Efter den stora översvämningen kom det nya djur som blandade sig med axolotlarna och bosatte sig i den nya stora sjön som hade bildats. Det mesta var hav men några små landfläckar hade Axolotln och hennes barn sett när dom simmat runt i den nya sjövärlden. Uppe på land bodde det stora svarta containrar dit alla kunde föra skräp och sortera. Ett av de nya djuren var blåa bläckfiskar med toppiga vassa huvuden som hade utvecklat städa armar och städade upp alla saker och skräp som låg kvar efter översvämningen och tömde skräpet ur sina huvuden i containrar.
Lunsarna, för det fanns några kvar förstod att de hade gjort fel och ville hjälpa till att få den nya världen att må bättre och fin igen så de gick på sjöns botten och dammsög och plockade upp telefoner och batterier och snart började sjöns botten se ut som den en gång sett ut.
Alla kom överens om att ta bra hand om jorden, sortera, hjälpas åt och inte skräpa. Sen levde alla 100000 Axolotlar, tigersalamandrar, lunsar (som numera hade gälar), fiskar, nya djur, växter och containrar tillsammans på den nya rena sjöplaneten och bäst av allt, den ensamma Axolotln behövde aldrig mera känna sig ensam (eller få röda prickar på sig).
