Rosas blev känd som ledare för studentsången i Åbo och som kördirigent för tusenhövdade körer. Han skrev också egna verk, men undvek att kalla sig kompositör. Cellisten Rosas väg från hembyn Harsböle i Lappträsk till professuren i musik-vetenskap och folkdiktsforskning i Åbo utmärktes hela tiden av den nära kontakten till utövad musik.
Ringbom var professor i konsthistoria vid Åbo Akademi, aktiv medlem i den modernistiska Quosego-gruppen, och blev internationell erkänd specialist på paradisets ikonografi.
John Rosas växte upp i en bygd där den finlandssvenska folkliga musikrörelsen mottogs med nyhetens behag, nästan som en väckelserörelse, berättar biografins författare Fabian Dahlström.
– Den folkliga musikrörelsen upplevde sin bästa tid under 1900-talets första decennier. Körer och orkestrar samlades till sång- och musikfester som drog stora publikskaror. Men Rosas fick också uppleva hur den gamla spelmanskulturen upplevde en ny blomstring genom folkmusikvågen på 1960-talet.
Rosas fick under en lång karriär bland annat bevittna hur Finlands professionella orkesterliv utvecklades från situationen kring 1925, då landet bara hade en enda symfoniorkester. Även de tekniska förutsättningarna förändrades stort under Rosas aktiva år: radion gjorde entré, och inspelningstekniken utvecklades starkt.
John Rosas fick också som student, forskare, kör- och orkesterledare och slutligen som professor och dekanus vid Åbo Akademi uppleva hur akademin växte från en liten, privat högskola till ett nytt format. Han verkade även som intendent för Sibeliusmusem, och en märkshändelse i hans långa karriär blev invigningen av Sibeliusmuseums nya museibyggnad i februari 1968.
– Rosas företrädare Otto Andersson närvarade och fick på sin ålders höst se Åbo Akademis alla musikanknutna verksamheter samlade i ett gemensamt hus. En lång rad bemärkta personer hade hörsammat inbjudan till invigningen, bland annat Sibelius döttrar Eva Paloheimo, Ruth Snellman och Margareta Jalas.
Fabian Dahlströms bok innehåller förutom själva biografin en preliminär lista över John Rosas textproduktion samt en prelimiär förteckning över Rosas kompositioner och arrangemang.
236 sidor, rikt illustrerad
ISBN 978-952-7076-45-3
Lars-Ivar Ringbom kombinerade på ett intressant sätt sin konstnärliga och sin filosofiska talang. Han var aktiv medlem i den modernistiska Quosego-gruppen, och innan han inledde sina akademiska studier i Helsingfors hade han studerat vid ritskolan i Åbo. I början av 1920-talet studerade han också vid konstakademin i Dresden under bland annat Oskar Kokoschka.
– Men det var som specialist på paradisets ikonografi som han blev internationellt erkänd. Han var också samtidigt en av de första som i Norden intresserade sig för den kontinentala livsfilosofiska traditionen, berättar bokens författare Jan-Ivar Lindén.
Lindéns målsättning har varit att fånga väsentliga drag i Ringboms livssyn genom en kommenterande och reflekterande dialog.
–Boken blev ett sätt att föra en sällsam dialog, där min bortgångna morbror genom sitt verk svarar – och genom sina provokativa, ibland också för systersonen svårsmälta synsätt i sin tur blir den som ställer frågor och ifrågasätter.
Lindén vinnlägger sig om att kritiskt pröva de filosofiska och epokbundna synsätten.
– Innehåll och historiska sammanhang får inte överskylas av en snävt uppfattad personhistoria, även om den personliga bakgrunden och Ringboms förankring i den åboländska miljön förstås måste beaktas.
Till familjebakgrunden hör att Lars-Ivars yngsta syster Lena, alltså Lindéns mor, var konstnärinna.
– Lars-Ivar själv målade mycket fram till decenniets mitt, men för mig har det tett sig naturligt att illustrera boken med många av Lenas verk, som ofta förefaller anknyta till ämnen som var viktiga också för Lars-Ivar när han skapade sina texter om konsthistoria, kulturhistoria, idéhistoria, religionshistoria, filosofi och varseblivningsteori, berättar Lindén.
220 sidor, rikt illustrerad
ISBN 978-952-7076-46-0
