Artikeln har publicerats i SFV-magasinet 4-2017
Efter pensioneringen har Stenman fortsatt med uppdrag på konsultföretgaet PBI, som verkar som brobyggare mellan den akademiska världen och exportindustrin. Att inte lägga sig på kistlocket efter pensioneringen kändes naturligt för Stenman.
– Jag har alltid velat hålla mig sysselsatt. Nu har jag möjlighet att använda mina internationella kontakter inom exportindustrin. Det är samtidigt en chans att hålla sig uppdaterad, vilket är tillfredsställande, och även en trevlig utmaning.
Stenman kallar det en bättre ”exit” in till ett nytt livsskede, där hans erfarenheter och kunskaper kan komma till nytta.
– Men jag är mycket selektiv, jag koncentrerar mig på PBI och på styrelseposten i SFV. Jag vill göra ett så gott arbete som möjligt där jag engagerar mig.
Stenman säger att pensionering inte skall innebära att livet tar slut.
– Aktivitet under pensionsåren hänger förstå på att man har fysiken och hälsan i behåll – tur helt enkelt. Jag har också haft tur med att jag alltid fått syssla sådant som jag gillar. Styrelseposten i SFV känns lämplig och bra.
– Jag kände både tidigare kanslichefen Christoffer Grönholm och några tidigare ordförande, så föreningen var inte okänd för mig. När jag blev kallad öppnade sig en chans att komma in och lära mig lite mera om verksamheten.
Jan-Erik Stenman är ödmjuk inför uppgiften.
– Efter bara ett halvt år i styrelsen anser jag att jag fortfarande skall lära mig saker. Så jag vill inte i det här skedet komma med några radikala förslag. Förhoppningsvis kan jag hämta in något värdefullt med min erfarenhet av även stora organisationer.
Lunch i Saluhallen. Jan-Erik Stenman är Åbobo sedan tiden på Veritas Pensionsförsäkring. ”Det är en intressant och trevlig stad, och de smidiga kommunikationerna gör att jag ser fram emot att förbli Åbobo”.
En skeptiker kan fråga sig vad Stenmans erfarenhet som finansdirektör i USA kan ge SFV, men Stenman påminner om att en längre utlandsvistelse inte bara är fråga om en arbetserfarenhet.
– Är du tillräckligt länge utomlands och lever med din familj där, blir du en del av det omgivande samhället, och du ser på riktigt hur till exempel utbildningssystemet eller frivilligverksamheten fungerar. Det ger nya infallsvinklar och nya perspektiv.
Positiv SFV-utveckling. Jan-Erik ser mycket som är positivt i SFV:s utveckling de senaste åren.
– Det tycks finnas en bra medvetenhet om att man inte har obegränsade resurser, och att man därför strategiskt funderar på hur man bäst kan utnyttja de resurser som finns. Det är också mycket bra att SFV:s styrelse gått tillbaka och sett på föreningens syftesparagraf, som ju är den måttstock som skall ställas mot all verksamhet, och allt det man är med om att stöda.
Stenman säger att ett klart och tydligt uppdrag även är något som motiverar personalen.
– Det är precis lika viktigt i en kunskapsorganisation, som i ett exportdrivet företag i teknologibranschen.
Stenman ser att SFV:s uppdrag har två huvudfåror.
– Antingen stöder man något kontinuerligt, eller så initierar man och får igång verksamheter så att de får ett eget liv. Det viktigaste är ändå att man hela tiden utvärderar vad man håller på med. Man borde inte vara rädd för att någon verksamhet eventuellt upphör. Det frigör nämligen resurser för ny verksamhet.
En annan observation Stenman gjort under sitt halvår i SFV:s styrelse är att nätverkandet och samarbetet på den finlandssvenska kultur- och bildningsfronten är bredare och mer intensivt än vad kanske allmänheten känner till.
– Det görs också mycket saker i bakgrunden och samabarbetena syns inte speciellt tydligt. Fonderna kunde gott lyfta på svansen lite mer.
”Håll i hatten”. Trycket på fonderna är stort och det är frestande att under goda tider gå med i projekt där man kanske sträcker sig lite för långt.
– Det gäller att under goda år hålla i hatten och inte bli fartblind. Jämn utdelning, även investeringsverksamheten, måste vara långsiktig och basera sig på idén om att kunna ha en så jämn utdelning som möjligt, både under goda och sämre år. Man kan inte justera utbetalda bidrag enligt hur marknaden råkar svänga. Då blir det ingen kontinuitet.
Stenman anser att SFV med sin styrelse och sitt rådgivande ekonomiska förvaltningsråd arbetat fram en bra, långsiktig placeringspolicy. Men det allmänna ekonomiska läget just nu inger viss oro.
– På sina håll ser det ganska överhettat ut. Det finns både systemiska risker, och politiska risker. Man försöker på olika håll nu se till att nästa korrigering inte resulterar i en stor krasch, utan i något som i stället planar ut under en lite längre tid.
Ett problem är att ekonomierna blivit så avhängiga av centralbankerna. Det gäller både i USA och i Europa.
– I något skede måste man låta marknadskrafterna styra, men om det visar sig att de inte har någon styrkraft, kommer det en större korrigering. Och då gäller det inte bara aktiekurserna, utan det blir fråga om att landsrisker och politiska risker realiseras, och att även de finansiella skydden kan visa sig vara värdelösa.
Diversifiering är därför alltid hälsosamt, och speciellt för organisationer som SFV. Det skall finna många olika slag av investeringar, även fastigheter. Men några rigida regler finns det inte.
– Det är bra att ha fastigheter, men man måste vara medveten vilka sorts fastigheter man har. Även fastigheter kan ha risker. Men åtminstone riskerar de inte att försvinna på en gång, vilket kan ske med investeringspappren.
Radikal öppenhet. SFV är en intressant aktör i den finlandssvenska fondvärlden, med sina många medlemmar.
– Att få nya medlemmar är ändå inte det enklaste, eftersom den sortens traditionella engagemang inte alltid känns så naturligt för de nya generationerna. För att engagera de här människorna i rörelsen behövs andra koncept.
”Hos Vännerna”, där SFV lånar ut sina möteslokaler till andra organisationer, är ett bra sätt att öka intresset för SFV. Men för att i dagens värld engagera folk krävs en nästan radikal öppenhet och genomskinlighet.
– Det skall inte finnas några begränsningar på vad SFV kan berätta om sig själv, frånsett direkta affärshemligheter eller personuppgifter som omfattas av integritetslagstiftningen. Egentligen är det mycket enkelt; man skall helt enkelt inte göra saker som man inte öppet kan berätta om.
Stenman säger att det också är viktigt att ha många kontaktytor, att synas ute i det levande livet i olika sammanhang. Det skall vara låg tröskel för att ta kontakt.
– Det har nog både styrelsen och personalen insett. Men man måste också vara öppen för många intryck och olika åsikter. Det skall vara mångfald av olika typers människor, kompetenser och bakgrunder, både i styrelsen och inom personalen. Det genererar mer diskussion, och i slutändan bättre beslut.
Text & foto: Rabbe Sandelin
