– När man byter jobb vill man dels ha nya utmaningar, dels ta nånting med sig och det här gav båda. Det som många inte tänker på är att Mässan framför allt är ett medium, och av den totala mediemarknaden står mässmedia för cirka sex procent av de pengar företagen satsar.
Och de nya sociala medierna har enligt honom inte alls gjort mässor onödiga, tvärtom.
– Det här är ju världens bästa sociala medium! Jag som har jobbat med medier i hela mitt liv tycker väldigt mycket om det här. Vi kan konkurrera mycket bra med både nya och gamla medier. Det här är ett ”marriage made in heaven”.
Christer Haglund studerade visserligen till en början litteraturvetenskap vid ÅA, och han säger sig vara oerhört glad över att ha haft Sven Linnér som professor. Därefter blev det statskunskap med medieinriktning samt svenska. Men sedan hoppade han av för att bli journalist på Borgåbladet, i sin gamla hemstad.
– Jag älskar journalistik. Det är bästa sättet att se hur samhället fungerar och att påverka. Och som skola var Borgåbladet helt obetalbar.
Karriär inom UM
Efter några år på Borgåbladet blev det utrikesministeriet, till en början som informationssekreterare. Sedan bar det av utomlands, först som pressekreterare på konsulatet i New York och därefter kulturattaché på ambassaden i Stockholm. Efter det återvände han till Helsingfors, där han som pressråd och medieavdelningens chef under några år bar huvudansvaret för en rad internationella toppmöten. Det sista uppdraget var att hålla i trådarna under toppmötet i Helsingfors, i samband med att Finland 1999 var ordförandeland i EU.
Det blev sammanlagt tretton framgångsrika år på UM. Varför lämnade han det?
– Jag hade sett och gjort allt, och följt med när Sovjet föll, Berlinmuren föll och Finland blev EU-medlem. När jag blev erbjuden Finnair fanns det ingenting stort i sikte. Jag har aldrig skuttat omkring utan alltid varit cirka tio år på varje plats. Efter det kan man inte tillföra så mycket nytt.
Ryktet om Haglunds förmåga att hantera medierna gjorde att han vid millenieskiftet rekryterades till Finnair som kommunikationsdirektör med ansvar för intern och extern kommunikation. Han säger att det kändes fantastiskt att de ville ha en litteraturvetare med UM-bakgrund. Till hans uppgifter hörde också att ta sig an frågor kring hållbar utveckling, och även här var hans medieerfarenhet värdefull.
– Alla finländska bolag sköter hållbar utveckling otroligt bra, men de är dåliga på att kommunicera det. Andra kommunicerar mer, men gör mindre. Det finns i finnarnas ryggmärg att man gör saker bra, men att inte skryter med det. Men idag måste man också kunna kommunicera sina framgångar!
Haglund vill följa med sin tid, och införde bl.a. Facebook på Finnair. Och då bolaget fyllde 85 år utgav man istället för en historik en ”futurik” på engelska, med visioner om hur världen skulle se ut om 85 år.
Efter drygt tio år på Finnair var det alltså dags för Haglund att dra vidare, denna gång till Böle och Finlands Mässa. En organisation många förknippar med stora och stökiga mässor, men som egentligen är mycket mer.
Företaget står enligt honom huvudsakligen på två ben: utställningarna samt möten, kongresser och konferenser. De sistnämnda är 1 700 årligen och det sammanlagda besökarantalet uppgår till en miljon. Dessutom finns en hel del kringfunktioner som restaurang- och hotellverksamhet etc. Man har 250 fast anställda, men sysselsätter indirekt betydligt fler.
Finlands Mässa grundades 1919 och fyller alltså snart 100 år. Besökarantalet var redan från början större än hela Helsingfors invånarantal. Man har också alltid haft en synlig position i samhället. Kekkonen var alltid med om att öppna mässorna och presidenterna är fortfarande aktivt med. Bland de enskilda mässorna hör Bokmässan till de största, med drygt 80 000 besökare.
Med lång erfarenhet av stora och krävande konferensarrangemang är Haglund imponerad av logistiken inom företaget. Man är också bra på teknisk know how, vilket ger en hel del jobb i olika länder, bl.a. Ryssland. Tillsammans med Stockholmsmässan har man ett gemensamt bolag, Adforum, som gör utställningar i olika länder. Överlag är Finland känt för sin förmåga att arrangera stora och krävande konferenser, vilket betyder väldigt mycket på många plan.
Men Christer Haglund vill självfallet också utveckla och utvidga. Han konstaterar att det mellan de två traditionella benen finns stor potential för ny verksamhet. Ett exempel är Summer Sound som arrangerades i somras. En mötesplats för Nordeuropas elektroniska musik, med bl.a. världens bästa DJ:s på plats. Något som han hoppas blir en återkommande tradition.
Alla undersökningar visar enligt Haglund att mässan är ett av de effektivaste medierna.
– Tag Båtmässan som exempel: skall du sälja en båt måste du vara där. Och att gå på Bokmässan är att återfå sin tro på människan och hennes framtid!
Mässan som medium
Christer Haglund vill framför allt lyfta fram den kreativa potentialen, och mässan som ett socialt forum.
– Mässor upplevs ofta som lite gammaldags, och det är något jag vill ändra. Vi människor är ju så sociala att vi vill träffas. Via de sociala medierna har vi nu så mycket lättare att få tag på människor som vi vill träffa och krama.
Han nämner som exempel de gigantiska middagarna. Den största sittande middagen har varit för 6 000 personer! Om man vill ordna en fest för mer än 2 000 personer är mässcentret enda alternativet. Här kan stora företag få in hela personalen på en gång.
De enda luckorna i bokningskalendern finns egentligen bara i maj och juni. Här vill Haglund gärna satsa, främst på barn och ungdomar. Och den verksamheten behöver enligt honom inte vara vinstbringande.
Haglund vill också utveckla utställningskonceptet. T.ex. så att flera mindre utställningar binds ihop till större helheter. Han nämner som exempel Go-Expo i våras, med olika fritids-och uteaktiviteter som cykling, golf, camping och jakt, där allting var anpassat för hela familjen. Ett tänkande som enligt Haglund är utmärkande för finländarna, jämfört med övriga Norden och Europa, där utställningssiffrorna generellt gått ner.
Man har nämligen i Finland klart bättre besökarsiffror i proportion till befolkningstalet. Taket för enskilda utställningar är kring 80 000 besökare, vilket flera av mässorna når upp till. Växer de ytterligare kommer nackdelarna emot i form av trängsel, köer etc.
Hur kommer det sig att Haglund trots sin imponerande karriär är något av en doldis? Inte minst i Svenskfinland där alla ju påstås känna varandra.
– Det stämmer på det viset att jag aldrig haft behov av att exponera mig. Detsamma gäller det finlandssvenska.
Vad har han som erfaren kommunikationsexpert då att säga om Svenskfinlands förmåga att kommunicera, både internt och externt?
– Jag tycker att många finlandssvenska organisationer gör fel i att de isolerar sig i sina bunkrar. Om man ser på Svenskfinland som ett företag så kommunicerar det jättedåligt, och har gjort det länge.
Uppvuxen i Borgå i en helt svensk familj var det först i 4-5 årsåldern som han första gången hörde finska. Men han ville lära sig, och gjorde därför militären på finska, först i Obbnäs och sedan Pansio. Och så har det fortsatt:
– Jag stortrivs med det. Svenskfinland har alltid känts lite för litet.
Ett undantag finns. Sedan några år fungerar Christer Haglund som ordförande för SFSI, det finlandssvenska idrottsförbundet. Han idrottade själv som barn och ung, och har nu börjat med bl.a. tennis och triathlon.
– Om jag skall göra något allmännyttigt så är SFSI helt lämpligt för mig. Men finlandssvenska organisationer i övrigt? Nej, jag skulle inte trivas. Demokrati är bra, men det måste också hända nånting. Jag trivs inte då det bara måste stötas och blötas hela tiden.
Eftersom jag sedan flera år varit aktivt engagerad på Helsingfors Bokmässa kan jag inte låta bli att påpeka att svenskan är milt sagt undanskymd i företagets profil. Haglund är mycket medveten om att det finns utrymme för förbättringar.
– Jag har också reagerat över det. Båtmässan är ett undantag, eftersom den är mycket svensk, men annars är det nog mest finska och engelska. Vi kommer därför att satsa mera på svenskan. Det har onekligen tidigare funnits en viss medveten finsk-engelsk policy, men det kommer att ske en förändring.
