Text: Annette Jansson och Niklas Wahlström
Bild: Svenska folkskolans vänner/Karin Lindroos
Men bakom dessa fina placeringar gömmer sig stora förändringar och en hotfull utveckling som ännu inte är för sen att vända. I det arbetet har den finländska skolan som institution en central roll. Men det kräver en skiftning av fokus med en ny syn på skolans uppgift.
Den stora samhällsomvandlingen
Övergången till 2000-talet har inneburit inte bara övergången till ett nytt millennium, men också till en i många avseenden ny, och hårdare värld. Om denna förändring berättar Kahdeksan kuplan Suomi – yhteiskunnan muutosten syvät tarinat, en färsk rapport över den senaste samhällsutvecklingen i Finland, utförd av fyra forskare och baserad på 350 intervjuer med finländare på 30 orter.
Kahdeksan kuplaa har, efter Zacharias Topelius Boken om vårt land (1875) och Jörn Donners Uusi maammekirja (1967), i media lyfts fram som det tredje i serien av stora verk som beskriver tillståndet i vårt land. Och som den uppdatering av bilden av Finland år 2022 av nödvändighet kräver. Det tillstånd forskningsrapporten beskriver gäller inte bara vårt eget land, utan är ett påtagligt fenomen inom hela den västerländska världen.
Liksom tidigare stora samhällsomvandlingar, såsom övergången till industrisamhället under Topelius tid, har också den senaste skett långsamt och osynligt. Det är först när den fullt slagit igenom som vi, liksom vid de tidigare omvälvningarna i samhället, fullt ser följderna av den.
Öppna marknader och ny teknologi har skapat nya möjligheter för många folkgrupper och individer, samtidigt som de har ökat pressen för andra. Nya vägar mot ekonomisk välfärd, rationalisering och framsteg kombinerat med högre krav har ändrat på både gamla samhällsstrukturer och identiteter. Omvandlingen har skapat en klyfta mellan de nya vinnarna och förlorarna. Gemensamt för de båda grupperna är ändå en större press från både omvärlden, men också inifrån individen själv.
Effektivitetsidealet gäller inte bara ekonomin och produktionen, den gäller också alla enskilda individer. Dessa krav på prestationer förenar alla yrkesgrupper och människor, oberoende av plats i samhället. Såväl företagsledaren i Esbo, tjänstemannen i Lovisa, läraren i Korsholm, som industriarbetaren i Åbo.
Känslan av nedstämdhet och kraftlöshet är allmänt förekommande bland alla folkgrupper. I samhällets mellanskikt har livets hårdhet och osäkerhet ökat misstroendet mot samhället och andra folkgrupper. Klyftan mellan dem har uppstått inte bara av olika förutsättningar att möta möjligheterna och utmaningarna, men också av avsaknad av förståelse för de andras förhållanden. Självkänslan bland de försvagade samhällsgrupperna och deras tilltro till sina egna chanser i livet har försvagats. En växande folkgrupp har gripits av känslan av att ha förlorat greppet om samhället och världen och av en hjälplöshet i försöken att styra sina liv i annan riktning. Det är i sådana samhällsklimat som populismen frodas. Det här urholkar den modell för välfärdssamhället som byggdes upp i slutet av 1900-talet säger Anu Kantola, professor i kommunikation och ledare för forskningsgruppen bakom rapporten.
Känner vi idag till alla dessa berättelser i vår egen bubbla?
Kahdeksan kuplaa är åtta olika folkgruppers berättelser om sin egen verklighet i Finland år 2022. Den berättar människors olika upplevelser om samhället och om sig själva, sett från sin egen bubbla. Det är återgivningen av vad de väntar av sig själva och andra, och om de känslor som är kopplade till den egna positionen. Den berättar om deras strävanden, och om de känslor som håller människogrupper samman. Känner vi idag till alla dessa berättelser i vår egen bubbla?
Finland är inte ännu i fritt fall vad gäller polarisering men enligt forskarna står vi vid ett vägskäl. Om vi eftersträvar en kursändring mot samhällets högre kohesion och arbete för gemensamma mål och bästa, behöver vi bekanta oss med varandras berättelser. Så främmande har de blivit för alltför många i samhället idag.
Bland de åtta berättelserna saknas ändå barns och ungas berättelser. Vi vill hävda att kraven på prestationer och oro för framtiden och för social degradering också gäller barn och unga i våra skolor. Likaså förståelsen för andra gruppers förhållanden.
Frågan är vilka åtgärder man i skolan kan, och bör, ta till för att styra utvecklingen.
Om vissa unga gruppers illamående berättar allt flera rapporter. Ifall vi kan se igenom de utmaningar för barn och ungas välmående som pandemin fört med sig, hittar vi de i grunden verkande orsakerna för illamående som kommer att finnas kvar, också efter att pandemin lättat och gått till historien. Det är där vi kan hitta orsaken till att det också bland våra unga finns allt fler som riskerar falla av hjulet. Frågan är vilka åtgärder man i skolan kan, och bör, ta till för att styra utvecklingen i annan riktning med högre välbefinnande, förståelse för varandra och en ljusare framtidssyn bland alla unga som mål.
Socioemotionella färdigheter – en källa till egenmakt och sammanhållning
Allt flera unga är idag i behov av psykisk vård, och det beror inte bara på pandemin. Trots många satsningar inom skola förekommer fortfarande mobbning och utfrysning tillika som våldshandlingarna bland unga har ökat.
Dekan vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi, Fritjof Sahlström, frågar i en kolumn i Hbl 21.1.2022 om vi idag inom skolan som en motåtgärd mot ungas behov av stöd för mentalt välbefinnande borde anställa friskvårdare. Detta för att lärarna kunde koncentrera sig på sitt arbete för kunskap och bildning. Eller om lärarnas kompetens borde breddas så att de också har de färdigheter som krävs för att möta de behov av stöd för välmående som idag finns bland unga. Han lyfter upp en viktig fråga med koppling till samhällsutvecklingen och som gäller behov av utveckling i dagens skola, men lämnar frågan obesvarad.
Förmågan att förstå egna och andras känslor stöder också lärandet.
Internationell forskning visar att utvecklade socioemotionella färdigheter stödjer individens välbefinnande och psykiska hälsa. Förmågan att förstå egna och andras känslor stöder också lärandet. En positiv inställning till oss själva och andra stärker social växelverkan och uppskattning av diversitet. Dessa är färdigheter som unga behöver i sitt framtida yrkesliv.
Men samhällsutvecklingen går i annan riktning. De nya möjligheterna till framgång i samhället har stärkt individualismen som ideal. Samtidigt som den bygger på en välkommen uppskattning för det unika och genuina, innebär den också av kamp mot andra om de möjligheter som till synes bereds var en och en. En sådan kamp försvagar samhörighet och kohesion mellan grupper.
Antalet enbarnsfamiljer ökar inom hela det västerländska samhället. I dem har barn i regel svårare att utveckla sina socioemotionella färdigheter i växelverkan med andra unga. I en värld där social media också har stor inverkan på ungas uppfattning om sig själva och andra, och där spel på nätet och Whatsapp och TikTok trängt undan mycket av tidigare fysisk växelverkan mellan unga, blir stöd för utveckling av ungas socioemotionella färdigheter en viktig fråga. Frågan om hur skolan kan stödja utvecklingen av barns och ungas socioemotionella färdigheter är därför av stort intresse och aktuell just i rådande samhälle med de sociala bubblor som existerar.
Lärarnas fackförbund OAJ har jobbat för att få in känslokunskap och utvecklandet av ungas socioemotionella färdigheter i skolans undervisning. Goda resultat i minskad förekomst av mobbning, bättre arbetsro, stärkt gemenskap och resultat i inlärning har man fått från bland annat försök i en helsingforsskola. Samma effekt lyfter OECD fram i sin rapport. Synliga och i verksamheten levande humanistiska värderingar ger positiva resultat vad gäller välbefinnande och inlärning. Utvecklandet av konstruktiv problemlösning och förståelsen för konsekvenserna av ens egna handlingar motverkar mobbning och stödjer framväxten av socialt ansvar. Det är följaktligen inte förvånande att The World Economic Forum har nämnt känslokunskap som en av de två viktigaste framtidskompetenserna bland barn och unga.
Samlingspartiets riksdagsledamot Ruut Sjöblom har i november 2021 lämnat in ett lagförslag på ett införande av undervisning i socioemotionella färdigheter i lagen om grundläggande utbildning. Att utvecklingen av sådana redan ingår i de allmänna målen för skolornas verksamhet i gällande läroplaner säkrar inte att skolorna medvetet jobbar för detta mål. Undervisning i känslokunskap bör därför enligt lagförslaget, och det medborgarinitiativ som det grundar sig på, ingå i läroplanen för att utvecklingen av empati och förmåga till samarbete inte skall grunda sig endast på skolornas egen vilja att jobba för dessa mål.
Till de socioemotionella färdigheterna hör färdigheter att förstå andras känslor och andras situation.
Till de socioemotionella färdigheterna hör färdigheter att förstå andras känslor och andras situation. Till dem hör också förmågan att kunna lyssna och samverka. Det är sådana färdigheter som behövs för att minska den klyfta som under 2000-talet vidgats mellan folkgrupper och människor. Men unga har olika förutsättningar att utanför skolan utveckla de socioemotionella färdigheterna. Det är därför viktigt att skolan tilldelas en roll där den aktivt tar ansvar för framväxten av dem, och genom möjligheter till god växelverkan med andra stödjer varje individs möjlighet att utvecklas till den bästa versionen av sig själv.
Styrkan i värderingar och attityder
2000-talets samhällsutveckling mot en allt mera osäker och komplex värld har gjort att många känner sig borttappade. Vad betyder det att vara människa? I våra försök att hitta mening i vårt sammanhang blir våra och samhällets värderingar en allt viktigare moralisk kompass som inte bara styr våra handlingar, men som också förenar människor och tar sig uttryck i gemensamt ansvar och engagemang. Det är sådana motvikter mot osund samhällsutveckling, ekologisk förstörelse och världspolitiska kriser som vårt samhälle idag behöver.
Grundläggande humanistiska värderingar är inskrivna i alla västerländska länders läroplaner. Till dem hör jämlikhet, respekt, demokrati, rättvisa, frihet, socialt ansvar, uppskattning av diversitet och inklusion. Hela vår kultur bygger på dem och på de dygder, de karaktärskvaliteter, den etik och moral och de mjuka färdigheter som är sammankopplade med dem. Vi behöver kunna tillämpa dessa värderingar i en värld som inte är svartvit. De är kompassnålen som visar oss den rätta vägen i olika situationer, dilemman och frågor. Dagens samhälle och bristen för förståelse för varandra och andras situation utmanar nog dessa värderingar. I en komplex värld är det viktigt att kunna tillämpa dem i situationer och förhållanden som inte alltid är direkt jämförbara med varandra. Skolan har därför en viktig uppgift i att fostra till dessa värderingar. De lägger grunden för goda förhållanden både på individ- och samhällsnivå och inverkar på individens förmåga att i olika situationer agera rätt och för allas bästa.
I läroplanerna går man balansgång mellan uppgiften att möjliggöra ungas lärande av kunskaper och fostran genom påverkan av värderingar och attityder. Skolans uppdrag är att utgående från en holistisk människouppfattning jobba med att utveckla hela individen, men tyngdpunkterna läggs enligt OECDs jämförelser olika i olika länder och också i olika skolor inom samma land. OECD lyfter i sin rapport över värderingars ställning i läroplanerna upp nyttan av värdegrundsarbete i skolorna och deras inverkan på en för individen gynnsam personlig utveckling gällande såväl välbefinnande, som resultat i inlärning.
Vi är i ett ständigt läroekosystem där vi utvecklas i interaktion med andra genom ömsesidig påverkan.
Utvecklingen av våra attityder börjar redan före skolåldern och fortsätter under hela vår livstid. Vi är i ett ständigt läroekosystem där vi utvecklas i interaktion med andra genom ömsesidig påverkan. Ett sådant läroekosystem är också våra skolor. De värderingar som råder bland individerna innanför skolan påverkar alla som tar del av verksamheten. I de finländska skolorna är värderingarna ofta invävda i ämnesundervisningen. Våra förhållningssätt till substansen i ämnena grundar sig på de värderingar vi vill förmedla. Visst lyfts de upp under temadagar och i annan verksamhet, men vi utgår från att skolan vid sidan av denna formella förmedling av värderingar också, och i kanske högre grad, förmedlar dem informellt via undervisningen.
Synliga värderingar i skolans vardag skapar trygghet för eleverna.
På grund av vår respekt för diversitet råder också i Finland olika åsikter om huruvida värderingar och etiska ställningstaganden bör vävas in i verksamheten och ta en synlig ställning i skolans vardag. Vilka skall de gemensamma värderingarna i så fall vara? Och hur bygger man en verksamhet som lyfter upp värderingar i en värld som ständigt förändras och där tillämpningen av dem inte kan vara statiska? Förutom en eventuell dragkamp om värderingarna inom kollegiet får skolorna också idag föra en ständig kamp mot de värderingar som unga omges i samhället utanför skolan såsom media, samhällsdebatten och social media.
Synliga värderingar i skolans vardag skapar trygghet för eleverna. Skolans tydliga ställningstagande för lika människovärde oberoende av bakgrund, och öppenhet för och uppskattning av diversitet, motverkar den polarisering mellan grupper och individer som hotar vår samhälles kohesion. Om värderingarna ska uppfattas trovärdiga är det viktigt att det bland lärarna, som förmedlar värderingarna via sin ämnesundervisning, råder samsyn kring dem. I annat fall är värderingarna motsägelsefulla och skapar utrymme för värdeförvirring. I sådan skolkultur föds inte förståelse för varandra.
En integration av värderingarna i undervisningen sker inte heller om inte det råder en samsyn kring skolans uppdrag som förmedlare av dem och om inte varje lärare ser det som sitt ansvar att göra sin egen insats för att rotfästa dem. För att inte stå ensam för dessa värderingar bör skolorna i stödjandet av läroekosystemen söka samarbete med andra aktörer som jobbar för gemensamma mål på lokal, nationell och global nivå. Byggandet av nätverk av skolor som jobbar utgående från samma människouppfattning för samma vision och mål är också ett viktigt moraliskt stöd för skolor som vill utveckla sin verksamhet med tydliga och gemensamma värderingar som grund för all verksamhet. I sådana nätverk kan samsyn kring uppdraget, medvetenhet om värderingarnas betydelse och lärarnas kompetens i att förmedla dem och mod att göra det utvecklas.
Språket som medel för förståelse och fredsarbete
PISA-undersökningarna och flera andra rapporter som förmedlar budskap om ungas språkliga färdigheter säger alla samma sak: Den allmänna språkliga nivån hos unga har sjunkit, och det har skett speciellt i de svagare grupperna i samhället.
Människan tänker med ord. All djupare processering av information grundar sig på språk.
Kopplingen mellan språkliga färdigheter och de socioemotionella färdigheterna är inte för alla alldeles uppenbar. Människan tänker med ord. All djupare processering av information grundar sig på språk. Inlärning av abstrakt kunskap utan språk är svårt om inte rentav omöjligt. Därför går språklig utveckling och kognitiva färdigheter hand i hand.
Förståelse för andras budskap kräver möte på minst samma språkliga nivå. Ett utvecklat språk krävs också för att kunna förstå sig själv och kunna uttrycka sig själv för att göra sig förstådd. I möten mellan människor som förstår varandra finns möjligheterna till samförstånd och kompromisser där så behövs. Det är när orden tar slut som vi tar till andra handlingar för att uttrycka oss. Om samförstånd mellan människor och folkgrupper är en utmaning som ligger i tiden behöver vi förstå språkets betydelse för att kunna överbrygga de klyftor som uppstått mellan samhällsgrupperna. Att utveckla språket och andra mänskliga uttryckssätt är därför ett uppdrag som ytterligare vuxit i betydelse för skolorna. Läsprojekt och arbete för att varje lärare, oberoende av ämnet hen undervisar, också skall kunna verka språkstärkande, motsvarar därför i hög grad dagens behov, också ur en sociologisk synvinkel.
Gemensamt ansvar för en enad värld
It's a hard life
It's a hard life
It's a very hard life
It's a hard life wherever you go
If we poison our children with hatred
Then, the hard life is all that they'll know
Nanci Griffith, 1989
It’s a Hard Life Wherever You Go berättar om en värld där dialog mellan människor saknas och där samhället är starkt gruppindelat i “vi” och “dom”. De fenomen och det hårda liv Griffith skildrar i det amerikanska samhället för 30 år sedan är idag påtagliga också hos oss. Det är mot ett sådant splittrat samhälle vår skola bör verka. Vi bör se över de lagar som styr vår utbildning och skolornas läroplaner och timfördelningar. Vi behöver skolor som förstår skolans uppdrag i förhållande till samhällets behov och skolor där ansvaret för värderingarna och attityderna, utvecklandet av de socioemotionella färdigheterna samt en gynnsam språkutveckling bärs av hela skolan. Om än skolorna skulle anställa friskvårdare är stödet för utveckling av framtidsfärdigheterna och arbetet mot ett hårt liv för våra barn och den kommande generationen på allas i skolan arbetandes gemensamma ansvar. De senaste tidernas världshändelser har pekat på behovet av en värld där mänskligheten står enat upp för de värderingar och det samarbete som kan ta oss in i en trygg framtid. Nästa bok om vårt land kan vara berättelsen om ett sådant samhälle, om vi så bestämmer oss för det.
Fotnot: Skolnätverket Haru inleder sin verksamhet hösten 2022. Skolnätverket stödjer skolorna i deras arbete för utvecklingen av socioemotionella och språkliga färdigheter bland barn och unga och skolkulturer som genomsyras av synliga och levande värderingar.
