Eldsjälarnas eldsjäl: Rikard Bjurström

SFV-Magasinet 2-2016, sid. 22
Intervju med eldsjälen Richard Bjurström i Tammerfors

Rikard Bjurström har i över trettio år förknippats med det svenska inslaget i Tammerfors. Uppdragen har varit otaliga, och något slut syns inte ännu till.

SFV-magasinets utsända träffar Bjurström i nyrenoverade lokaler i centrum av Tammerfors, där Svenska klubben, Nordens hus och Luckan sedan september 2015 delar utrymmen.
– Man kan säga att vi nu befinner oss i det andra svenska rummet i Tammerfors.
I tillägg till samskolan ville vi ha ett rum till, så att elever och föräldrar skulle uppleva att det kan finnas andra svenska rum än bara skolan, berättar Bjurström.
Tidigare togs en stor del av lokalen upp av inhyrd restaurangverksamhet, men då restaurangen gick omkull blev det aktuellt att hitta ny verksamhet.
– I stället för att söka en ny restauratör beslöt vi att renovera upp lokalen och hyra ut den som en samlingspunkt för Svenska klubben, Nordens hus, Luckan, och andra föreningar som verkar i Tammerfors. Den symbiosen fungerar nu mycket bra, bland annat för att verksamheterna tidsmässigt inte går på varandra.

Det började med politiken. Rikard Bjurström hör till den långa linjens eldsjälar på de svenskspråkiga språköarna, han har varit engagerad i det svenska i Tammerfors i över trettio år.
– Bakgrunden ligger säkert i att jag gick i svenska samskolan i Tammerfors från andra klassen i folkskolan. Båda föräldrarna var engagerade i det svenska, mamma som rektor för samskolan, och pappa bland annat i Svenska klubben, berättar Bjurström.
Själv var han dock inte så intresserad under skoltiden, eller då han studerade till ekonom vid Handelshögskolan i Åbo.
– Det var egentligen först då Henrik Lax rekryterade mig som kommunalvalskandidat i början av 1980-talet som jag började engagera mig. Jag var nog van att ställa upp för det gemensamma, redan under tiden i Åbo var jag politiskt aktiv och satt i stadsplaneringsnämnden.
Bjurström ställde alltså upp som SFP:s kandidat i valförbundet med Samlingspartiet, och blev invald första gången. Sammanlagt satt Bjurström 16 år i fullmäktige. Han berättar att det är ett hårt arbete då man är ensam ledamot.
– Jag var ordförande i utbildningsnämnden under recessionen på 1990-talet, då nedskärningarna var i samma klass som idag. Det var en jobbig tid. Men tack vare att jag jobbade solidariskt och rättvist fick jag god acceptans inom staden, vilket även framöver gjorde det lättare att sköta de svenska frågorna.
Bjurström lämnade dagspolitiken då hans far blev sjuk och inte längre kunde sköta den gemensamma firman, segelmakeriet Nebsails. Partiet utsåg en ny kandidat, Peter Löfberg, som redan hunnit sitta i fem perioder, och som också ställer upp för en sjätte i nästa val.

Ekonom på Svenska klubben. Svenska klubben kom också med i ett tidigt skede efter Bjurströms återflytt från Åbo. Klubben behövde nämligen en ny ekonom.
– Jag ställde upp. Med engagemanget där och med politiken hamnade jag så att säga ordentligt med benen i spenaten, och efter det rullade det på av bara farten.
Bjurström är fortsättningsvis ordförande för SFP i Tammerfors, han sköter Svenska klubbens ekonomi, är ordförande för Nordens hus, ordförande för kulturstiftelsen, samt ordförande för Svenska samskolan. Att fixa det svenska i Tammerfors tar honom i stort sett en dag i veckan, men Bjurström ser inget märkligt med sitt stora engagemang.
– Jag trivs ganska bra med det. Ibland blir det lite för mycket, men man jobbar ju gärna för en god sak. Jag har varit företagare hela livet, så mina arbetstider har även annars varit oregelbundna, och långa. Och oftast startar ju engagemanget ur alldeles praktiska orsaker, berättar han.
Då Bjurström kom tillbaka till Tammerfors efter studietiden med fru och två barn fanns en lekskola, men inget heldagsdagis.
– Så det var bara att grunda ett dagis, år 1981. Vi började med tolv barn i alla ålderskategorier, idag har dagiset 125 barn.

Intresse från finskt håll.
Samskolan kan uppvisa en liknande tillväxt.
– Det beror främst på att tvåspråkiga, men även helt finskspråkiga familjer, sätter sina barn i svenska skolan. För många är det förstås också bekvämt då dagiset och skolan fungerar i samma kvarter – man kan droppa av alla barn på en gång.
Det ökade intresset på finskspråkigt håll har krävt vissa specialarrangemang.
– Vi hade språkbad i tio år, och nu har vi språkduschar, och intensivundervisning i dagiset och i de första klasserna med stöd av stiftelsen Brita Maria Renlunds minne.
Det har gett gott resultat. Även elever som ursprungligen kommit med skrala kunskaper i svenska klarar av skolgången. Det är viktigt, säger Bjurström, eftersom samskolans främsta uppgift förstås är att erbjuda fullgod svenskspråkig undervisning.
– Förr hade vi också en stor utmaning i att rekrytera kompetenta lärare, speciellt klasslärare. Till sist inrättade jag ett stipendium för de som kom, och jag reste också till Peffan i Vasa för att berätta om Tammerfors. Efter det har det hela fungerat bra, inte ens stipendiet behövs längre, berättar Bjurström.

Goodwill finns. De allra flesta bland språkmajoriteten är välvilligt inställda till det svenska inslaget i staden, berättar Bjurström. Även Svenska klubben är öppen för människor med olika språkbakgrunder.
– En förutsättning är ändå att de som kommer hit vill tala svenska. Det är inte förbjudet att tala finska, men vi utgår ifrån att det gemensamma språket i klubblokalen är svenska.
Svenska Klubben i Tammerfors fyllde i år 130 år, och är en av de äldsta föreningarna i staden. Då klubben grundades hade Tammerfors 20 000 invånare varav cirka 1000 svenskspråkiga, eller fem procent. Idag är de svenskspråkiga ungefär lika många som då, men procentandelen har sjunkit till 0,5 procent.
– Kanske är det på grund av litenheten som vi fortsättningsvis får göra en hel del upplysningsarbete. Ganska många tror att de svenskspråkiga i Tammerfors har Sverigesvenskt ursprung.

Ekonomin utmanande. Rikard Bjurström berättar att svenskarna i Tammerfors inte har starka egna fonder i ryggen, som till exempel i Björneborg eller Uleåborg.
– Samskolan får något av staden i tillägg till de statspengar som alla andra skolor får. Och vi kan fakturera några småsummor av kranskommunerna för de elever som kommer därifrån. Men i övrigt är vi helt beroende av de finlandssvenska fonderna.
Enligt Bjurström hålls verksamheten över ytan, men så fort större investeringar är påkallade, är man tvungen att vända sig till de finlandssvenska fonderna.
– Tack till dem! Utan en välvillig inställning bland de finlandssvenska fonderna skulle det inte gå ihop. Men man kan nog säga att vi gärna skulle ta emot mera.
Bjurström ser det som positivt, att SFV i slutet av detta år flyttar ansökningsperioden för organisationer som verkar enligt kalenderår till september.
– Det är bra om man får besked innan verksamhetsåret börjar. Hyror och personalkostnader skall betalas även under det första kvartalet, och då kan det uppstå ekonomiska risker om ett väntat bidrag uteblir.

Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: Rabbe Sandelin
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
svenska, tammerforsare
Tid
2016
Typ
Text
Media id/signum
M-2016-15
Ingår i samlingen
SFV-magasinet
Skapat 18.01.2017 av Rabbe Sandelin
Uppdaterat 18.01.2017 av Rabbe Sandelin