Svar på rubrikens fråga om vad som ligger bakom matboomen kunde vara behov av ökad kunskap, både om råvarorna och om smarta tillredningssätt. Att kocka verkar ha blivit en helt egen vetenskap. Det gäller ju även att ha full koll på olika allergier, dieter och kemikalier som påverkar menyvalet. Samtidigt ska matlagningen inte få ta lång tid – en märklig paradox.
Matboomen syns också i de finlandssvenska organisationernas verksamhet. Matskolan-Ruokakoulu är ett nytt och fräscht samarbete mellan 4H-rörelsen och en rad organisationer över språkgränsen: läs mera i detta nummer. Jag tror att matfostrande projekt med målgruppen barn och unga har en mycket viktig mission att fylla, både när det gäller kunskaper och färdigheter relaterade till mat. Risken är annars uppenbar att matboomen för den unga generationen är lika med massproducerad snabbmat med tvivelaktigt hälsovärde.Matboomen handlar dels om att konsumentrörelsen efterfrågar etiskt hållbara produkter, och dels om att produktionskedjan från jord till bord är kvalitetsgranskad. På landsbygdsriksdagen senaste höst deltog jag i en workshop om närproducerad mat, och lärde mig där ett nytt begrepp: matsuveränitet.
Den norska antropologen och föreläsaren Ilona Drivdal tog avstamp i den globala matproduktionen där hon kopplade matsuveränitet till matbondens rätt till att själv utöva ett demokratiskt inflytande på vad som odlas lokalt, med beaktande av ekonomi, etik och klimat. Matboomen kunde kritiskt beröra även detta: hur länge skall vi fortsätta med den ohållbara globala matbusinessen? Tänk globalt, men köp lokalt.Mentoras matnyttiga nummer är serverat!
