74089.jpg

Framtidens utbildning skapar individer med hög förändrings­kapacitet

Framtidens skola är redan här, om man får tro medierna. Nu tar man modell efter de nya skolorna i Danmark.

Niklas Wahlström är sedan årsskiftet sektorsansvarig för utbildning vid SFV. Förutom att fungera som sakkunnig i utbildningsfrågor ansvarar han för föreningens egen kompetenshöjande verksamhet bland skolledare och lärare. Av skola och utbildning har han mångårig erfarenhet från sina år som ämneslärare, studiehandledare och senast som rektor för ett finlandssvenskt gymnasium. Foto: Pia Pettersson.

Rantakylän koulu invigdes för ett år sedan och är en övningsskola med klasserna 1–9 i Joensuu. Också denna skola verkar ha hämtat modell från de nya skolorna i Danmark som i mer än tio år blivit vallfärtsort för hundratals tjänstemän även inom finsk utbildning. 

Eleverna stortrivs i sin nya skola. Byggnaden och interiören signalerar omsorg om dem som värdefulla och likvärdiga medlemmar av vårt samhälle. 

Ytterväggarna gömmer öppna, transparenta och flexibla utrymmen i vilka skor är förbjudna för alla, oberoende av ålder och position. Traditionella klassutrymmen med pulpeter i rader och vita tavlor saknas i denna skola, vars verksamhetskultur bygger på samarbetsinlärning och elevernas egen aktivitet i lärande med iPads som ett viktigt verktyg för sökning och bearbetning av information. 

I årskurserna 1 och 2 finns ingen traditionell indelning i undervisnings­klasser. Kompanjonlärarskap och lärarnas teamarbete lägger grund för den flexibla och varierande pedagogiska verksamheten som har ämneskunskap men också brett utvecklade färdigheter som mål för elevernas utveckling. 

Om frågan hur utbildningen borde utvecklas för att möta framtidens behov bara kunde lösas genom att bygga skolor med rumslösningar och verksamhetskultur i likhet med Rantakylän koulu, skulle framtiden inte kännas så utmanande.  Men utbildningen står inför betydligt radikalare förändringar än vad vi med bara moderna skolbyggnader och smärre justeringar av nuvarande läroplaner kan uppnå.

Utmaningar

Vi lever i de snabbaste och mest omvälvande förändringar världen någonsin gått igenom. 

För att förstå behovet av förändring inom utbildning behöver vi känna till de utmaningar som idag råder inte bara inom utbildningen, men också i det omkringliggande samhället. Till dessa hör den ökande ojämlikhet som råder inom nästa alla utbildningsformer. Skillnaderna mellan pojkars och flickors inlärningsresultat växer, liksom skillnaderna mellan regionerna, mellan elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund, och mellan dem med finländska rötter och dem med invandrarbakgrund. 

Nedskärningarna av bidragen till högskolorna försvagar deras verksamhet. Då utbud och efterfrågan på utbildad arbetskraft inte till fullo motsvarar varan­dra, träffar mycket av de pengar som sätts på utbildning fel. Frågan om hur en eventuell förlängning av läroplikten skall förverkligas är den utmaning som bland många upprätthållare av utbildning diskuteras just nu.

Många kommuner har en sviktande ekonomi, framkallad bland annat av växande kostnader för en åldrande befolkning och den kraftiga inrikes­migrationen. Den påföljande ekonomiska belastningen i utflyttningsregionerna utmanar för sin del hållbarheten i vårt utbildningssystem. Fortgående digitalisering, automatisering, omlokalisering av produktionen av varor och tjänster, och ett växande multikulturellt inslag i vårt samhälle hör till den förändring vi måste anpassa oss till. Föremål för en omvärdering av utbildningen bör därför vara förverkligandet av den, dess målgrupp, lokaliseringen, verksamhetskulturen och stödet för lärande. 

En skolflicka skriver tecken i molnen

Vi kommer inte att kunna lösa framtidens behov av kunnande med dagens utbildning, säger generaldirektör för Utbildningsstyrelsen Olli-Pekka Heinonen i en intervju för Företagarna i Finland. De senaste läroplansreformerna saknar, trots en kraftig utveckling av skola och utbildning, tillräcklig framförhållning och har inte lyckats knappa in på samhällsutvecklingens allt större försprång.

Den stora utmaningen är inte så mycket den fart med vilken utvecklingen sker, utan snarare dess omfång med tanke på alla de områden som berörs. 

Framtiden kräver en radikalare reform av skola och utbildning än de mindre justeringar som kan tänkas rymmas innanför ramarna för nuvarande läroplaner. Om utbildningen skall ha som uppgift att inte bara lära individerna handskas med kommande förändringar i samhälle och arbetsliv, utan också att stödja framväxten av individer som kan styra utvecklingen i önskad riktning, har vi skäl att grundligt ompröva vår uppfattning om utbildningens uppgift och framtida innehåll och former. 

Arbetsmarknaden som styrande faktor

Utbildningens huvuduppgift är att förse samhället med den utbildade arbetskraft det behöver. Utgångspunkten är att alla i arbetsför ålder skall delta i arbetslivet, i delningen och i utvecklandet av sitt kunnande eller med bidrag av något annat som tillför vårt samhälle värde. Men det är idag omöjligt att prognosti­sera kommande förändringar på arbetsmarknaden under följande femtio år. Det som kan digitaliseras digitaliseras, och förändringar sker inom såväl den globala produktionen som inom länders demografi. Det medför ändrade behov av arbete och tjänster. Med säkerhet vet vi att många yrken försvinner medan andra kommer till. 

Men vi utbildar fortfarande idag för arbetsuppgifter som kommer att försvinna långt före 2070 då dagens unga lämnar arbetsmarknaden. 

Utbildningen har också som uppgift att trygga allmänbildning och ett kvalitativt liv, och att skapa vidare grund för lärande för både individ och samhälle. Men arbetslivets krav kommer ändå att styra utvecklingen inom utbildning. Livslångt och kontinuerligt lärande är en förutsättning för envar att bibehålla de yrkesfärdigheter som arbetslivet kräver. Behovet av distans- och flerformsstudier växer och en allt större del av lärandet sker utanför våra skolbyggnader i takt med att antalet aktörer som erbjuder utbildning ökar. 

Jämsides med att vi bör ta ansvar för vårt eget kunnande, blir förmågan att göra inre förnyelse avgörande för varje organisation som vill överleva. Karriärrådgivning och planmässig handledning hör till de arbetsplatshandledningstjänster som bör ingå i livskraftiga företags och organisationers tjänster för sina anställda. I ett samhälle vars behov av mänskligt kunskapskapital ständigt förändras, blir det viktigaste målet för vår grundutbildning att ge våra barn och unga förmågan att lära sig och utveckla färdigheter så att de kan anpassa sig till förändring. Men för att individen kontinuerligt skall kunna utveckla sitt kunnande i ett arbetsliv, som med ökande medellivslängd blir längre än tidigare, krävs utbildningssystemets flexibla lösningar för upprätthållandet av yrkeskompetensen och tillgången till tillräcklig och kvalitativ handledning. Det här gäller speciellt i övergångsfaser från en uppgift till en annan, och stärkandet av det informella lärandets ställning.

Den nya skolan

Om inte utbildningen svarar på samhällets beställning förlorar den sin samhälleliga funktion. 

År 2015 samlade Jubileumsfonden för Finlands självständighet SITRA personer från olika samhällssektorer till ett forum med uppgift att ge sin syn på önskad utveckling inom skola och utbildning. Efter de fem år som gått sedan rapporten Landet – där alla älskar att lära sig (förf. övers.) publicerades, syns redan många av de utvecklingslinjer arbetsgruppen förespråkade tydligt i verksamhetskulturen i dagens skola. En förskjutning från ämnesstudier mot granskning av fenomen, projektlärande, stärkandet av utvecklingen av kompetenser och färdigheter, större arbetslivsorientering, de ungas målstyrda arbete och lärarens handledande roll är de mest påtagliga av dem. Alla dessa syns i verksamheten i Rantakylän koulu. Men förändringarna behöver sträcka sig längre än så.  Målet för utbildningen behöver gå över från läroplanernas normstyrning till målstyrning för ämneskunskap och färdigheter på en individuell nivå. 

Framtidens utbildning behöver starkare ta fasta på individens egenvärde. Sätten med vilka vi kan rekognosera styrkor och fånga potentialen i varje individ skall vara utgångspunkten för vår utbildning. Detta ställer krav på större flexibilitet i målen för inlärning men också i rådande strukturer med indelning av verksamheten i ämnen, lektioner av viss längd och årskurser. Från den gamla skolan som sållat individer i fack utgående från gemensamma kriterier i läro­planerna, behöver vi gå över till den nya skolan som bygger på individualiserade mål för lärandet och från ett klasstänk till ett nivåtänk i ämneskunskap och färdigheter.

Jämlikhet i utbildningen kommer i allt högre grad att betyda en ojämn för­delning av resurserna, både på regionnivå som stöd för förutsättningar att bedriva kvalitativ verksamhet, men också i form av positiv särbehandling på lokal- och ner till individnivå som stöd för inlärning där det behövs. 

Lärarens förändrade roll

Nya digitala verktyg som stöd för lärande har varit en viktig förutsättning för förnyandet av skolornas verksamhetskultur och framtiden kommer att erbjuda lärarna långt flera möjligheter att med hjälp av teknik stödja bland annat kollaborativt lärande, kreativitet och djuplärande. Den distansundervisningperiod som framtvingades av vårens coronaepidemi visade inte bara att ibruktagandet av digitala hjälpmedel på bred front kan gå förvånansvärt snabbt och smidigt, utan också att det samtidigt bland många lärare finns en iver att förnya sitt sätt att arbeta och använda de nya funktioner som de digitala verktygen nu kan erbjuda. Men utvecklingen av digitala verktyg förnyar inte ensamt utbildningen i sig. Den förnyas bara i den takt lärarnas traditionella roll förändras. Då individens personliga mål ställs i fokus krävs av läraren allt mera ett pedagogiskt ingenjörskap i planeringen och genomförandet av lärprocesser för varje individ, ofta i samarbete med andra. 

Inom våra läroinrättningar behövs, kring varje individ, ett starkare mångprofessionellt samarbete och en plattare organisation i vilken ledning, lärare och elever lär. I linje med definitionen för en lärande organisation delar man sitt kunnande med varandra i alla riktningar. Den förändrade rollen föranleder skäl att se över innehållet i lärarnas utbildning, bredden av deras förväntade kunnande och deras arbetsavtal. Vi behöver lärare som inte bara anpassar sig till utvecklingen men som har den kunskap och de färdigheter som krävs för att också vara en del av den. 

Utbildningen flyttar ut

I en värld där en växande del av lärandet sker utanför våra etablerade läro­inrättningar blir frågan om erkännande och identifiering av kunnande allt viktigare. Som medutvärderare av individens kunnande föreslår SITRAs arbetsgrupp avtalspartners inom utbildning så som fritidsledare, tränare och pedagoger inom tredje sektorn, och en övergång från betyg till portfolio med samlad information om individens formella och icke-formella kunnande. Databasen KOSKI är en välkommen början till ett sådant centralt samlande av information om individens utbildning och kunnande. 

Framtidens utbildning kommer att i högre grad än idag vara förlagd utanför våra nu etablerade läroinrättningar så som Rantakylän koulu och alla andra av vårt lands tusentals skolbyggnader. Redan idag sker 70% av kunskapsökningen bland befolkningen vid sidan av eget arbete eller på fritiden. 

I många fall kan det informella kunnandet ha större betydelse för individens konkurrenskraft på arbetsmarknaden än den formella utbildningen. En meritokrati som enbart bygger på examina hör redan till en förgången tid: En hög utbildning allena fungerar inte idag som en automatisk garanti för syssel­sättning. Färdigheternas betydelse växer, bland dem förmåga att tillämpa kunskap. Utbildning bör därför i allt högre grad vara kompetensbaserad och koppla samman teori och praktik. Följaktligen skall lärandet mer än tidigare förläggas till arbetsplatserna och möjliggöra praktiska tillämpningar av det lärda. En ökande lokalisering av dagens nya läroinrättningar till den direkta närheten av övriga samhället är en blygsam början på utbildningens nya fysiska positionering i vårt samhälle, till den del den ens kommer att äga rum i fysiska och traditionella skolhus. Framtidens lärcenter kommer troligtvis att inte bara samla olika utbildningsformer och människor av olika åldrar, men också att fungera i symbios med bland annat samhällets social- och kulturtjänster.

En nationell strategi

Det sker mycket utveckling inom vårt lands utbildning idag, men i avsaknad av en nationell strategi för kvalitetshantering. Mycket bra görs redan i form av enskilda projekt, men samordnandet av framstegen och en gemensam syn kring hur vår utbildning skall utvecklas behövs som grund för vidare strategisk utveckling. Speciellt viktigt är att ta tillvara mycket av de metoder och modeller som växte fram under distansundervisningsperioden eftersom de kunde lösa en del av de pedagogiska och ekonomiska utmaningar vår utbildning idag står inför.

De öppna skolmiljöer som Rantakylän koulu representerar har redan fått mycket kritik från dem som jobbar på fältet. Det är viktigt att beslut om de reformer som berör såväl väggar som innehåll grundas på fakta och forskning, för att inte marknadskrafterna ensamma skall styra vart skola och utbildning är på väg. Övergripande och komplexa förändringar av ett utbildningssystem som skall kunna svara mot framtidens krav bör ske med pedagogisk expertis, framtidsforskning och dialog mellan ett flertal samhällsaktörer som grund. Ett sådant fruktbart samarbete kan försäkra oss om en skola och en utbildning i Finland som är världsbäst och som vi också framledes kan vara stolta över. De demografiska utmaningarna i Svenskfinland föranleder behov att vi som jobbar för och inom den finlandssvenska skolan, också på bred front arbetar för en livskraftig finlandssvensk skola i framtiden.