65964.jpg

Starka tillsammans på språköarna

Det är bara en handfull lärare som jobbar i vår skola, men genom Språkönätverket är det som ett större lärarrum. Det är ett väldigt viktigt stöd, säger Jerker Sandström, rektor i Svenska skolan i Hyvinge.

Det är eftermiddag den 6 november när vi besöker Svenska skolan i Hyvinge. Programbladen är tryckta, stolarna uppradade och scenkläderna utlagda. Förberedelserna inför kvällens Svenska dagen-fest är på slutrakan.

– Jag har planerat en programpunkt som heter Sånger i skogen där eleverna uppträder med gamla bekanta skolsånger på temat djur och natur. Sedan har femmans och sexans elever dramatiserat små teaterstycken från Hyvinge historia om bland annat Helene Schjerfbeck som i tiden bodde i Hyvinge, berättar skolans rektor Jerker Sandström.

Jerker Sandström efterlyser en större medvetenhet om språköarna bland den finlandssvenska allmänheten.

Jerker Sandström efterlyser en större medvetenhet om språköarna bland den finlandssvenska allmänheten.

Skolans historia går faktiskt tillbaka ända till Schjerfbecks dagar. Det var för drygt 120 år sedan som en grupp handlingskraftiga Hyvingebor bestämde sig för att få ordning på skolförhållandena på orten. Resultatet blev först en finsk skola och kort därpå en svensk, då Hyvinge privata svenska folkskola grundades 1894.

– Skolan har utan tvekan sin plats i stadens historia, säger Sandström.

I början av 2000-talet kom flera finlandssvenska fonder samman i en gemensam storsatsning på ett nytt svenskt skolhus i Hyvinge, och hösten 2002 flyttade skola, förskola, daghem och språkbadsdaghem in i den nybyggda Svenska gården.

– Man kan säga att det är ett slags svenskt allaktivitetshus, en mittpunkt för allt som sker på svenska i Hyvinge, säger Sandström.

Gemensamma frågor. Det var delvis teaterns förtjänst att Språkönätverket föddes för tio år sedan.

– Jag tycker om teater, och har satsat mycket på drama också i undervisningen. När vi fick vårt nya skolhus med en fin gymnastiksal bjöd vi ibland in teatergrupper, men eftersom det var ganska dyrt hittade vi på att också bjuda med de närmaste språköskolorna. På det sättet inleddes samarbetet mellan de svenska skolorna i Hyvinge, Nurmijärvi och Lahtis, berättar Sandström.

Omkring hälften av eleverna i Svenska skolan i Hyvinge kommer från tvåspråkiga hem, och hälften från helt finskspråkiga hem.

Lärarna i de tre skolorna märkte snabbt att det fanns många frågor de gärna diskuterade tillsammans, och samarbetet utvidgades till mer än bara teaterträffar. Så småningom växte nätverket till att omfatta skolor och daghem på tio språköar i södra och mellersta Finland. I samarbetet deltar i dag Hyvinge, Jyväskylä, Kervo, Kouvola, Lahtis, Nurmijärvi, Tavastehus, Tusby, Varkaus och Vichtis.

Språkönätverkets koordinator Veronica Hertzberg berättar att lärarna ofta upplever att de är ganska ensamma, att de faktiskt är en liten språkö eller ett språkskär i en starkt finsk omgivning.

– Genom nätverket har rektorer och lärare fått ett forum där de kan utbyta idéer och information, och stöda varandra. Tillsammans är vi starkare, berättar Hertzberg.

Också samverkan mellan eleverna är viktig.

– Tanken är att också eleverna ska få del av en större gemenskap, bland annat genom en gemensam kulturdag varje höst och sportdag varje vår.

Biblioteket i nyckelroll. Utgående från lärarnas önskemål ordnas fortbildningar inom Språkönätverket. Veronica Hertzberg berättar att man i höst kommer att åka med en grupp till Stockholm för att bekanta sig med skolbibliotek och hurudant samarbete kommunala bibliotek kan ha med skolbiblioteket. Tillgången till just svenskspråkig litteratur är en utmaning på språköarna och skolbiblioteken är ibland de enda ställen där eleverna hittar svenska böcker.

– Vi har själva ett ganska trevligt skolbibliotek, men jag vet att det här är en sak som särskilt de nya språköarna får kämpa med, säger Jerker Sandström.

Hertzberg framhåller att de kommunala biblioteken enligt den nya bibliotekslagen också ska samverka med skolorna och att målsättningen är att samarbetet med kommunens bibliotek bör stärkas, så att kommunen också tar ett aktivt ansvar för att främja svensk litteratur.

Enligt Hertzberg är det här på många sätt karakteristiskt för de svenska skolornas situation på språköarna. Den finskspråkiga administrationen inte är fullt medveten om de svenskspråkiga elevernas behov och rättigheter. Det kan till exempel handla om att det ska finnas en svensk läroplan, blanketter på svenska eller förskoleundervisning på svenska ‒ eller tillräcklig information om den svenska undervisningen på kommunens webbplats.

– I en enspråkigt finsk kommun finns ingen svensk skoldirektör, och där går mycket av mitt jobb ut på att stöda de svenska rektorerna som ofta får kämpa ganska hårt för elevernas rättigheter och ibland försvara hela skolans existens, säger Hertzberg.

Om det är det jobbiga, vad är då givande? Frågan går till rektor Jerker Sandström.

– Det är alltid lika roligt att följa språkutvecklingen hos de av våra elever som kommer från finskspråkiga hem. Där är utvecklingen ibland helt otrolig. Eller när jag hör att de har fortsatt sina studier på svenska. Då känner jag att vi på vår lilla språkö kanske har gjort nånting för det finlandssvenska, svarar Sandström.