Text: Camilla Lindberg
– När man bor i Karis kan man lätt få för sig att man klarar sig på enbart svenska i Finland. Syftet med vänskoleverksamheten var inledningsvis att vidga vyer och komma i kontakt med andra språkkulturer. Våra elever har varit mycket ivriga från första början, säger språkläraren Åsa Bergholm.
Men det är inte enbart på elevnivå som den nya verksamheten burit frukt.
– Samarbetet med min kollega Jaana Kähö i Imatra fungerar jättefint. Jag har inte kunnat få en bättre samarbetspartner. Vi har redan träffats tre gånger fysiskt under hösten och har kontakt nästan varje vecka. Vi märker att vi har samma utmaningar, mål och tankesätt, säger Åsa Bergholm.
Attityderna till svenskan har blivit mer positiva och andra klasser har frågat om de också skulle kunna få vara med i vänskolsamarbetet.
I klass 7B i Kosken koulu finns sammanlagt 20 elever, och Jaana Kähö berättar att några av eleverna var i början lite skeptiska till vänskolesamarbetet.
– Men nu ser de fram emot övningarna som vi gör tillsammans med eleverna i Karis. Många av mina elever har insett att det verkligen finns behov av att kunna svenska även i Finland. Attityderna till svenskan har blivit mer positiva och andra klasser har frågat om de också skulle kunna få vara med i vänskolesamarbetet, säger Jaana Kähö.
Inför höstterminen hade man inga planer på att eleverna skulle träffas fysiskt, utan enbart digitalt. Nu hoppas man kunna genomföra ett tre dagar långt besök i vardera skolan under vårterminen. Ännu vet ingen om det kommer att lyckas, eller om pandemin kommer att sätta käppar i hjulen. Men i en digital värld finns det andra möjligheter att stifta bekantskap och knyta vänskapsband.
– Varje elev fick inledningsvis en eller flera vänelever i den andra skolan. Vi lärare parade ihop dem utgående från deras intressen. Vi startade väldigt traditionellt genom att låta eleverna skriva brev till varandra under lektionerna, och de sändes sedan digitalt, säger Åsa Bergholm.
Åsa Bergholm uppskattar samarbetet med Kosken koulu i Imatra.
Som komplement till brevskrivandet har varje skola gjort ett antal kortfilmer som gav god inblick i den andras skolans faciliteter. Det nya skolcentret i Imatra är imponerade stort.
Kortfilmerna innehöll även kortpresentationer av eleverna själva. Genom filmerna fick man även en inblick i hur den andra vänskolan firade lucia och svenska dagen. Det gjorde man nämligen också i Imatra.
– Vi har nu ett större projekt på gång där vi planerar att göra någon form av ”stadsporträtt”. De är tänkta att fungera som introduktion till våra respektive städer inför vårens eventuella fysiska träffar, säger Åsa Bergholm.
De mest aktiva eleverna håller numera kontakt med sina vänelever på fritiden via olika digitala kanaler. Avstånden till Imatra är långa, och oavsett pandemin, så hade de fysiska besöken ändå inte kunnat genomföras särskilt ofta.
– Pandemi eller inte, de digitala verktygen som finns att tillgå idag underlättar och skapar goda förutsättningar för den här typen av samarbete, filosoferar Åsa Bergholm.
Jaana Kähö håller med.
– Det har varit jätteroligt att vara med i vänskolesamarbetet. Jag rekommenderar varmt andra skolor att delta om möjligheter finns, säger Jaana Kähö.
Artikeln ingår i SFV-magasinet 1-2022 som utkommer i februari.
