Inte lämnas åsidosatta

25.09.2013 kl. 14:50
Vi har under de senaste månaderna kunnat ta del av nyheter om en allt mer desperat situation gällande ungdomsarbetslösheten i EU och i Finland. Ännu år 2011 var situationen som värst i Spanien, med en ungdomsarbetslöshet på 25 procent. Men vem hade kunnat tro att stora delar av resten av EU ett par år senare skulle vara i samma situation?

Arbetskraften av unga (sysselsatta och arbetslösa) i Finland uppgick till 339 000 i april i år. När man jämför de 27 europeiska länderna och hur ungdomsarbetslösheten skiljer sig mellan dem märker man snabbt att det för tillfället, med de siffror som finns tillgängliga, jämförelsevis ser rätt bra ut för Finlands del. Och inte bara om man jämför med de länder där krisen drabbat arbetsmarknaden som värst, som i Grekland, Spanien och Irland, utan också när man tittar på länder som Lettland, Litauen, Frankrike och Storbritannien.

Men att kalla Finlands 20,9 procent ”rätt bra” på det stora hela är endast korkat.

5,5 miljoner ungdomar, lika många som Finlands hela befolkning, är utan jobb i EU, men det finns stora demografiska skillnader. Från 7,5 till närmare 60 procent i samma union, vad beror skillnaderna på? Tysklands låga arbetslöshet beror bland annat på deras goda konjunktur. Landet kom lindrigt undan i den ekonomiska krisen och arbetsmarknaden har nästan inte påverkats alls, vilket inte bara de anställda tjänar på utan också de studerande. Landet har också välutvecklade yrkesskole- och lärlingssystem, utbildningar som matchar arbetsmarknadens behov och ett aktivt ansvarstagande för utbildnings- och lärlingsprogram från företagens sida. I många grundutbildningar ingår praktik hos företag i närområdet och ungdomarna får på så sätt inblick i både branschen och arbetslivet. Många hankar sig dock fram på väldigt låga löner.

Tyskland och Österrike har, till skillnad från de mer nordiska länderna, en stark tradition av lärlingssystem. Nästan en fjärdedel av alla studerande i åldersgruppen 15–24 år är lärlingar i Tyskland och det, att de genom sin lärlingsutbildning klassificeras som sysselsatta, har en stor inverkan på arbetslöshetstalet. Man ska därför vara försiktig när man jämför ungdomsarbetslöshet mellan olika länder. Arbetskraftens storlek varierar dessutom och studiemedelsystemen är utformade på olika sätt. Finland betalar till exempel studiemedel under nio månader per år, till skillnad från bland andra Danmark, där studiemedel betalas ut under hela året. Detta bidrar till att Finland har ett tydligare säsongsmönster.

Siffrorna kan som sagt vara missvisande. Eftersom många unga studerar på heltid sker det ett uppsving i statistiken under sommarmånaderna när många unga anmäler sig som arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten är generellt sett oftast högre än den totala arbetslösheten och unga har ofta korta arbetslöshetsperioder. En hel del unga har dock svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Eller är det arbetslivet som inte får ett grepp om de unga?

Utexamineras till arbetslöshet? Ett nytt orosmoment för många är att trots långa studier och examen finns det risk för att utexamineras till arbetslöshet. I februari 2013 fanns det 33 000 högutbildade arbetslösa i Finland, cirka 7 000 fler än året innan.

Janina Mackiewicz blev magister på fyra år som 23-åring men stod sedan utan arbete för en tid. Mackiewicz är språkkunnig och social och har ett brett kontaktnät och erfarenhet, men det verkar helt enkelt inte finnas platser på arbetsmarknaden. Janina har startat bloggen Knock on our door med andra högutbildade vänner, för att på ett nytt sätt pröva att hitta jobb och bloggen fick stor uppmärksamhet i de finlandssvenska medierna under våren. De har alla bra utbildning och imponerande cv:n och är beredda att flytta nästan vart som helst i Europa.

Jag träffade Janina i början av augusti. Då skulle hon samma veckas fredag, efter närmare 12 månader av arbetslöshet, äntligen börja ett nytt arbete, som internationell sekreterare på Finlands studentkårers förbund (FSF).

Närmare 6 miljoner unga under 25 är utan jobb i EU, hur tänker Janina på det?

– Katastrofalt. Speciellt i Sydeuropa där arbetslösheten bland unga bara verkar öka. Arbetslösheten gäller ju alla ungdomsgrupper, inte endast de som inte har en utbildning, utan alla. Det är hemskt att det inte går att skapa jobb. Det skulle vara lönsamt för alla, säger Janina.

Ungdomsarbetslöshet handlar oftast om bristen på arbetsplatser och sällan om problem på individnivå, såsom lathet. Tror du att det ändå är lätt att se det som den ungas eget ansvar att få ett jobb?

– Vissa personer är såklart mer ambitiösa än andra, men det finns inte arbeten helt enkelt. Fast stora grupper går i pension och platser lämnas ofyllda, dras tjänsterna in där unga skulle ha kunnat komma in. Förut fanns det stabilare arbetsförhållanden. En person kunde ha en tjänst i tiotals år och det rörde inte på sig så mycket. Men nu funkar inte arbetsmarknaden på samma sätt. Nu finns det till exempel mycket mera visstidsarbeten.

Har du haft nytta av ungdoms- eller sysselsättningsgarantin?

– Den gäller egentligen inte mig längre, eftersom jag blev magister för sex år sedan. Ungdomsgarantin är en god idé, men den förverkligas inte så effektivt. Byråkratiska nivån lovar goda ord, men har liten verklighetsförankring.

Vad har du känt att du varit i behov av under ditt arbetssökande?

– Det krävs rätt service för rätt behov. Jag har tagit hand om mig själv, eftersom de på arbetskraftsförmedlingsbyrån inte har ett hum om hur man behandlar högutbildade arbetslösa.

Janina vet att hon klarar sig för att hon är ambitiös. Hon har hållit sig sysselsatt med bloggen och förtroendeposter, men hon skulle ha velat få mer information om arbetskraftspolitiska utbildningar. Janina berättar att hon började en arbetskraftspolitisk utbildning i våras. Då jobbar man som lärling 80 procent och fortbildar sig 20 procent och får förhöjd dagpenning under tiden. Tyvärr finns det inte på svenska, Janina stötte åtminstone inte på sådana kurser i huvudstadsregionen.

– Hur det då går med sådana som inte är lika tvåspråkiga? undrar hon.

Det behövs insatser för att få bukt med ungdomsarbetslösheten, tycker Janina.

– Det är en jättesvår fråga och ett mångfacetterat problem. Det krävs fler arbetsplatser och kanske en stark företagsamhet, men att starta ett företag passar dock inte alla. I Finland lägger vi mycket vikt på vad man studerat och det man studerat blir man. I Englands bankvärld kan, förutom ekonomer, också till exempel historiker jobba. Man tar in annan kunskap i arbetsgemenskapen. Jag önskar att man skulle våga mer sådant i Finland.

Janina har känt att det ibland finns en lucka och en ovilja att lära upp nya. Detta varierar förstås i olika branscher.

– Som ung har man ibland haft för lite erfarenhet, och andra gånger för mycket för vad de söker.

Janina berättar att om hon inte hade haft det stöd hon fått från vänner och familj skulle hon ha fallit utanför.

– Man kan aldrig riktigt koppla av psykiskt, man känner att man alltid måste kolla och skriva ansökningar för att inte missa något.

Efter ett år av arbetslöshet berättar Janina att det är skönt att nu bara kunna koppla av för att hon vet att hon har någonstans att gå på fredag.

Åtta miljarder euro för ungdomarna. Den 27-28 juni träffades EU-ländernas stats- och regeringschefer i Bryssel för att bland annat diskutera ungdomsarbetslösheten och möjliga åtgärder. Istället för de sex miljarder euro som planerats fördelas över hela den kommande sjuåriga budgetperioden beslutade de satsa åtta miljarder euro totalt, som ska användas under 2014 och 2015.

Möjliga åtgärder för att tackla arbetslösheten är att införa sysselsättnings- och ungdomsgarantin, som ska garantera att alla ungdomar erbjuds jobb, lärlingsplats, praktik, plats på arbetsverkstad eller på fortbildning senast fyra månader efter att de slutat skolan eller blivit av med sitt jobb.

Samhällsgarantin för unga har skrivits in i statsminister Jyrki Katainens regeringsprogram. I en intervju med Yle sade Katainen att EU:s möjligheter att åtgärda ungdomsarbetslösheten är mycket begränsade. Katainen menar att man inte ska förvänta sig mycket av vad EU kan göra åt saken. Merparten av åtgärderna för att minska ungdomsarbetslösheten menar han finns på nationell nivå. Det krävs ett gemensamt ansvar mellan myndigheter, näringsliv, organisationer och unga för att man ska lyckas med samhällsgarantin och på så vis förebygga utslagning bland unga.

Förutom att staten får in mindre skatteintäkter påverkar arbetslöshet också ungdomens självkänsla, sociala status, livsplanering, dygnsrytm och tidsanvändning. Om man ska tro framtidsprognoserna kommer möjligheten för unga att välja och vraka att vara begränsade. Delvis för att kraven på utbildning ökar, delvis för att det kommer finnas färre jobb totalt. Vi lägger redan nu i Finland stor tyngd på hög examen och de som har behörighet och erfarenhet har självklart en större trygghet i arbetssökandet. Därför är det ytterst viktigt att ge unga tryggheten med en studieplats och chansen att se sig omkring på arbetsmarknaden och inte lämnas obemärkta.

 

Källor: Eurostat.fi, Ekonomifakta.fi, Europaportalen.fi, Hbl, YLE 21.05.2013, 14.06.2013, 27.06.2013, Arbetarbladet 20.10.2012, Statistikcentralen.fi, Ungdomsgaranti.fi


Fakta

  • 58 000 av alla unga under 30-åringar i Finland gick år 2012 utan jobb
  • Finland ligger under EU-genomsnittet på ungdomsarbetslöshet
  • Danmark, Island och Norge har lägre ungdomsarbetslöshet än i Finland, medan Sverige har snäppet högre
  • Tyskland och Österrike har den lägsta ungdomsarbetslösheten i EU för tillfället, mellan 7 och 9 procent
  • I Grekland, Spanien och Kroatien är läget som värst: närmare 60 procent av ungdomarna går arbetslösa
  • I Belgien blir ungdomarna magistrar vid 25, men dock är arbetslösheten lika stor som i Finland

 

---

Foto: Andrew Spratley