När SFV utlyste en tävling under pandemin där man efterlyste nya sätt att arbeta i en digital lärmiljö kom över hundra bidrag in. Av dessa premierades tio.
– Många gav praktiska tips när det gällde tekniken. De som gjorde en tydlig koppling till pedagogik och didaktik var färre, och riktlinjerna för digital pedagogik behövs, säger Niklas Wahlström från SFV när han inleder seminariet.
– För lärare är detta seminarium det intressantaste detta läsår. Efter att ha läst handboken är jag övertygad om att den kommer att leda till bättre kunnande om digitaliserad undervisning och onlineundervisning, till eftertanke och bättre inlärningsresultat för envar i skolorna.
Forskning i en ny värld
Innan pandemin började arbetade Anna Slotte, docent, äldre universitetslektor i pedagogik vid Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet, med projektet Connected Classroom Nordic. Projektet pågår fortfarande och går ut på att följa den digitaliserade undervisningen i högstadieklasser i de nordiska länderna. När världen förändrades och stängdes ner var steget att fortsätta följa digitala undervisningen naturligt. Nu sökte hon även svar på frågan: vad förändrades i undervisningen? Samtidigt breddades forskningsunderlaget till årskurserna 5–9 och projektet DISKO föddes (Digitalisering och distansundervisning i svenskspråkig skola).
Rapporten I distansundervisningens kölvatten. Lärarerfarenheter och didaktiska perspektiv på digital undervisning har fyra delar och fungerar som en handbok.
Själva datainsamlingsprocessen var tvådelad.
– Alldeles i början av pandemin 2020 gjorde vi en rad intervjuer med lärare. Ett år senare, på våren 2021, gjorde vi en ny intervjurunda. Rapporten som föddes bygger starkt på lärarnas berättelser. Intervjuerna har analyserats tematiskt och i rapporten diskuterar vi dem mot bakgrund av forskning och vår gemensamma pedagogiska kompetens, säger hon.
Ordet vi syftar på medförfattarna och forskarkollegorna Katarina Rejman, filosofie doktor, lektor i svenskämnets didaktik vid Stockholms universitet, och Kirsi Wallinheimo, pedagogie doktor, filosofie magister och universitetslektor i de främmande språkens didaktik vid Helsingfors universitet.
– När vi grävde i hur det var att arbeta med distansundervisning blev närundervisningen samtidigt allt tydligare för oss. Vi såg vad det goda är i att sitta i samma klassrum och vilken roll skolan spelar i elevernas vardag, säger Anna Slotte (i mitten), som tillsammans med Katarina Rejman och Kirsi Wallinheimo skrivit en rapport om vad svenska skolor i Finland lärt sig under pandemin.
Gynnar jämlikhet
– När vi hade jobbat igenom intervjuerna var det ett område som steg fram särskilt starkt: jämlikhet, säger Anna Slotte.
– I boken talar vi om vertikal jämlikhet som handlar om att beakta elevernas olika utgångspunkter. Lärarna var starkt oroade över detta. Hur skulle de kunna ge eleven allt det eleven behöver?
Motsatsen, horisontell jämlikhet, handlar om att alla elever får samma resurser (lektionstid, lärarhjälp, digitala hjälpmedel) och är lättare att överse och uppnå.
I praktiken bjöd den digitala lärmiljön på många nya sätt att följa med elevernas individuella utveckling. Då digitala texter används i undervisningen öppnas nya möjligheter att uppmärksamma språket, till exempel när läraren ger respons på elevers texter online under processen, och då eleverna skriver kollaborativt i samma dokument.
Nu kunde man till exempel ge feedback utan andra åhörare och stöda en elev att ta till sig instruktioner genom att stegvis stycka upp dem i ett chattsamtal med den enskilda eleven. Det blev lättare att fokusera på en elev med större behov av stöd.
Människor behöver människor
Den avslutande paneldiskussionen leds av Jens Berg och handlar om vardagen med den digitala skolan. Panelisterna säger att när alla tekniska problem hade lösts i början av distansperioden var det mycket som fungerade bättre än i det fysiska klassrummet – det kollaborativa skrivandet med delade dokument, att lyssna på poddar, att arbeta i Teams med sina break-out-rooms – men paneldiskussionen dras konstant mot fördelarna med närundervisningen.
– Skolan är mycket mer än det som händer under en lektion. Det är det sociala. Den biten lärde sig våra ungdomar att uppskatta under den tiden de inte fick det. En ödmjukhet och medvetenhet har väckts hos oss, säger Pamela Granskog från utbildningsstyrelsen.
Jens Berg leder paneldiskussionen som handlade om misstagen och lärdomarna i distansundervisningen. Panelisterna är Petter Wallenius, Pamela Granskog och Kirsi Wallinheimo.
Det var inte endast eleverna som förlorade kontakten till varandra. Också lärarna arbetade i isolation.
– När det fysiska lärarrummet försvann skapade man ett nytt på Instagram, Facebook eller Teams, säger Wallinheimo.
– Inom kollegiet delade vi med oss mer än vad vi hade gjort innan. Vi blev bättre på att ge varandra tips på nätet än i lärarrummet, säger Petter Wallenius, lärare vid Grundskolan Norsen, men betonar också att lärarens plats är i den fysiska skolan.
– Jag älskar inte distansundervisningen, jag älskar klassrummet. Människor behöver människor.
...
Du kan beställa boken Slotte – Rejman – Wallinheimo: I distansundervisningens kölvatten. Lärarerfarenheter och didaktiska perspektiv på digital undervisning (2022) utan kostnad från SFV.
Du kan också läsa boken i sin helhet som pdf.
Se hela seminariet på YouTube nedan.
