– Förbundet värnar för den inhemska fisken och den åboländska fisken. Lobbningsverksamheten tar sig uttryck i många olika former beroende på vem målgruppen är, säger verksamhetsledare Kaj Mattsson på Åbolands fiskarförbund.
Åbolands fiskarförbund är ett av de fyra svenskspråkiga fiskarförbunden i Finland. Fiskarförbundet jobbar med att ge rådgivning i frågor som berör yrkesfiskare, fritidsfiskare, fiskeövervakare, vattenägare och turismfiskeföretagare. Till förbundets uppgift hör också att föra medlemmarnas talan till myndigheter och andra intressenter.
En viktig uppgift för Fiskarförbundet är att informera allmänheten om inhemsk fisk och dess betydelse i näringskedjan. Strömmingsmarknaden som i Åboland arrangeras två gånger per år i Åbo är ett viktigt led i lobbningen mot den åboländska befolkningen. Det viktigaste budskapet är att det idag är tryggt att äta inhemsk fisk.
– Tyvärr äter vi i Finland idag endast sju procent vild inhemsk fisk. Totalt äter vi, om man inkluderar den odlade fisken, endast trettio procent inhemsk fisk. Resten av all konsumtionsfisk är importerad fisk, så som odlad lax från Norge och pangasius som är odlad fisk från Japan, säger Mattsson.
Därför jobbar fiskarförbundet ihärdigt med att få ut budskapet till allmänheten om hur vattenföroreningarna i våra hav har minskat drastiskt under de senaste 20-30 åren. Kaj Mattsson nämner att den omtalade dioxinhalten idag är endast ett pikogram (alltså 0,000000000001 gram) vilket betyder att dioxinet har minskat med över åttio procent. Också PCB och DDT har gått ner i Östersjön.
– Idag är vattnet i Östersjön renare än det varit på 30 år. Bevis för detta är att havsörnen och gråsälen nu finns allmänt i Östersjöområdet, säger Mattsson.
Nationell lobbning
Alla fiskarförbund i landet lobbar aktivt med beslutsfattare på riksnivå. Enligt Mattsson är det tyvärr idag allt färre beslutsfattare som förstår sig på fiskefrågor.
– Fiskefrågor är ytterst viktiga för att det är en av Finlands primärnäringar och handlar om vår föda.
Mattsson har märkt en viss skillnad på kunskapen i fiskefrågor som beror på beslutsfattares modersmål. Svenskspråkiga beslutsfattare känner av naturliga skäl bättre till fiskefrågor och reagerar kraftigare på vatten och fiskefrågor. De finskspråkiga beslutsfattarna har svårt med förståelsen för yrkesfiske och i stället jobbar man för fritidsfiske. Mattsson konstaterar att detta är ett dilemma eftersom man fiskar ur samma fiskbestånd.
– Motiveringen för fritidsfiske är att det lönar sig bättre för att det hämtar mera pengar, vilket i praktiken ger signaler till befolkningen att vi skall äta utländsk fisk. Laxfisket är nu en het potatis mellan Jord- och skogsbruksministeriet och Miljöministeriet. Jord- och skogsbruksministeriet har nu hand om laxfiskeregleringen medan Miljöministeriet vill ta över regleringen för att de anser att det är en miljöfråga, säger Mattsson.
– Orsaken är att i praktiken är det fritidsfiskarna som påstår att laxen skall fiskas i älvarna, för att då vet man från vilken stam laxen kommer och vilken lax som är utrotningshotad. Ute till havs blandas laxen och det är svårt att veta vilken fisk som är hotad. I Finland finns ungefär tjugo älvar som är laxförande älvar och endast två av dessa älvar har de bästa laxstammarna. Resultatet är att konsumenten får köpa importerad norsk lax i butikerna, säger Mattsson.
En annan grupp som fiskarförbundet lobbar aktivt för är fiskevattenägarna i Åboland. Antalet vattenägare ökar i Åboland och orsaken är oftast generationsskiften då fiskevattenägor styckas upp och det blir nya ägare, men med mindre vattenområden.
Åbolands fiskarförbund har ingenting att göra med till vem yrkesfiskare säljer sina fångster, utan där är det direkta avtal mellan säljaren och uppköparen. Men blir det störningar i marknaden så hjälper fiskarförbunden fiskarna. År 2012 hade WWF en kampanj och gick ut med att man hade rödlistat siken.
– Detta gjorde att kunderna uppfattade att det var något fel med siken och slutade köpa fisken. Avsikten med WWF:s kampanj var att visa att det i vissa områden finns stammar av vandringssik som är utrotningshotad. I Åboland finns endast utplanterad sik och det är meningen att den skall fiskas och ätas, säger Mattsson.
När det uppstår dylika problem för yrkesfiskarna i landskapen är det fiskarförbunden som kontaktar Centralförbundet för fiskerihushållningen i Finland. De kontaktar då pressen och ger ett dementerande och en förklaring. Den lokala pressen är uppmärksam på dylika frågor och hjälper gärna de näringar som finns inom området. I detta fall startade Fiskerihushållningen i Finland en arbetsgrupp för den vandrande siken.
I Åboland hålls sikbeståndet konstant genom att man planterar ut yngel av moderfisk från Åboland varje år. Ynglen transporteras till norra Finland där de får äta upp sig av mygg i stora kärrbassänger under sommaren och till hösten planteras de ut i de åboländska vattnen, för att hålla sikbeståndet konstant.
I Åboland finns små företagare som specialiserat sig på skärgårdsströmming. De fiskar strömming på morgonen och på kvällen hämtar långtradare fisken och kör ut fisken till uppköpare som säljer färsk strömming följande dag. EU har kvoter för varje medlemsland som styr strömmingsfisket. Åbolands Fiskarförbund via fiskarfacket har lobbat så att förordningen som styr kvoterna skall vara så låg att små skärgårdstrålare skall ha möjlighet att fiska enligt den finska kvoten.
Olika vinklar
Fiskarförbunden samarbetar till en viss del med andra organisationer, till exempel miljöorganisationerna. Det finns dock enligt Mattsson en hållhake eftersom biologi är en ”ung gren” och miljöorganisationerna utgår från att skydda naturen.
– Problemet med miljöorganisationer är att man inte ställer frågorna om när man har skyddat tillräckligt och var gränsen går, enligt Mattsson.
Han ger ett exempel:
– Har man räddat gråsälen tillräckligt när det finns nästan 40 000 gråsälar och man startade från 3 500? När måste vi börja skydda fisken, för sälen äter 6-7 kg fisk per dag? Dessutom kommer det också in en ny art som heter Mellanskarv som lär vara hämtad från Kina i tiderna. Den skarven blandar sig med Storskarven och miljövännerna tror att det är samma fågel. Detta skapar konflikt och den som i slutändan blir utrotad är yrkesfiskarna.
Mattsson, som själv varit forskare i tio år, skyller också på forskningen. Enligt Mattsson lever forskare på forskningsbidrag och för att få bidrag för sin forskning måste man ta fram resultat som har en hotbild. Detta gör att det uppstår onda cirklar för forskarna. Enligt Mattsson lever miljömyndigheterna av att det finns ett hot i naturen. Om naturorganisationernas hot försvinner så frågar sig Mattsson vad deras roll är i så fall.
Mattsson sammanfattar vår diskussion om deras lobbning med att visa en statistik på förekomsten av olika fiskarter i de åboländska vattnen under de senaste sjutton åren. De vilda fiskar som minskar mest och som fiskarförbundet håller ögonen på är torsk, lake, flundra och gädda. De tre främsta orsakerna till minskningen är säl, skarv och simpa (en bottenfisk med taggig rygg som fastnar i fiskarnas nät och orsakar mycket besvär för fiskarna).
När det gäller att få ut information om udda fiskarter hade Fiskarförbundet haft ett samarbetsprojekt med Marthorna för några år sedan. Marthorna gav ut recept och informerade om inhemska udda fiskarter och fiskarförbundet delar fortfarande ut dessa broschyrer på sina strömmingsmarknader Åbo.
Fakta: Åbolands fiskarförbund
- Åbolands fiskarförbund rf grundades år 1926 i Houtskär av lokala fiskarsammanslutningar, fiskargillen, salteriföreningar och lantmannagillen. Fiskarförbundets grundläggande målsättning var enligt de ursprungliga stadgarna, att ”utgöra representation för de svenskspråkiga fiskarna och fiskevattenägarna i Åbo och Björneborgs läns svenska skärgård för främjande av fiskerinäringen samt skärgårdsbefolkningens intressen i övrigt”.
- Idag innefattar verksamhetsområdet Åboland och medlemmarna består av sju fiskeområden, tio fiskargillen och 59 delägarlag, med ett totalt medlemsantal på ca 10 000.
- Idag arbetar förbundet med frågor kring det yrkesmässiga fisket, vattenägandet och administrationen samt fiskevattenvården, där fiskutplanteringarna utgör den centrala verksamhetsformen. De är dessutom med och arrangerar de traditionella fiskmarknaderna i Åbo samt Skärgårdstorget i Pargas.
