67774.jpg

Sanna och anständiga nyheter

Förr i världen kunde man alltid lita på det som stod i tidningen. Eller kunde man? I Helsingfors var läget katastrofalt på 1840-talet. Förtroendet för Helsingfors tidningar, stadens första regelbundet utkommande svenska tidning, var kört i botten.

”Sanna och anständiga nyheter” stod det på latin överst på paraden, men stämde inte alls. Tidningens innehåll var till stor del urklippt direkt ur andra tidningar eller rent skvaller. Upplagan hade rasat, för då liksom nu ville läsarna kunna vara säkra på att deras tidning förmedlade en korrekt bild av olika skeenden.

När ägarna år 1841 anställde en ny redaktör var hans primära uppdrag därför att rädda tidningen. Jobbet gick till 26-åringen Zacharias Topelius. Han lyckades. Helsingfors tidningar blev en tidning vars innehåll uppfattades som sant och anständigt, och som lästes av allt fler.

Dagens informationsflöde är inte en flod utan en svallvåg, och frågan om trovärdighet har blivit en vattendelare.

Den svenska journalisten Åsa Beckman sammanfattar kärnan i en etisk, anständig och trovärdig journalistik så här: ”Det handlar ju inte om att vi ska skapa en idealbild av verkligheten, eller bära våld på den, utan om att vi ska bli bättre på att visa hur den faktiskt ser ut.”

Det kan vara frestande för en klicksugen skribent att spetsa anrättningen med värdeladdade ord och sålla bort fakta som kunde nyansera bilden. Men svart- eller skönmålning är förlustaffär för både avsändare och mottagare. Vi vill ha medier vi kan lita på. Sanna och anständiga nyheter kräver grundlighet, och lönar sig på såväl kort som lång sikt – för alla parter.

Samma förhållningssätt genomsyrar all forskning av hög kvalitet. Ett förväntat resultat får inte begränsa urvalet. Genom en så bred och relevant insamling av data som möjligt nås de hållbara resultaten. Inte appellerar heller en seriös forskare till känslor i sin marknadsföring, utan har sin auktoritet i ett kunnande som välkomnar och tål också närgången granskning. Gedigen journalistik och dito forskning går hand i hand, och inte sällan värnar den förra den senare – som i årets Topeliusprisvinnares, Annvi Gardbergs rapportering om alternativ medicin.

SFV vill främja god journalistik på svenska i Finland. Därför delar vi tillsammans med Finlands svenska publicistförbund årligen ut Topeliuspriset till en journalist som ”ådagalagt betydande skicklighet i sitt journalistiska värv, bestående av såväl originalitet, civilkurage som finess”. SFV gör det också årligen möjligt för tio frilansjournalister att delta i branschseminariet Mediespråk.

Medierna finns med när vi bygger och bekräftar identiteten. De är näringskällor för språket och uttrycksförmågan. Och inte minst utgör de viktiga arenor för demokratins informationsflöde och debatt, det vi kan kalla samhällets samtal.

SFV:s motto är bildning för framtiden. Bra journalistik bildar, och är ett samhällskitt att kämpa för.

 

Wivan Nygård-Fagerudd, SFV:s ordförande

Foto: Marica Rosengård