Men det gör inte Benita Kavander.
– Vi måste ta resultaten på allvar. Jag tror vi har varit för självsäkra och det har funnits en tro på att vi har haft en bättre och trivsammare skola än på den finskspråkiga sidan, säger Kavander, som har utbildat lärare Åbo Akademi och Vasa övningsskola i över fyrtio år.
Kavander pensionerades i augusti och har efter sin långvariga insats ett mycket brett perspektiv. Hon menar att övermodet som har funnits inom den finlandsvenska lärarutbildningen har bidragit till att den inte har utvecklats i rätt riktning.
– På grund av att vi har invaggat oss i tron att vi är bättre har vi inte varit tillräckligt uppmärksamma på tidsförändringarna till skillnad från den finska. Skillnaderna i resultaten kan bero på det.
Resultaten ingen katastrof
Hon understryker att resultaten inte är katastrofala och att de finlandssvenska lärarna inte skall ha dåligt samvete för att resultaten har försämrats. Kavander kan inte heller svara exakt på var felet är.
– Men som tidigare lärarutbildare har jag naturligtvis funderat på hur utbildningen skulle kunna utvecklas och förändras.
Efterlyser färre ämnen
Enligt henne är dagens klasslärarutbildning för krävande och hänvisar till att blivande klasslärare under sin studietid måste läsa hela tretton läroämnen. Det är på tok för mycket, tycker hon.
– Antalet ämnen som ingår i utbildningen för klasslärare måste skäras ner med åtminstone hälften. I stället skulle studerandena tränga djupare i de ämnen som de väljer och fördjupa sig i didaktiken.
Antalet ämnen som ingår i utbildningen för klasslärare måste skäras ner med åtminstone hälften. I stället skulle studerandena tränga djupare i de ämnen som de väljer – och fördjupa sig i didaktiken. Benita Kavander har utvildat lärare i fyrtio år.
Hon fortsätter:
– Det är fördjupningsgraden som jag tror att vi måste satsa mera på. Det är nyckeln för att förbättra lärarutbildningen.
Hon har en känsla av att dagens studerandes ämneskunnande har försvagats. Det kan få konsekvenser för framtiden och påverka resultaten i kommande mätningar.
– Det finns signaler som visar att klasslärarutbildningen är för bred. Studerandena kan inte ta in alla dessa ämnen och det ökar risken för att resultaten försämras ytterligare i framtiden.
– Vi skall hålla i minnet att de 15-åringar som deltog i senaste PISA-undersökning har undervisats enligt den gamla läroplanen – inte enligt den som trädde ikraft 2005. Därför tror jag att vi måste vidta åtgärder för att resultaten inte skall försämras ytterligare, säger Kavander.
Breda ämneskrav inte bara en välsignelse
De breda ämneskraven kan också vara en delorsak till att många nya lärare slutar efter en tid i yrkeslivet.
– På grund av att ämnena som lärarna skall kunna är för många blir yrket i sin helhet för utmanande. Nya lärare måste ha för många bollar i luften samtidigt och det är en verklighet som kommer som en chock för många när de börjar arbeta.
Kavander understryker vikten av att skolorna introducerar nya lärare till exempel genom mentorskap.
– Vi har gjort en del på den punkten men skyddsnätet bör utvecklas ännu, menar hon.
Individualismen som har varit på frammarsch i samhället har också ökat kraven på dagens lärare. Ett exempel på det är att många föräldrar verkar tro att deras barn är kunder i skolan. Samhällsandan har också påverkat klimatet i klassrummet.
– Dagens unga har en annan respektlöshet än tidigare, men disciplin är inte en fråga om relationen mellan elev och lärare. Problemet kan sökas i frågan om eleven och lärandet. Disciplin handlar om att skapa en miljö som gynnar lärandet, menar Kavander.
Tvåspråkiga skolor
Så var det debatten om tvåspråkiga skolor. I den frågan har Kavander en mycket klar ståndpunkt och hon är ytterst kritisk mot tvåspråkiga lösningar.
– Jag har följt debatten länge men kan ännu inte svara på vem som gynnas av tvåspråkiga skolor. Är det de finsktalande eller de svenska? Vill finskspråkiga att svenskan gynnas på det här viset eller tvärtom?
– Det finns något i den här debatten som inte är uttalat och jag skulle vilja veta vem som har att vinna på tvåspråkiga skolor. Vem är det som för agendan, frågar hon sig.
Vill inte ge lillfingret
Hon anser att debatten om tvåspråkiga skolor är onödig så länge den finländska lagstiftningen tryggar svenskan.
– Därför tycker jag det är synd att vi ger lillfingret när vi inte skulle behöva göra det.
Kavander poängterar vikten av att alla lär sig språk, helst flera olika, och beskriver tvåspråkigheten som en rikedom.
– Vi måste kunna samarbeta över språkgränserna, men tvåspråkiga skolor är definitivt inte lösningen. Satsar vi på tvåspråkiga lösningar tynar svenskan bort i ett längre perspektiv. Det visar liknande försök som gjorts i andra flerspråkiga länder.
