Ändå är det lite vår i luften. Det behövs inte många dagar av noll grader och töväder innan folk börjar se gladare ut. När ljuset återvänder någon minut per dag sparkar också drömmandet igång i människor. Fantasin och villfarelserna är det som bär oss genom snöblandat regn och åtta takatalvikäftsmällar.
Vi finländare ska inte låta oss luras av våra nordiska bröder och systrar. Stockholmsvåren är inte vår vår. Den är falsk marknadsföring av influencers och utflyttade bekanta och borde anmälas till konsumentombudsmannen. Köpenhamn ska vi inte ens tala om. Som nation befinner vi oss i en Utsjoki stateofmind och där mår vi... okej.
Just därför är fantasin så viktig. När vi nu befinner oss i den femtonde månaden av vinter krävs det inte mycket för att vi ska se gröna dignande lövkronor som vajar i en lätt sommarbris för vår inre syn. Det går om man blundar riktigt hårt.
Min vän köpte en sommarstuga förra veckan. Terrassen var begravd i en meter snö när de skrev köpebrev och skakade hand, ändå pratades det om BadenBadenstolar och fördelarna med en luftvärmepump för att kyla ner stugan.
Mina sommarfantasier gick igång på alla cylindrar, om min vän kunde investera i en stuga så skulle väl jag kunna unna mig en båt?
Inom minuter öppnade jag nettivene och efter några klick var jag på kroken.
Jag insåg genast att jag inte vill ha någon lättskött och ful plastbåt som underlättar livet, nej en träbåt i äkta mahogny som ska skrapas och lackas årligen ska det vara. Jag kunde nästan höra protestropen från vedboden där mina halvfärdiga möbelrestaureringsprojekt stod staplade på hög.
Men jag var fast, fantasin hade fördärvat mig. Drömmen om att glida fram i en båt från 60-talet i Vasa skärgård var kristallklar. I fantasin var det alltid sol och vindstilla, bensinen var gratis och smutsade inte ner Kvarken och framförallt så glänste min båt. Skrovet läckte inte ens in lite vatten. Det hade inte slarvats med förarbetet. Det låg inte miljoner stenar på lur under ytan, redo att repa lacken och tugga i sig min propeller.
Fantasi är ett starkt verktyg. För mig är det min huvudsakliga inkomstkälla, men uppenbarligen också orsaken till majoriteten av mina utgifter. I alla fall lurar jag ju oftast bara mig själv. Det är mina egna surt förvärvade slantar jag fantiserar bort på en träbåt som med nittio procents säkerhet kommer att läcka.
Men när den står där i hamnen och läcker, så är det i alla fall sommar och motorsågarna har tystnat på taket.
