Svaren på de frågor som ställdes i samband med vårens nätbaserade SFV-brainstorming har nu analyserats och jämförts med de postenkäter som med jämna mellanrum gjorts bland finlandssvenskar.
– Fast frågorna är jämförbara, är det skäl att påpeka, att SFV:s nätbaserade enkät inte uppfyller alla vetenskapliga kriterier. Men det var heller inte meningen. Avsikten med ett sådant här öppet forum är att få in olika idéer och uppfattningar utan att förutsätta representativitet, berättar Herberts.
Herberts anser att det kan vara till fördel att emellanåt låta kreativiteten flöda fritt, speciellt i tider då svenska språkets ställning i Finland ifrågasätts, och nya strategier krävs.
– De öppna svaren i själva brainstormingen talar sitt tydliga språk. Det finns ett genuint och seriöst intresse, och ett engagemang för de här frågorna. Att finlandssvenska framtidsfrågor intresserar kan man inte ta miste på. Egentligen vore väl allt annat anmärkningsvärt.
Antalet enskilda svarare uppgick till 373. Den demografiska profilen på svararna är god i fråga om kön och ålder. Även den regionala balansen är god, förutom att Åland är underrepresenterat. Ungefär hälften av svararna är SFV-medlemmar, och hälften inte.
– Noterbart är att icke SFV-medlemmar har en betydligt lägre medelålder än SFV-medlemmarna, trots att man kan förvänta sig att de äldre SFV-medlemmarna inte tar så mycket del i nätbaserade enkäter.
Det råder enligt resultaten stor samstämmighet bland både SFV-medlemmer och icke-medlemmar att det är viktigt att upprätthålla en språklig gemenskap mellan olika delar av Svenskfinland.
– En något mer kluven inställning har man till om finlandssvenska satsningar skall riktas till regioner där svenskan är utsatt eller inte. De flesta vill här försvara sin egen region; är svenskan stark vill man inte gå miste om en uppbackning, och är svenskan utsatt anser man naturligtvis att satsningar är nödvändiga, berättar Herberts.
En kluvenhet finns även till det som har kallats ”den taxellska paradoxen”. Att tvåspråkiga lösningar leder till enspråkighet anser en majoritet, men ungefär en tredjedel sväljer inte tanken helt och hållet.
– Frågorna, som tidigare även ställts i den finlandssvenska Barometern uppvisar samma svarsmönster som i den nu aktuella enkäten, varför man kan utgå att svararna här långt speglar det finlandssvenska fältet i stort.
Hur bra känner folk till SFV?
En majoritet av alla svarare anser att SFV är ”alltför okänt” i Svenskfinland (62 procent delar åsikten helt eller delvis). Speciellt unga svarare, under 30 år, anser detta.
– Ungefär hälften av svararna anser att SFV borde ha mera aktiviteter och förmåner för medlemmarna. Av medlemmarna säger nästan 6 av 10: ”Ja, tack!” Att det trots allt inte är fler som välkomnar medlemsprivilegier är kanske mera intressant.
Enkätens påstående att ”SFV är en modern medlemsorganisation” får medhåll av en knapp minoritet (42 procent). Nästan lika många vill eller kan inte uttala sig och 18 procent håller inte med i påståendet.
– Unga och icke-medlemmar har den största benägenheten att inte ta ställning till frågan, förmodligen för att man inte anser sig känna till SFV tillräckligt väl. Däremot förefaller äldre och medlemmar (och i synnerhet äldre medlemmar!) att anse att SFV hänger med sin tid.
Det likaså ledande påståendet att ”SFV som folkrörelse levt ut sin tid” sväljer inte många (endast 13 procent), medan en klar majoritet (57 procent) inte accepterar påståendet.
– Ju äldre man är desto större sannolikhet är att man opponerar sig mot påståendet, säger Herberts. Även medlemmarna är betydligt oftare av annan åsikt än icke-medlemmar.
Borde man då som SFV-medlem ha större möjligheter än nu att få stipendier och understöd? En av tre (32 procent) tycker att så borde vara fallet, medan något färre (26 procent) motsätter sig tanken. Här är det medlemmarna som har en större benägenhet (40 procent) att välkomna en ”gräddfil” för medlemmar, men 31 procent av medlemmarna motsätter sig dock en sådan.
Vad borde då SFV speciellt satsa på? Här räknades i enkäten upp de fem sektorer som SFV redan nu målmedvetet satsar på. Eftersom svaren inte är uteslutande får frågebatteriet ytterst få negativa laddningar.
– Prioriteringarna är också så gott som identiska bland såväl medlemmar som icke-medlemmar. Alla sektorer är viktiga och de utesluter inte varandra, men vissa prioriteras dock något mera än andra.
Satsningar på den finlandssvenska skolan anses viktigast (83 procent helt eller delvis). På andra plats kommer finlandssvensk kultur och bildning (74 procent), följt av finlandssvenska studerande (70 procent). Minst uppbackning, men inte någon liten, får svensk dagvård (54 procent) och bibliotekssektorn (53 procent).
– Det intressanta är att prioriteringarna är så gott som identiska bland medlemmar och icke medlemmar, berättar Herberts.
Vilka lärdomar kan SFV dra?
Även om enkäten enligt Herberts har sina metodologiska begränsningar och generaliserbarheten är begränsad kan man klart fastslå att det finns ett stort engagemang för finlandssvenskheten.
– SFV upplevs som tämligen okända, men ger ändå tydliga positiva vibbar. Den uttalade fokuseringen får ett brett stöd; skola, kultur och bildning. Det mest intressanta är att yngre svarare, som inte är medlemmar, intresserar sig för dessa frågor. Utmaningen förblir att attrahera en yngre generation för medlemskap och insatser för SFV, och för de breda och viktiga satsningar Svenskfinland behöver nu och i framtiden.
