Varför levde Algoth Niska ett liv i lagens och samhällets utkanter? Alla motiv bakom Algoth Niskas handlingar får efter Nåls biografi ännu inte sin förklaring.
– Hans egen bedömning i sin memoarbok Mina äventyr var att han var en person som ”hade en outrotlig motvilja mot ett stillasittande liv.” Men orsaken till denna motvilja säger han inget om, berättar Nåls.
Jan Nåls biografi över Algoth Niska är den första i SFV:s serie som även innehåller fiktiva inslag. Jan Nåls har använt sig av historiska källor som inspiration och utgångspunkt, och därefter placerat Algoth Niska i händelsernas mittpunkt. Resultatet påminner mycket om vad som skulle ske ifall Niskas liv skulle omskrivas till ett filmmanus.
Nåls uppfattning är att en människas liv inte i första hand är fakta, årtal eller statistik. Förutom subtraktion kan det även behövas addition – speciellt i ett fall som Niska, som inte var någon stor samhällspåverkare, eller en konstnär som lämnade ett komplext livsverk eller ett arkiv efter sig.
– I Niskas fall var det hans eget liv som blev ett slags konstverk, en performance där han flera gånger bevisade sin vilja och längtan till en fri existens, utanför samhällets normer och lagens strikta ramar.
– Det började egentligen 1925, då tidningarna uppmärksammade Niskas spektakulära rymning på Åland. I det skede var den finländska allmänheten grundligt trött på den impopulära förbudslagen som inte hade bidragit med något gott. Historien om den modiga gentlemannasmugglaren Niska föll i god jord, och hans fortsatta öden blev plötsligt intressanta för tidningspressen och för den breda allmänheten.
Tidig individualist
Niska är enligt Nåls speciellt intressant, eftersom han var en individ ut i fingerspetsarna under en tid då totalitära krafter i världen försökte utplåna individen så gott de kunde. I en längre essä i boken om Niska som person behandlar Nåls även de här aspekterna.
– Genom att titta närmare på personen Niska kan vi närma oss frågan om den fria viljan. Har individen makt att påverka sitt liv, eller är hon underkastad omständigheternas och maktens lagar?
Nåls säger att det är i våra handlingar som vi avslöjar våra intentioner, vem vi egentligen är. I teater och film blir en rollkaraktär till, då dramatikern beskriver hennes handlingar. Aristoteles sade att varje människa försöker förverkliga sitt väsen, och att det är dessa försök som berättar vad och vem människan egentligen är.
Allt som står skrivet i Nåls biografi har alltså inte hänt, men det kunde ha hänt just så. I några historiska källor nämns till exempel en privat fest i Stockholm som Algoth Niska stod värd för på Hotell Reisen. De flesta inbjudna var spritsmugglare, och den slutade med att gästerna söndrade en stor del av möblemanget i hotellets festsal.
– Men tillställningen nämns endast med en bisats i de historiska dokumenten. I min biografi hittar läsaren en mer detaljrik beskrivning av den våta festen. Med fantasins hjälp är det möjligt. Mitt mål har varit att inbjuda läsaren att delta i de otaliga dramatiska situationer som huvudpersonen upplevde.
I de historiska händelsernas centrum
Nåls säger att det är fascinerande att upptäcka att Niska nästan alltid var på plats där det hände. Han deltog till exempel i inbördeskriget sista strid i Helsingfors, och han anlände till Berlin dagen då nazisterna iscensatte Kristallnatten. Han formades oundvikligt av dessa händelser, och hela hans liv närde han en stark misstro mot auktoriteter och makthavare. SFV-biografin visar hur Algoth Niska ägde karisma, mod och en förbluffande stor dos handlingskraft, trots att många av hans handlingar i efterhand kan ses som själviska.
– En del av hans popularitet förklaras av att han bevisligen tog till våld väldigt sällan, och det verkar som hans rykte som gentleman i detta avseende är välbefogat. Han var också generös och slösaktig. De snabba pengar han förtjänade på illegal smuggling försvann lika snabbt, på ”kvinnor och annat strunt”, som Niska själv uttryckte saken.
Nåls säger att Niska uppenbarligen brottades med sin egen längtan efter frihet och det ansvar som en familj medförde.
– Ofta valde han friheten framom ansvaret, och i det avseendet var han en mycket självisk och självupptagen man. Han valde att göra de saker som han själv var bra på, i de sammanhang där han själv trivdes. Han älskade en god historia, och ingen mer än den där han själv var i huvudrollen. Men hans förhållande till sanningen blev till slut inte oproblematisk, vilket boken även visar.
