SFV tas emot i Varkaus av skolans mångåriga tidigare lärare och rektor, Asta Olli. Trots pensioneringen efter 47 år, är hon fortfarande den eldsjäl som för skolans talan med stadens myndigheter och beslutsfattarna. Just nu försöker hon hitta en centralare plats för skolan.
– Svenska skolan är nu inhyst en bit utanför staden, men för att locka fler föräldrar att sätta sina barn i skolan skulle det vara bättre med en lokal i Varkaus centrum. Av samma skäl skulle det också vara viktigt att skolan kunde få en mer permanent placering, berättar Asta Olli.
Elevantalet varierar, för tillfället är det sammanlagda antalet elever cirka 15. För några år sedan var det uppe i över 30.
– Marknadsföringen är inte enkel, speciellt med tanke på att skolan flyttat så många gånger, men fortfarande tycks det finnas intresse. Många föräldrar inser att svenskan minsann inte är något hinder för något, utan bara öppnar många portar och ger barnen större chans till framgångar.
Asta Olli (t.v.) var anställd vid Svenska skolan i Varkaus i 47 år. Hon en av eldsjälarna bakom skolan, och arbetar med staden för att skolan bl.a. skall ha ändamålsänliga lokaler. Viveka Åberg är bidrags- och stipendieansvarig på SFV.
Skolan, som år 2019 fyller 100 år, är en kommunal skola, där de finlandssvenska fonderna stöder Vänföreningen för Varkaus svenska lågstadium r.f. – som sedan finansierar en del av skolans verksamhet. Asta Olli berättar med inlevelse om hur skolan flera gånger genom historien räddats med olika akuta hjälpinsatser, främst av SFV och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne, men också av privatpersoner som Jan-Henrik Björck, bosatt i Frankrike och av Föreningen Svensk Finlands vänner i Stockholm.
– Utan stödet och välviljan skulle det inte vara möjligt att upprätthålla en så liten skola på en ort som Varkaus. Och i tiderna har det krävts mycket diplomati för att föra skolans talan i de korridorer där de kommunala besluten fattas. Men för tillfället är inställningen till skolan rätt så god, trots knappa ekonomiska tider.
Lucia och Svenska dagen
För tillfället är Sonja Kuosmanen skolans rektor, och lärare för årskurserna 3-6, medan klasslärare Maria Pomell har hand om förskolan och åk. 1-2. De är båda nöjda med sina jobb.
– Vi följer den normala läroplanen, men vi kryddar skolvardagen med att fira och beakta typiska finlandssvenska högtider som Lucia, Svenska dagen och Runebergsdagen. Varje år gör vi också en teaterutflykt till Helsingfors, berättar Sonja Kuosmanen.
Maria Pomell säger att förmågan att lära sig svenska och kunna följa med i undervisningen förstås varierar bland barnen med helfinsk bakgrund. Sinsemellan och på rasterna är det finskan som dominerar. En avgörande faktor med tanke på skolframgången är lek- och förskolan, där barnen kan lära sig grunderna i svenska med hjälp av sång, lek och pyssel.
Maria Pomell tränar läsning med Elbe. Anni i bakgrunden.
– Tack vare starten i lekskolan är det förvånansvärt få som är tvungna att avbryta skolgången och byta till det finska lågstadiet. Många lär sig så bra svenska att de senare i gymnasiet kan läsa lång svenska. Och förvåningen är sedan stor när folk märker att en liten grupp elever skrivit laudatur i svenska i de savolaxiska skogarna, berättar Pomell.
Till skolans personal hör också skolgångsassistenten Marina Melander-Törrönen, som även ansvarar för eftisverksamheten. Hon hade inte möjlighet att närvara då Svenskbygden kom på besök.
Framtiden
Framtiden för en skola som Varkaus svenska lågstadium är av naturliga skäl oviss. Dels gäller det viljan och förståelsen bland beslutsfattarna (som hela tiden byts), dels gäller det återväxten av eldsjälar som orkar kämpa för skolan. Med sin entusiasm bevisar Asta Olli konkret att strukturer och planer inte garanterar någonting – det behövs levande personer som är villiga att göra en arbetsinsats för att något skall hända. Hon är ändå optimist.
– Då skolan år 1999 stort firade sina 80 år, och åter efter några räddningsaktioner kunde pusta ut, rubricerade Warkauden lehti mycket träffande: ”Vaikeuksista voiton juhlaan” (Genom svårigheter till segerfest). Det skall väl också gälla i framtiden här i vackra insjö-Finland, långt från de svenskspråkiga bygderna.
