Enligt Statistikcentralen ser siffrorna för finländarnas internetvanor hyfsade ut: år 2012 använde 90 procent av 16–74-åringarna webben. Men statistiken kan nyanseras en hel del om vi gör axplock: bland 65–74-åringarna var användningsgraden 61 procent, knappa hälften av alla finländare hade webbshoppat, medan kvinnorna var aktivare på sociala medier än männen (53 procent vs. 44 procent).
Det största problemet med den finska statistiken är att den inget berättar om människor i åldern 75+, en växande grupp individer som ofta känner sig vilse i webbdjungeln. Att nå denna grupp är en utmaning som går långt bortom tekniktrösklarna – en brännande demokratifråga.
Föreningar och organisationer sitter fast just i detta dilemma: hur dela information då alla medlemmar inte är uppkopplade? Någon styrelsemedlem kan sakna e-postadress, och man lägger ut väsentlig information på sin webbplats, som aldrig besöks av en viss procent av medlemmarna.
I detta nummer vill vi lyfta fram kampanjen Digidel 2013 i Sverige, där man främst via folkbildande insatser satt upp ambitiösa mål för att göra folk digitalt delaktiga. Det finlandssvenska nätverket InkluderaFlera, där Svenska studiecentralen ingår, ordnade nyligen en workshop med inspiration från Digidel 2013. Läs mer om kampanjledare Christine Cars-Ingels tankar i detta nummer.
Längre fram på den digitala hinderbanan stöter man på nya frågor: Hur arkiverar vi digitala material? På vilka sätt kan upphovsrätten garanteras? Jessica Parland-von Essen, som bland annat driver Pondus-projektet vid Brages pressarkiv, pläderar för digital öppenhet i kombination med säkerhet för att det finlandssvenska kulturarvet skall synas även för kommande generationer.
På en cirkelledarutbildning nyligen diskuterade vi studiecirklarnas bruk av webben. De flesta vill träffas ansikte mot ansikte, och nästan alla intygade att webben ger källmaterial som inspirerar cirklar. Jag skrev nästan alla: ingen kan tvingas att bli digitalt delaktig.
Digidel 2013 i Sverige ger oss ändå en utmaning och ett mål: 500 000 rikssvenskar som blir digitalt delaktiga motsvarar ungefär 17 000 finlandssvenskar som kryper över den första digitala tröskeln. Uppropet lyder: är vi redo att inkludera flera av dessa digitalt bortkopplade?
