Jessica Parland-von Essen är arkivchef på Brages pressarkiv. Då hon började där såg hon konkret hur splittrat informationsfältet i Svenskfinland är.
– Det finns jättemycket fina material som man inte kommer ihåg att kolla. Människor är dessutom ganska konservativa när man söker information. Det är som när man går i matbutiken och tar man samma varor som senast. Tröskeln att söka på ett nytt ställe är hög och det gör att många missar relevanta grejer för att de inte förstår att söka på rätt ställe, säger Jessica.
En annan sak som för Jessica blivit uppenbar är att eftersom till exempel föreningar och organisationer inte känner till vad andra gör så gör de samma saker.
– Det kunde lätt bli revirtänkande, men det har jag inte stött på – en positiv erfarenhet! Man borde ju hellre diskutera sig fram till en lösning där ena föreningen gör det här och den andra lägger sina resurser på något annat, säger Jessica.
Pondus
– Det finns så mycket information och det finns så många bra webbsidor, även bland organisationerna. Men har de alla besökare? Hittar någon den information som finns där och kommer människor ihåg att materialet finns? undrar Jessica.
Tanken bakom Pondus är att man automatiskt ska kunna integrera information från olika webbsidor. När man har skapat ett material så vill man ju ofta att det ska användas och lägger ut det på nätet. Men för att någon ska kunna använda det och göra sökningar behövs även en beskrivning på vad det finns för material, var det finns och hur man kan göra sökningar där. Inom Pondus har man nu kommit överens om hur man öppnar och kodar sin information så den passar ihop med andras, och i förlängningen betyder det att olika slags material kan samköras.
Ett exempel som Jessica nämner är om man skulle göra en sökning på Ulla-Lena Lundbergs roman Is i en bibliotekskatalog. Då kunde det samtidigt komma fram länkar till recensioner av boken som skrivits i de finlandssvenska tidningarna från Brages pressarkiv, information om författaren från en författardatabas och länkar till evenemang där författaren medverkar.
De applikationer som kan göras måste ändå födas ur ett behov, att någon hittar på vad som kan vara intressant och nyttigt. För att främja detta ordnas inom Pondus i början av mars Pondus Open Data HackFest, ett evenemang där kodare bjuds in för att försöka ta fram idéer på vad som kan göras med de finlandssvenska resurser som finns med öppna data.
– Om man bygger ett öppet gränssnitt, alltså öppnar och kodar sina data så de passar ihop med andras, så kan man inte kräva att någon använder sig av materialet, men man öppnar upp möjligheten. Man kan inte heller veta vad som händer, var informationen hamnar. Men om man vill synas och nå ut så är det fiffigt att skaffa ett system som gör det möjligt, menar Jessica.
Hon ser fram emot att se vad det blir för resultat av HackFesten, men lite beror det också på vilka alla samarbetsparter som hinner få sina data färdiga med det gemensamma gränssnittet så att materialet kan användas. Planen är att det ska kläckas idéer där man tar data från Pondus och kombinerar den med andra data för att få fram en tjänst som inte tidigare funnits.
– Pondus är väldigt tekniskt och min största utmaning är hur jag kan tala om det så att människor som inte är så tekniskt intresserade förstår, säger Jessica.
Det handlar om att Pondus tagit fram enkla, enhetliga direktiv som följer internationella standarder. På Pondus webbplats finns information om hur man indexerar sitt material och skapar metadata.
En av Pondus målsättningar är att använda semantisk teknologi som är språkoberoende, det vill säga att man ska hitta samma information oberoende om man söker på ”Pargas” eller ”Parainen”. En hel del material är språkoberoende, till exempel foton, och att inte hitta alla foton som finns bara för att en del har metadata på ”fel” språk är onödigt.
– En agenda för mig är att öka synligheten för det svenska kulturarvet och svenska verksamheter i Finland. Det ska inte vara så lätt att glömma bort oss, ler Jessica.
Upphovsrätt på webben
Allt som finns på webben är i princip under upphovsrätt, om det inte är public domain, alltså digitaliserade material där upphovsrätten gått ut eftersom det gått över 70 år sedan upphovsmannens död. Det betyder att man kan länka till andras material, men inte kopiera.
– Samtidigt är det viktigt att fundera på hur man tar bort tröskeln för materialet att spridas, säger Jessica.
Hon nämner att det finns en moralisk upphovsrätt som aldrig kan ges bort. Den som skrivit exempelvis skrivit en text eller tagit ett foto har alltid rätt att bli nämnd. Men sedan finns det den ekonomiska upphovsrätten, och den kan man genom avtal komma överens om. För detta finns Creative Commons-licenserna som blir allt vanligare. Jessica rekommenderar starkt att man använder dessa licenser.
– Genom att använda Creative Commons-licenser så signalerar man tydligt hur materialet får användas. Skriver man inte ut något eller sätter en Creative Commons-licens så betyder det att man behåller copyright, det betyder alltså inte att det är fritt fram för vem som helst att använda materialet. Om man inget skriver så kan till exempel en lärare inte visa materialet i klassen, och för många är det ju ändå det man vill – att materialet sprids och används, säger Jessica.
Man måste inte ge rättigheter för någon att använda materialet, men baktanken med att lägga upp något på nätet är ju att fler ska ta del av det: grannbyns förening, potentiella nya medlemmar, finansiärer och så vidare.
Det finns flera olika licenser att välja mellan och en fråga som många instinktivt reagerar negativt på att frågan om materialet får utnyttjas i kommersiellt syfte.
– Jag tycker personligen att man ska tänka noga efter. Om man väljer att inte ge kommersiell rätt kan det hindra spridning av materialet. Fundera på vad det värsta som kan hända är. Är det farligt om en företagare tar din bild och gör vykort där det ändå står ditt namn som fotograf? Om synlighet är det största målsättningen så är en fri licens allra bäst, säger Jessica.
Hon manar ändå till eftertanke:
– Tänk efter: är det rimligt, kan någon bli kränkt eller sårad, exploateras någon? Använd sunt förnuft.
Grundregeln är att fråga om man vill lägga ut bilder på nätet.
– På offentliga tillställningar får man fota och lägga ut bilderna, men säg till i början av evenemanget eller skriv på programbladet att den som inte vill synas på bild ska säga till fotografen, föreslår Jessica.
Hon påpekar också att om någon tar kontakt och är missnöjd så ska man genast ta bort bilden.
Vi som förening
Redan om man har lite mera material och vill skapa en helhet med information lönar det sig att tänka efter.
– Om man lägger upp materialet på en bra plattform och gör ett ordentligt grundarbete så kan man senare bland annat göra sökningar i materialet. Ett bra system betyder också att materialet kan förvaltas och skötas och glöms inte bort. Att materialet grupperas hjälper då man ska orientera sig i informationsmassorna på webben, säger Jessica.
För varje dokument som finns med ska man skriva ner information om dokumentet: vem som publicerat det, vilken typ av material det är, dokumentets namn, rätten att använda det (till exempel en Creative Commons-licens) och så vidare.
– Kulturhuset, som många finlandssvenska organisationer samarbetar med, har satt sig in i det här ordentligt. Tanken och drömmen är att på sikt kunna integrera de tjänster som Kulturhuset erbjuder så att de blir direkt Ponduskompatibela, berättar Jessica.
I slutändan hänger mycket på dem som sköter det tekniska.
– Den som beställer en webbsida eller en databas måste inte kunna allt själv, men det är bra att känna till så mycket att man kan be om det som behövs. Säg till den ni köper era tjänster av att de ska läsa om Pondus, där finns modellexempel för kodare, och att det är det ni vill ha, tipsar Jessica.
Som arkivchef har Jessica också goda råd till föreningarna gällande arkivering.
– Var uppmärksam med era medlemsregister och printa ut listor åtminstone en gång per år om ni har ett digitalt register. Det kan vara bra att efter tio år kunna kolla vilka som hörde till föreningen, säger Jessica.
Det som lätt går att spara på papper så lönar det sig att spara på papper. Det som inte är så lätt att ta ut på papper är webben och digifoton. Om man helt gör om sin webbsida kan man förstås printa ut den, men då missar man till exempel länkarna.
– Det optimala är att spara webbsidor digitalt. Grundregeln gällande foton är att gallra. Spara bara en del och de som sparas ska ha information om vem det är, datum och vad som händer på bilden, säger Jessica.
– Det lönar sig att dela med sig och öppna upp sitt material. Delad information är mångdubbel glädje och man kan få så otroligt mycket tillbaka när man får respons och man kan hitta nya samarbetsparter. Många är rädda och tycker det känns farligt men man kan få så mycket positiva effekter som man inte ens vet om, säger Jessica.
Brages Pressarkiv ansvarar också i fortsättningen för koordination, konsultering och Pondus-webbsidorna.
– Om man är intresserad av att vara med, är det bara att ta kontakt. Att öppna sina data med Pondus är fortsättningsvis ett bra sätt att lyfta från sina material och få synlighet och spridning, hälsar Jessica.
Fakta: Jessica Parland-von Essen
- Arkivchef på Brages pressarkiv.
- Docent i historia, arbetat med forskning, undervisar på universitetsnivå. Bibliotekarie med företagarbakgrund.
- Bloggar på essetter.blogspot.fi
- Föreningsaktiv som ordförande för Sjundeå marthaförening.
- Aktuell bland annat genom projekten Inkludera Flera och Pondus.
Fakta: Pondus
- Pondus är ett nätverk som utbyter information och samordnar informationssystem mellan finlandssvenska organisationer.
- Projektets huvudman är Brages Pressarkiv.
- Projektet utarbetar och utvecklar rekommendationer för hur nätverksmedlemmarna kan öppna sina dataresurser och länka sitt webbmaterial till annan liknande information. Länkningarna hjälper användarna att hitta relevant innehåll och ökar de medverkande organisationernas synlighet på webben.
- www.pondus.info
