Min morfar lär ha varit först i sin hemby Gerby med att ta sig fram på cykel. Många var intresserade och imponerade av Werners velociped. Inte alla. Vad skulle man med en sådan till?
Digitala redskap har under det gångna året bemästrats i aldrig tidigare skådad omfattning. Virtuella möten har blivit smidig vardagsrutin, konserter har streamats till tacksam hemmapublik, bokmässor har flyttat ut på nätet och låtit författare mötas över stora geografiska avstånd via videolänk. Visst saknar vi de fysiska mötena, men sådant som hungern efter kulturupplevelser kan åtminstone delvis avhjälpas vid den världsvida kulturscen som finns i närmaste dataskärm.
I sin bok Lusten att förstå synar forskaren och kognitionsvetaren Peter Gärdenfors människan som lärande varelse. Han återkommer till två nyckelbegrepp: motivation och förståelse. Den motiverade lär sig. Lärandet behöver ett meningsfullt sammanhang. Och det är först när vi förstår något som vi har nytta av informationen.
De restriktioner som pandemin tvingat på oss gav motivation att lära sig använda de digitala redskap som redan fanns inom räckhåll, men som många inte brytt sig om att ta i bruk. Vi har lärt av andra och lärt varandra. Det vi lär oss hantera lär vi oss också förstå.
Så här ser mycket av det informella lärandet ut, det som sker utan struktur och läroböcker, och som går ”av bara farten”. Ett barn lär sig exempelvis hoppa rep av andra barn. En vuxen testar nya recept eller börjar släktforska på internet. Inom det informella lärandet är engagemanget överlag stort – och den som är engagerad blir motiverad. Den som blir motiverad lär sig snabbare och bättre. Och det kanske intressantaste: lärandet i sig känns som en belöning.
Digital grundkompetens är inte längre ett privilegium för de få. I ett allt mer digitaliserat samhälle är det här en demokratifråga.
En tydlig följd av pandemiåret är att den så kallade digitala klyftan har krympt – digital grundkompetens är inte längre ett privilegium för de få. I ett allt mer digitaliserat samhälle är det här en demokratifråga.
Så vad har pandemin lärt oss om vårt lärande? Att vi kan när vi vill (fast det visste vi nog redan). Att digitala redskap kan ge oss mycket i upplevelse- och informationsväg. Och att vi har ett djupt behov av att få mötas fysiskt.
I väntan på att de fysiska mötena igen blir möjliga fortsätter vi hålla kontakt digitalt och via telefonen. Och så får vi dela kulturella coronatips med varandra. Kanske se en operaföreställning på internet, gå på digital museirunda eller delta i ett webbinarium tillsammans, och ringa upp och byta tankar efteråt.
Här är mitt tips: ta en virtuell tur till de museer som har en av Vincent van Goghs fem solrosmålningar i sina samlingar. Sök på #SunflowersLive, börja i London, res via Amsterdam, München och Philadelphia till Tokyo. Expertguide till din tjänst på varje museum. Tre världsdelar och fem museer på en timme. Jag tror att morfar gärna hade hängt med.
