Samma år som jag började skolan tog en epok slut och en annan började. Replot folkskola var mitt första hem, bokstavligen. Pappa Ture var folkskollärare och skolans föreståndare, och mina första sju levnadsår bodde vi i en av lärarbostäderna med utsikt över skolgården. Men från och med höstterminen 1970 fanns det inte längre någon folkskola i Replot.
Jag började på ettan i Replot lågstadium. Bytet av skolform hör inte över huvud taget till det jag minns från skolstarten, det var en fråga för direktionen och lärarna. Jag minns däremot mycket väl hur liten jag kände mig och att jag gillade skolan. Det blev folk av mig (småningom) fast jag inte fick gå i folkskola.
"Svenskfinland är inte en damm. Vattnet strömmar starkt hos den språkliga minoriteten."
Från våra fönster såg vi också ut över trädgården med dammen som pappa byggt. En damm är en fördämning, där det naturliga vattenflödet stannar upp. Vackert så, men dammen har inga naturliga in- och utflöden. Det betyder att Svenskfinland inte är en damm. Vattnet strömmar starkt hos den språkliga minoriteten. Flyttrörelserna längs Finlands kuster har in i modern tid varit kraftiga. Folkrörelser har landstigit och satt folk och tankar i rörelse. De vågrörelser som stormaktspolitik, världshändelser och teknisk utveckling förorsakat har förändrat samhällen i grunden.
En levande kultur är både ett då och ett nu. Ett då som bär på avlagringar av mänsklig verksamhet och vana. Ett nu som aldrig är statiskt utan en ständig förändring. Också avvägningen är ständig: att förvalta och att förnya. Vi värdesätter det som varit, tar till vara och lägger till, bygger på och bygger om.
"Vi värdesätter det som varit, tar till vara och lägger till, bygger på och bygger om."
När Svenska folkskolans vänner nu ger ut den sista SFV-kalendern är det med största respekt för vad som varit. Då SFV:s direktion 1886 beslöt att ge ut en årsbok ”innehållande populära uppsatser i diverse ämnen samt dikter” inleddes ett bildningsprojekt som behändigt nog kan mätas i hyllmetrar – men som framför allt skildrar bildningssamhällets och det svenska Finlands framväxt i tankestoff som blivit ord på kalendrarnas sidor.
Vi har botaniserat i det enastående bibliotek som de 140 SFV-kalendrarna utgör, uppslukats av artiklar, njutit av litterära guldkorn, begrundat livsverk i minnesrunor, och läst inlägg som lyst av utvecklingsvilja och engagemang. I denna kalender beskriver Thomas Rosenberg utförligt och förtjänstfullt såväl innehållsliga trender i SFV-kalenderns historia som publikationens betydelse genom tiderna.
Några bärkraftiga artiklar från de första decennierna har vi valt ut och återpublicerar i försiktigt redigerad form i denna kalender, tillsammans med färska perspektiv på bildning.
Och nu tar vi ett steg vidare. SFV-magasinet fortsätter att utkomma fyra gånger per år med substansrika sidor på både papper och webben. Lärorikt, SFV:s webbplats om lärande och pedagogik, tar pulsen på skolan, pedagogiken och skolutvecklingen i relevanta och aktuella tematiska helheter. Föreningens årsrapporter är digitalt tillgängliga och sökbara.
Folkskolan lades ner. Folket och bildningsuppdraget finns kvar. SFV-kalendern upphör att utkomma. Dess idé och innehåll lever vidare i vår publikationsverksamhet. Vi förvaltar genom att förnya, med samma utvecklingsvilja och engagemang för bildning på svenska i Finland som är SFV:s signum och drivkraft. Bildning är den mest hållbara färskvaran.
Wivan Nygård-Fagerudd är SFV:s styrelseordförande.
Ledaren har publicerats i SFV-kalendern 2026.
