna av lärandeaktiviteter.
"I glesbygden är dessa organisationer ofta de enda aktörerna som organiserar och erbjuder en mångfald av lärandeaktiviteter för vuxna."
I studien deltog tolv ledare med ett brett åldersspann: från drygt 20 år upp till 80 år. Det faktum att antalet respondenter var litet kompenserades med ett brett och varierande urval av kurser. Bland kurserna fanns traditionella kurser, med ett i förväg givet innehåll och aktiviteter som pågick under ett antal kurstillfällen (till exempel kurs för tonårsföräldrar eller vattengymnastik). Vissa kurser var av karaktären mötesplatser, med inslag som föreläsningar, diskussioner och fysiska aktiviteter (exempelvis trivselkafé eller karakafé). Kurserna riktade sig till olika åldersgrupper, från barn och ungdomar (till exempel matlagningskurs för barn) till pensionärer (IKT-stöd för seniorer).
En analys av respondenternas resonemang kring de lärandeaktiviteter som de hade ansvar för ledde till en innehållsrik och mångsidig översikt. Trots att ingen av kursledarna hade en pedagogisk utbildning kunde man hos alla identifiera ett ansvarsfullt och genomtänkt förhållningssätt till det pedagogiska uppdraget. De var målinriktade och systematiska i sin planering och organisering av kurserna. Innehållen och aktiviteterna var tydligt anpassade till deltagarnas behov, förutsättningar och intressen. Variation var en genomgående princip och ett inslag i samtliga aktiviteter.
Viktigt för de svenska rummen
Genom studiecentralerna ingår föreningarna, tillsammans med medborgarinstituten och folkhögskolorna, i den fria bildningen. Den fria bildningen är av särskild betydelse i Svenskfinland. I glesbygden är dessa organisationer ofta de enda aktörerna som organiserar och erbjuder en mångfald av lärandeaktiviteter för vuxna. I tätorterna utgör de här lärandeaktiviteter ett centralt inslag i de svenska rummen.
"Den fria bildningen är av särskild betydelse i Svenskfinland."
Den fria bildningens ideal och syfte är att den är fri och frivillig och att deltagandet utgår från egna intressen och aktiviteter. Dessa kännetecknas av olika, uttalade eller outtalade, principer och praktiker för att:
• beakta deltagarnas livssituation, intressen, färdigheter och behov
• variera innehåll, arbetsformer och aktiviteter
• målmedvetet sträva efter att utveckla deltagarnas färdighet och kapacitet.
I vattengymnastiken förenas de tre principerna och praktikerna på ett konkret sätt, vilket framhålls av ledaren för en av vattengymnastikgrupperna enligt följande:
Ofta försöker jag ge alternativa övningar. Tycker ni det här känns konstigt så testar ni att göra det här, och tycker ni det här känns tungt så testar ni att göra det här. Jag försöker betona att de ska få utforma sin egen vattengympa. Rätt ofta så sätter jag in en eller två nya rörelser, eller så tar jag sådana som inte jag har haft på länge. Jag vill helt enkelt inte köra samma pass, utan varenda gång så har jag någonting nytt eller någonting riktigt gammalt som de har gjort tidigare, då blir det varierande pass. Det är viktigt att det finns rörelser som inte alla gjort, men som några förhoppningsvis kommer ihåg.*
Knyter an till vardagen
Hur är det med nyttan och effekterna av dessa lärandeaktiviteter? Samtliga kursledare hade reflekterat kring och kunde ge uttryck för en medvetenhet om betydelsen av att delta och vara aktiv. Dessa sammanfattas i det följande som vardagslivets allmänbildning. Den handlar om en bred och grundläggande orientering i och förståelse av sig själv i sin livsmiljö. Inom föreningslivets lärandeaktiviteter utvecklas denna allmänbildning genom att man:
• får kunskaper i ämnen och fenomen som är allmängiltiga och anknutna till vardagslivet
• utvecklar förutsättningar för att förstå sig på och fungera i vardagen och samhället i stort
• fördjupar en förståelse av sig själv i sin egen livsmiljö
• utvecklar en medvetenhet om sina egna styrkor och svagheter
• förmår ta hand om sig själv och sina medmänniskor.
Vardagslivets allmänbildning kan exemplifieras med ett utdrag från intervjun med en ledare för ett trivselcafé. Konceptet, som utvecklats av Folkhälsan, syftar till att upprätthålla pensionärers funktionsförmåga i fråga om minne, motion och hörsel.
Nästa månadsträff kommer de från nödcentralen och sen från hälsocentralen och berättar om sjukvårdsrådgivning. Tidigare hade vi en person från Folkhälsan som berättade hur man gör upp, köper och handlar och lagar mat som ensamstående, vad man ska tänka på och hur man tillreder maten. Att man kan ha den i kylskåpet i några dagar och sedan man kan frysa in den. På det sättet kan man få en näringsriktig kost varje dag.
Intervjuare: Allt är kopplat till de här pensionärerna, äldre människors vardag. Allt från motion till hälsa och kost och det är sånt som är både intressant och nyttigt för dem.
Ja absolut, det är den information som jag vill att vi under våra träffar ska få ta del av. Att inte någon kommer dit och sitter och högläser ur någon bok som är väldigt ointressant. Det ska vara nyttigt och det ska vara trevligt och det ska vara intressant.
Gemenskapen är väsentlig
När de intervjuade ledarna resonerade kring och beskrev nyttan och effekterna av att delta och lära sig, framträdde en aspekt som jag kom att tolka som det mest karaktäristiska för lärande i föreningslivet. Samtliga kurser kännetecknades av ett tydligt engagemang och en delaktighet i en gemenskap med ett gemensamt intresse. Deltagarna kommer, är, gör och lär sig tillsammans, i den egna vardagliga närmiljön.
"Någonstans så vill folk bära den här facklan vidare. Man anser att det är viktigt för kulturen och traditionerna i bygden att man gör det."
Oavsett om det handlar om att vattengymnastisera, att utvecklas som tonårsförälder eller förbättra sina IKT- färdigheter, blir man som deltagare sedd och hörd, beaktad och bekräftad, av både ledarna och de övriga deltagarna. Man kommer samman, medverkar som medmänniskor för att skapa och upprätthålla en lärandegemenskap. De kunskaper, färdigheter och attityder som lärandeaktiviteterna utvecklar ingår organiskt i gemenskapen och delaktigheten. Att komma samman och vara tillsammans samverkar med att lära tillsammans.
I kursen för tonårsföräldrar utgick man uttryckligen från deltagarnas erfarenheter och behov. Man lärde sig tillsammans genom att med stöd av en samtalsledare diskutera aktuella och angelägna utmaningar i fråga om att vara och agera som tonårsförälder. Samtalen byggde på att man lärde känna varandra, utvecklade ett ömsesidigt förtroende och var måna om att upprätthålla en integritet.
Det är olika frågor som vi själva jobbar med som föräldrar, och sen diskuterar vi i små grupper utifrån det. Då handlar det som smågruppsledare att försöka ta tag i det som man märker att är viktigt, och få igång diskussionen på det sättet. Så just den bakgrunden är oerhört viktig, det vill säga kompentensen hos samtalsledarna att leda samtalen. Deras uppgift är att locka till samtal, och deras erfarenheter och kompetens finns med som en botten. Inledningsvis hand lade det om att lära känna varandra, så frågorna behövde anpassas till den nivå gruppen befann sig på. Jag tycker att det fungerade bra, och i grunden handlar allt om att bygga förtroende och skapa en trygghet så att man kan diskutera fritt och veta att samtalen stannar i gruppen.*
Att komma samman, vara tillsammans och lära tillsammans kan fördjupas av en medvetenhet om betydelsen av de lokala traditionerna. I ett spelmanslag vilar man tillsammans i en lokal spelmanstradition. Spelandet har deltagarna ofta fått i arv och varit delaktiga i sedan barn. Att spela tillsammans, öva och lära sig låtar handlar om att bli delaktig i, upprätthålla och föra den lokala traditionen vidare. Gemenskapen och identiteten bygger på och ingår i de låtar man spelar tillsammans.
Någonstans så vill folk bära den här facklan vidare. Man anser att det är viktigt för kulturen och traditionerna i bygden att man gör det. Med det är ju förstås roligt, att träffas och att spela. Och då gör man det kring de här låtarna, som man ändå har arvet i. Men man vill ju nog lära sig nya låtar, så att man får lite utmaningar och inte spelar bara sådant som man redan kan. Jag väljer nog alltid låtar som är traditionella låtar, alltså typ polska, menuett, schottis och så vidare.*
Får ingå i en gemenskap
Socialt kapital var något av ett modebegrepp inom den vuxenpedagogiska forskningen för tjugo år sedan. Begreppet syftar till att människor som bor i samma närmiljöer utvecklar en känsla av tillhörighet och delaktighet genom att möta varandra och umgås med varandra regelbundet. De kommer att ingå i en gemenskap i vilken de har tillgång till och kan dra nytta av resurser som tillit, respekt och tolerans. En del av forskningen intresserade sig för socialt kapital som ett utfall av att delta i den fria bildningen.
Forskare vid Östra Finlands universitet, under ledning av professor Jyri Manninen, har i sina studier av deltagande i medborgarinstitutens verksamhet, kompletterat begreppet socialt kapital med begreppen identitets-, kunnande- samt hälso- och välmåendekapital. Det bör noteras att de här studierna utgår ifrån och intresserar sig för enskilda deltagare, deras erfarenhet och uppfattning av effekterna i termer av olika former av kapital.
"Ledarna och deltagarna på de olika kurserna förenas av gemensamma intressen och behov. Man kommer samman för att vara och lära med varandra."
Föreningslivets lärandeaktiviteter, såsom de beskrivits ovan, utgår ifrån och bygger på delaktighet och gemenskap. Ledarna och deltagarna på de olika kurserna förenas av gemensamma intressen och behov. Man kommer samman för att vara och lära med varandra. Det man gör och lär sig på kurserna påverkar deltagarnas vardagsliv direkt och på ett flertal sätt. De lär sig kunskaper och utvecklar färdigheter som hjälper dem att klara av sin vardag. De stärker sitt självförtroende, utvecklar en positiv livsorientering och en hälsosammare livsstil. De känner sig sedda, hörda och bekräftade, som medmänniskor. Allt detta ingår i och utgör det man i tidigare forskning diskuterat i termer av olika effekter och former av kapital.
* Vi har bearbetat citaten för bättre läsbarhet i denna artikel.
Petri Salo
Professor i vuxenpedagogik med
livslångt intresse för den fria bildningen
Djupartikeln har publicerats i SFV-magasinet 4/25
