Behovet av kunskap och utbildning är därför stort. Det märkliga är nämligen, att inga ändringar har skett i den lagstiftning som gäller, utan det är praxis som har förskjutits. Skattemyndigheterna säger att samhället har ändrats och att lagen måste tillämpas utgående från verkligheten – organisationerna misstänker att man vill likställa föreningar med företag när den offentliga ekonomin söker nya beskattningsobjekt.
I sig är frågan inte av stor nationalekonomisk betydelse. De offentliga finanserna vare sig bärs eller bryts av hur de allmännyttiga samfunden behandlas i beskattningen. Frågan har däremot betydande principiella konsekvenser på samhällsnivå och är dessutom av enorm praktisk betydelse för otaliga enskilda föreningar och stiftelser. Min tes är att man kan åstadkomma omfattande skador på det civila samhället i utbyte mot obetydliga eller obefintliga skatteintäkter om vissa för tillfället skönjbara tendenser i fråga om beskattningen av allmännyttiga samfund blir gällande. Av de föreningar som deklarerade år 2008 var intäkterna för över 80 procent högst 200 000 euro. I endast 930 föreningar var intäkterna över en miljon euro. Hos två tredjedelar av föreningarna var balansomslutningen högst 100 000. Endast 540 föreningar hade en balansomslutning på över en miljon euro. Föreningarna i Finland är i allmänhet inte rika. Det finns över 135 000 registrerade föreningar i Finland och cirka 2 800 registrerade stiftelser. Samtliga av de registrerade föreningarna har givetvis inte verksamhet, men dock merparten. Föreningarnas sammantagna medlemsantal uppskattas till ca 15 miljoner. Man uppskattar vidare att det årligen genomförs över 123 miljoner timmar frivilligt arbete av över 655 000 personer inom civilsamhället. Striktare beskattning och annan reglering är ett direkt hot mot detta engagemang.
Allmännyttighet
Enligt lag åtnjuter allmännyttiga samfund skattefrihet. Inkomstskattelagen (22 §) anger vissa kriterier som samfundet måste uppfylla för att kunna betraktas som allmännyttigt: ”1) [det] verkar enbart och omedelbart för allmän fördel i materiell, andlig, sedlig eller samhällelig bemärkelse, 2) dess verksamhet inte enbart gäller begränsade personkategorier, 3) det inte genom sin verksamhet bereder dem som är delaktiga i samfundet ekonomisk förmån i form av dividend eller vinstandel eller i form av sådan lön eller annan gottgörelse som är större än skäligt.” Alla tre punkter skall samtidigt uppfyllas. Vid bedömningen av allmännyttigheten är föreningens stadgar och de facto-verksamheten av stor betydelse.
En förening eller en stiftelse är inte automatiskt allmännyttig utan den måste uppfylla kriterierna genom sin verksamhet i praktiken. Det är alltså allmännyttigheten som gör en förening skattefri, inte den juridiska organisationsformen. En allmännyttig förening kan ha både skattefria och skattepliktiga inkomster, en icke-allmännyttig förening betalar skatt på alla sina inkomster.
Följande paragraf i samma lag anger att allmännyttiga samfund dock måste betala skatt på inkomst av näringsverksamhet och på inkomster av fastigheter som inte används för allmännyttiga ändamål. Kapitalinkomster samt gåvor och testamenten som tillfaller ett allmännyttigt samfund är inte skattepliktiga.
Debatten om föreningarnas beskattning har hittills framförallt handlat om den i vissa fall problematiska gränsdragningen mellan allmännyttig verksamhet (som skall vara skattefri) och näringsverksamhet (på vilken föreningar givetvis, som alla andra bör betala skatt).
Näringsverksamhet
Som näringsverksamhet betraktas i allmänhet: kontinuerlig, planmässig och självständig verksamhet som riktar sig till en obegränsad eller bredare kundgrupp och som innehåller företagsrisk. Dessutom kan verksamhet som inverkar på konkurrensen betraktas som näringsverksamhet trots att de övriga kriterierna inte skulle vara uppfyllda.
Inkomstskattelagen 23§ 3mom. anger vissa fall som inte skall uppfattas som näringsverksamhet:
- inkomst som samfundet för finansiering av sin verksamhet har fått genom att anordna lotterier, basarer, idrottstävlingar, dans- och andra nöjestillställningar, varuinsamlingar och annan därmed jämförbar verksamhet, inte heller inkomst som erhållits genom serverings-, försäljnings- och annan sådan verksamhet i samband med ovan nämnda tillställningar,
- inkomst av medlemsblad och andra publikationer som direkt betjänar samfundets verksamhet,
- inkomst som förvärvats genom insamling av medel i form av försäljning av adresser, märken, kort, vimplar eller annat liknande,
- inkomst av försäljning av produkter som i terapi-, hobby- eller undervisningssyfte har tillverkats på sjukhus, anstalter för utvecklingsstörda, straff- och arbetsanstalter, åldringshem, invalidvårdsanstalter eller andra dylika vårdanstalter eller inkomst av tjänster som har producerats i sådant syfte,
- inkomst av bingospelsverksamhet.” Detta stadgande innebär inte att en förening inte kan ha andra finansieringsformer, bara att de ovannämnda skall definieras som allmännyttiga.
Detaljerade anvisningar
Skattestyrelsen har velat förtydliga olika frågor som har med beskattningen av föreningar och stiftelser att göra och gav därför 2005 en beskattningsanvisning, som 2007 ersattes med en nyare version. Denna ersattes i sin tur den 26.6.2014 av en ny version.
Anvisningen 2005 ledde till starka reaktioner bland organisationerna, som kan sägas ha bidragit till att frågan under de senaste åren figurerat på den politiska agendan, dock inte särskilt ofta i offentligheten. Den nya anvisningen tar upp nyare rättsfall och ger exempel på beskattning i olika situationer. Dokumenten hittas på skattemyndigheternas webbplats och finns att tillgå på svenska.
Tips
Några praktiska tips till föreningar:
Om en förening får sig tillsänd en deklarationsblankett är föreningen skyldig att deklarera. Det lönar sig att noggrant bekanta sig med instruktionerna för hur blanketterna skall fyllas i och vilka bilagor som krävs.
En fråga som det kan uppstå oklarheter kring är den allmännyttiga verksamhetens andel av föreningens totala verksamhet. För att kunna påvisa vad som är allmännyttig verksamhet är det viktigt att föreningens bokföring och den övriga förvaltningen är ordentligt organiserad, exempelvis så att eventuell näringsverksamhet är tydligt avgränsad.
I mer komplicerade fall lönar det sig för föreningen att förlita sig på extern expertis, exempelvis en skattejurist, för att reda ut beskattningssituationen.
SFV Bildning ordnar hösten 2014 utbildningstillfällen i Helsingfors (28.10) och Vasa (27.11) i beskattningsfrågor ur föreningars synvinkel. Se www.sfvbildning.fi för mera info.
