Jag träffar Kaj Korkea-aho på Författararhuset Villa Kivi vid Tölöviken i Helsingfors där han sedan en tid tillbaka har ett arbetsrum, ett stipendium från Finlands svenska författareförening.
Det har gått tjugo år sedan han som sextonårig högstadieelev första gången premierades i Arvid Mörne-tävlingen.
Uppmuntrad av kulturredaktören på Jakobstads Tidning hade Kaj skickat in en Stephen King-inspirerad novell som han fick ett hedersomnämnande för.
– Jag har alltid haft en dröm om att bli författare. Jag skrev mycket och hade också fått en novell publicerad i Jakobstads Tidning, men att få uppmärksamhet i en litterär tävling var givetvis någonting helt annat. Roligast var att bli publicerad i en antologi tillsammans med de andra pristagarna. Och att få komma ensam till Helsingfors, en stad jag tidigare bara besökt i samband med Stafettkarnevalen. Det var nog jättestort för mig.
Kaj kände sig uppmuntrad i sitt skrivande och han fortsatte att skicka in bidrag till tävlingen varje gång som noveller stod på schemat.
– Varje år läste jag de prisbelönta bidragen och jag insåg att jag skrev andra slags historier än de som blev uppmärksammade. Många texter kännetecknades av ett slags språkmaterialism och handlade väldigt mycket om olika känslotillstånd, sådant som jag kan uppskatta idag men som jag inte riktigt förstod mig på då.
Våren 2007 studerade Kaj svenska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi och han gick också på skrivarutbildningen Litterärt skapande.
– Jag bestämde mig för att skriva en novell som jag tänkte att skulle falla juryn i smaken. Jag hade insett att texten borde präglas av en viss nostalgi och att den skulle ha ett öppet slut. Novellen Bastukväll kom att förebåda den stil jag sedermera kommit att skriva i. Den handlade om en ung man som stod inför ett uppbrott och om ett gäng vänner som inser att tiden har förändrat dem och deras relation till varandra.
Arvid Mörne-vinsten fungerade länge som ett fäste att gripa tag i när mitt dåliga självförtroende hotade fälla mig.
Novellen tilldelades första pris år 2007.
– Ja, den vann! Än idag är det ett av de mest ogrumlat roliga och stolta minnena jag har från min karriär.
Kaj konstaterar att tävlingen varit oerhört viktig för honom, som inspiration och som uppmuntran.
– Jag är alltid skeptisk till det jag skriver. Arvid Mörne-vinsten fungerade länge som ett fäste att gripa tag i när mitt dåliga självförtroende hotade fälla mig.
Texterna speglar sin tid
Idag är Anna litterär chef på Schildts & Söderströms förlag och hon tror att hon var en rätt typisk tävlingsdeltagare.
– Jag tyckte om att skriva och ville helt enkelt kolla om det jag skrev var värt någonting. Om man är en skrivande person får man ofta beröm i skolan av sin modersmålslärare, men att lyckas i en litterär tävling är givetvis någonting helt annat.
Två gånger deltog Anna i Arvid Mörne- tävlingen och båda gångerna tilldelades hon ett hedersomnämnande.
– Jag kommer ihåg när jag fick brevet med det första hedersomnämnandet. Det var en jättestor stund, en avgörande stund. På många sätt kom tävlingen att staka ut min bana och bidra till att jag jobbar med litteratur.
Förutom att Arvid Mörne-tävlingen betytt mycket för Anna på ett personligt plan ser hon att den haft och har en stor betydelse för den finlandssvenska litteraturen.
– Framför allt ger den ett sammanhang för människor som är intresserade av att skriva. Via tävlingen kan också vi som jobbar på förlag få syn på människor som skriver. Många av våra såväl yngre som lite äldre författare har haft någonting med tävlingen att göra.
Om man är en skrivande person får man ofta beröm i skolan av sin modersmålslärare, men att lyckas i en litterär tävling är givetvis någonting helt annat.
I början av 2000-talet skrev Anna Friman sin pro gradu-avhandling om motiv och tematik i tävlingsbidragen under 1980- och 90-talen.
– Under denna tid var det rätt tydligt att unga människor ofta skrev om ensamhet, om att vara isolerad och att känna sig utanför. Synvinkeln var dock inte en ung människas, utan man skrev utgående från en gammal människa eller ett barn. I dag handlar texterna i högre grad om kropp och sexualitet, om mental ohälsa. Extremt subjektiva texter, vilket är helt logiskt och beror på det som ligger i tiden.
Anna har också suttit i juryn för Arvid Mörne-tävlingen och hon konstaterar att det rätt fort brukar utkristallisera sig en handfull favoriter som man diskuterar kring.
– Vinnarbidragen är ofta rätt färdiga, men utöver dem kan det finnas en busig och experimentell flora bland texterna.
De litterära tävlingarna och prisen har stor betydelse
Sara Ehnholm-Hielm är förläggare på Förlaget M, och också hon kan stoltsera med ett pris i Arvid Mörne-tävlingen. År 1997 tilldelades hon första pris för novellen Svart madonna.
Novellen handlade om en mamma som överger sitt barn på Järnvägsstationen i Helsingfors.
– Jag tyckte att ämnet var lagom dramatiskt och skulle kunna slå an hos juryn. Jag blev glatt överraskad över att få priset, och det kändes som en stor bekräftelse på att jag var på rätt väg. Ett bevis på att jag kan ägna mig åt skrivandet om jag så vill.
Enligt Sara har Arvid Mörne-tävlingen stor betydelse eftersom det är den enda litterära tävlingen i Svenskfinland som arrangerats regelbundet i mer än tre decennier.
Förlagen arrangerar då och då egna tävlingar för något speciellt ändamål, som att vaska fram ny barnlitteratur eller deckare, men Arvid Mörne-tävlingen gör det möjligt för unga opublicerade skribenter att testa sin förmåga och se hur långt det bär.
Arvid Mörne-tävlingen har stor betydelse eftersom det är den enda litterära tävlingen i Svenskfinland som arrangerats regelbundet i mer än tre decennier.
En del av tävlingens skribenter kanske har ett färdigt manus liggande i skrivbordslådan, medan andra kan vänta i tio eller tjugo år innan de känner sig mogna för att debutera som författare. Det finns givetvis också de som inte fortsätter skriva skönlitteratur överhuvudtaget.
Sara konstaterar att betydelsen av litterära tävlingar och priser ökat, och hon hoppas att Arvid Mörne-tävlingen kommer att kvarstå som en värdefull tävling.
– Tävlingens framtid och renommé bygger på att man får in tillräckligt många bra texter. Det är viktigt att uppmuntra begåvade människor i Svenskfinland att skriva litteratur. Att prissummorna är såpass stora sporrar givetvis också hugade skribenter att delta.
I dag går många skribenter på olika former av skrivarkurser och Sara är övertygad om att skrivarkurserna och de litterära tävlingarna stöder varandra.
– Begåvade skribenter vaskas fram i tävlingssammanhang, men också via skrivarskolor och bloggar.
Texten är förkortad, hela artikeln finns att läsa i SFV-magasinet 2/19.
Vill du delta i Arvid Mörne-tävlingen 2020? Läs mer här.
