Hon är både glad och samtidigt ödmjuk inför all uppmärksamhet samtidigt som hon tycker att allt ljus har riktats på hennes prisbelönta roman Is medan andra böcker har hamnat i skuggan. Hon medger att synligheten är plågsam samtidigt som hon anser att hon inte har rätt att dra sig undan offentligheten. Den prestigefyllda belöningen förpliktar. Hon tröstar sig med att hon inte behöver kröna sin efterträdare.
Sådan är hon – Ulla-Lena Lundberg. Vi har kommit överens om en intervju i hennes hem i Borgå där så många andra medierepresentanter har suttit och försökt ställa kloka frågor. Innan frågestunden googlade jag ”Ulla-Lena Lundberg”. Resultatet blev 631 000 träffar på 0,17 sekunder. Det betyder att det mesta har sagts och skrivits om Finlandiapristagaren 2012.
Medan Ulla-Lena Lundberg ställer fram några Runebergstårtor som tilltugg till teet som hon serverar löper tankebanorna kors och tvärs i intervjuarens hjärnkontor. Hur få igång ett samtal med nya infallsvinklar?
Många av Svenskbygdens läsare vet att Ulla-Lena Lundberg tre gånger varit nominerad för Finlandiapriset: år 1987 med romanen Sand, 1989 med romanen Leo och 2001 med romanen Marsipansoldaten. År 2012 blev det alltså fjärde gången gillt för henne med romanen Is.
Juryn, bestående av tre personer tragglade sig igenom årets bokproduktion för att i bokflödet fiska upp sex verk för Finlandiapriset. Ulla-Lena är inte sen att påpeka att två av jurymedlemmarna läste den mycket berömvärda finska översättningen av Is och att den tredje läste boken på originalspråk.
Vilka var de medtävlande böckerna? De var Maihinnousu av Riikka Alaharja, Popula av Pirjo Hassinen, Dora,Dora av Heidi Köngäs, Nälkävuosi av Aki Ollikainen och Mr. Smith av Juha Seppälä.
Det torde vara allom bekant att president Tarja Halonen var enväldig domare och att hon ansåg att Ulla-Lena Lundbergs Is skulle prisbelönas.
”Jag förälskade mig i Is!” President Halonens utsaga kommer med största sannolikt att gå till hävderna. Likaså bilden som pressen kablade ut vid prisutdelningen där den enväldiga domaren omfamnar författaren till boken som hon har förälskat sig. Samtidigt fanns nyheterna på nätet och i tv-utsändningarna. Tidningarna fylldes av referat och kommentarer följande dag. Finlandiapriset säljer bra både gällande lösnummer av tidningar för att inte tala om boken i fråga. Det fusionerade Schildts & Söderströms förlag gnuggade händerna och fröjdade sig över stigande upplagesiffror. Hufvudstadsbladet publicerade en jättebild på den färska pristagaren med vännerna från förlaget, Elisabeth Jansson, Tapani Ritamäki och Mari Koli, på väg till prisutdelningen.
Hur har romanen Is mottagits av recensenterna och varför slits boken nästan från bokhandelsdiskarna medan reserveringslistorna på biblioteken är långa? Den första frågan lämnar Ulla-Lena Lundberg obesvarad. Till åtskillnad från vissa andra författare kommentarar hon aldrig sina recensioner. Däremot har hon synpunkter på det hon tror att intresserar läsarna.
Det finns tre läsarkategorier enligt Ulla-Lena Lundberg. De är finlandssvenskarna som fäster sig vid skildringarna av familjen och den efterkrigstida miljön, de finskspråkiga som ser det andliga innehållet och i likhet med finlandssvenskarna upplevde efterkrigstidens knappa materiella förhållanden men också det dyrköpta framtidshopp, som rikssvenska läsare kan se som en idyllisering.
Över 100 000 sålda exemplar på finska! Bokhandlarförbundet rapporterar att Is var det mest sålda skönlitterära verket i december 2012. Det är ovanligt att en finlandssvensk bok blir en så stor försäljningsframgång på finska som Is har blivit. Hur är det möjligt, frågar man sig samtidigt som man vet att en god produkt inte känner av några språkbarriärer. I fallet Is handlar det om den briljanta översättningen till finska av Leena Vallisaari.
– Hon har faktiskt översatt alla mina böcker sedan Leo (1989), säger Ulla-Lena Lundberg, och det är jag henne väldigt tacksam för.
Leena Vallisaaris far var präst vilket bidrog till att boken fick sina riktiga kyrkliga termer på finska. Ulla-Lena Lundberg har litat på sin översättare. Hon har fått fria händer. Resultatet har blivit det bästa tänkbara.
Färdig med Is, säger sig Ulla-Lena Lundberg vara efter det att hon har överlåtit den till läsarna. Skrivprocessen har tagit cirka två år medan materialet har funnits i hennes huvud en betydligt längre period.
– Det är ingen idé att börja skriva innan det är dags att skriva, menar Ulla-Lena Lundberg.
Detta som tröst till författare och skribenter som har gått ner sig i hopplöshetens träsk inför arbeten som aldrig blir utförda trots goda intentioner.
Hur Finlandiapristagaren arbetar är en fråga som ställer sig osökt. Ulla-Lena Lundberg avslöjar att hon från och med år 2000 gick in för att skriva på dator i en känsla av underlägsenhet inför tekniken. Med saknad minns hon sin elektriska skrivmaskin som han hade i bruk på 1980- och 1990-talen. Hon kunde vad maskinen kunde, och det var ett mera jämlikt förhållande.
Här lämnar vi Finlandiapristagaren med siktet inställt på nya projekt.
Ulla-Lena Lundberg
Född 14.7.1947 på Kökar, Åland
Bor i Borgå och i Mariehamn
Debuterade 1962 med lyriksamlingen Utgångspunkt
Skrivit utöver lyrik, romaner, rese- och faktalitteratur och hörspel, sammanlagt 21 verk.
Filosofie magister 1985
Filosofie hedersdoktor vid Åbo Akademi 1993
Statlig konstnärsprofessor 1994-99
Svenska Akademins Finlandspris 1990
Runebergspriset 1998 för romanen Regn
Svenska kulturfondens stora pris 1998
Tidningen VI: s litteraturpris för romanen Marsipansoldaten 2001
Stina Aronsons pris 2004
Ålandsbankens kulturpris 2006
Tollanderska priset 2011
Finlandiapriset 2012
