87592.jpg

Ny SFV-biografi: Ina Colliander

28.09.2023 kl. 11:33
Ina Collianders konstverk präglades av ljus, värme och en förandligad syn på konstnärsrollen. Hon upplevde personligen ryska revolutionen, vinterkriget och fortsättningskriget, men trots de traumatiska upplevelserna och ett tidvis stormigt äktenskap avbildade hon inte livets avigsidor. I stället gav hon uttryck för det vackra och det mystiska.
Text: Rabbe Sandelin

 

Det var Ina Collianders 100-­årsjubileumsutställning i Ateneum år 2005 som öppnade teologie doktor Raili Gothónis ögon för Collianders mångsidighet som konstnär.

– Jag blev helt fascinerad av hennes träsnitt, oljemålningar, pasteller, akvareller och mosaikarbeten. Före utställningen hade jag uppfattningen att Ina Colliander mest arbetade med träsnitt av änglar.

Collianders mångsidighet och egen­artade stil överraskade Gothóni. Speciellt tagen blev hon av andligheten och stillheten i Collianders religiösa motiv,

– Då jag betraktade Inas konst konfronterades jag med jordelivets ändlighet och med det som existerar bakom allt synbart. Jag visste inte om jag var i en kyrka eller på en konstutställning. Konstsalarna andades andlighet. Det var tydligt att vardagen för Ina inte enbart var grå och monoton, utan helig, och därför värd att förevigas i en målning eller i ett träsnitt.

Träsnitt i svart - Den sörjande ängeln

Den sörjande ängeln (1958). Träsnitt, 43 x 38,5 cm. Jyväskylä konstmuseum.

Vem var då Ina Colliander? Gothóni går i boken in bakom bilderna, och reder ut vilka händelser och omständigheter som påverkade Ina Collianders syn på livet och konsten.

– Även hennes barn ställde samma fråga, som så många barn gör efter att den äldre generationen gått hädan. Maken Tito Colliander (SFV-biografi år 2021) skrev många självbiografiska böcker, men dottern Kati Bondestam skriver i inledningen till sin egen bok om Ina att Tito nog hade stor förståelse för Inas konstnärliga strävan, men att hennes egna tankar naturligt nog inte kom fram i Titos böcker.

Raili Gothóni säger att det säkert inte var lätt för Ina att nå en konstnärlig topp med träsnitt, ett gebit som på den tiden ännu ansågs vara förbehållet manliga konstnärer.

– Vilka händelser formade hennes liv? Ur vilka källor hämtade hon kraft och inspiration? Vad berättar Ina Collianders konst om henne som människa? Det var frågorna som jag bollade med då jag läste och analyserade källmaterialet om Ina Colliander.

Träsnittet vilande flick aär röttVilande ficka (1945). Träsnitt 28 x 41,5 cm. Jyväskylä konstmuseum.

Och lyckligtvis finns det rikligt med källmaterial. Gothóni baserar sin bio­gra­fiska analys på 3087 brev, 32 kalendrar, på oljemålningar, akvareller, pasteller, träsnitt, etsningar, teckningar och mosa­iker – och på recensioner, artiklar, inter­vjuer, fotografier och andra skrifter. En biografi ska ändå alltid sättas in i sitt rätta historiska sammanhang.

– Ina upplevde många trauamatiska upplevelser som ryska revolutionen, systerns självmord och vinter- och fort­sättningskriget. Hennes äktenskap var inte heller någon dans på rosor, hon våndades ofta över Titos återkommande alkoholmissbruk. Men intressant nog syns inte de här upplevelserna i hennes konst, berättar Gothóni.

Raili Gothóni ler mot kameran framför en neutralgrå vägg. Hon har en blommig skjorta på sig.

Raili Gothóni har undersökt vilka händelser som formade Ina Collianders liv, ur vilka källor hon hämtade kraft och inspiration, och vad Ina Collianders andliga konst berättar om henne som människa. 

– Hon strävade inte efter att framställa världen som den såg ut. Hennes mål var att i bild beskriva världen som hon själv upplevde den, och att lyfta fram de för henne betydelsefulla dragen. Med hjälp av färgtoner, rytm och harmoni skapade hon trösterika stämningar. Hon vägrade måla livets avigsidor. I stället gav hon uttryck för det vackra och det mystiska.

Självporträttet från 1940-talet har starka färger.

Självporträtt (1943). Olja på duk, 36,5x49 cm. Joensuun taidemuseo.

Ju fler berättelser Gothóni samlade om Ina Colliander, desto mera mångskiftande blev bilden.

– Det var därför jag skrev en poly­fonisk biografi till skillnad från en kronologisk. Texten grundar sig alltså på flera röster som tillsammans ger en helhetsupp­fattning av Ina som person, emigrant, konstnär, maka och mor.

Gothóni säger att en människas allra innersta säkert förblir ett mysterium för utomstående forskare, och antagligen även för personen själv.

– Det finns intentioner och drömmar som inte kan nås. Men jag har utgående från källorna försökt leva mig in i Ina Collianders livsskeden. Genom att foku­sera på några tematiska helheter har det varit möjligt att gå noggrannare in på det som bäst beskriver Ina Collianders levnadsbana.

Köp boken från boklund.fi här