SFV har en ny webbsida, än sen?

Det är inte längre en nyhet att en organisation lanserar en uppdaterad webbsida. Det gjorde SFV vid årsskiftet – för fjärde eller femte gången, beroende på hur man räknar. Men i år fanns det en betydande skillnad jämfört med föregående gånger.

Tidigare förnyelser skedde oftast på grund av att själva sättet att presentera material på nätet fått nya verktyg; webbanvändarnas skärmar hade blivit större och skarpare, eller webbpubliceringsverktygen hade utvecklats så att sidorna blev vackrare att se på, och framför allt enklare att skapa och uppdatera.

Ur denna synvinkel var det tills för något år sedan inte alls något ”fel” på SFV:s webbsidor. Men en revolution skedde på annat håll. De så kallade smarttelefonerna gjorde inträde. 

Smarttelefonerna brädade inte bara på en gång många etablerade telefontillverkare som Nokia, eftersom de nya tillverkarna kom med färdiga ekosystem, till exempel appar och musikförsäljning, i bagaget. De var också de första telefonerna med vilka man åtminstone med någon form av framgång kunde surfa på nätet. 

I praktiken var Apples Iphone, som lanserades 2007, en tydlig vattendelare. De första modellerna, liksom alla andra smarttelfoner som lanserades i Iphones kölvatten, var visserligen ganska långsamma som webbläsare, men introduktionen av snabbare nätverk och snabbare elektronik ändrade i rask takt på ekvationen. Idag borde vi egentligen inte längre kalla de här apparaterna för telefoner; de är i själva verket kraftfulla, ständigt uppkopplade datorer – ett slags cyborgaktiga förlängningar av våra egna intellekt, med alla de för- och nackdelar det kan innebära. 

Miniatyrisering och responsivitet. Och det är faktiskt denna utveckling som även drivit på den senaste utvecklingen då det gäller webbsidor. Av statistiken gällande till exempel SFV:s webbsidor kunde man förra året enkelt utläsa att cirka femtio procent kom från smarttelefoner. För många är alltså telefonen idag det primära sättet att interaktera på nätet. Då måste webbsidorna vara lika användbara på telefonernas små skärmar, som på borddatorernas, eller de bärbara datorernas större skärmar.

När webbutvecklarna för några år sedan upptäckte det här, var den första lösningen att bygga två sajter: en för datoranvändare och en för små skärmar. Med lite programmeringstrick (eller med ett menyval) kunde man sedan få datorn som levererade sidorna att välja rätt version beroende på vilken användare som kom till sidorna. Men ibland gick det fel.

SFV valde att vänta tills det gick att bygga en ordentlig så kallad responsiv sajt. Innehållet är hela tiden det samma, men presentationen anpassar sig automatiskt och i realtid på basen av användarens skärmstorlek. Man kan bra pröva det på en större datorskärm; den minsta versionen man kan åstadkomma genom att förminska webbläsarens fönster är den version telefonerna ser.

Innehållet är det viktigaste. Det kan tyckas som att denna tekniska detalj i presentationen av SFV:s webbmaterial är en liten sak, påkallad av en ännu mindre sak: den ökande tekniska miniatyriseringen. Ett projekt som det här växer ändå fort till en nödvändighet att gå igenom allt det material som längs med åren samlats på sidorna. Att börja sovra, att börja klargöra. I själva verket var det just detta arbete som tog längst – en tekniskt modern sajt hade vi annars kunnat visa upp tillsammans med vår webblevarantör webbhuset.fi långt tidigare.

Det är många frågor man bör ställa sig då man utvecklar själva innehållet. Hur berättar vi om oss själva, vad kallar vi saker, och gör vi det konsekvent på alla sidor, med samma ord? Vad kan vi förbättra och förenkla? Till saken hör att SFV i samband med de nya sidorna också strävade till en förenkling, där det material som tidigare lydde under SFV:s studiecentralverksamhet på adressen sfvbildning.fi, inlemmades på de nya sidorna. Det medförde ett betydande tilläggsarbete där vi ofta medvetet fick tvinga oss att glömma vår egen internaliserade organisationsbild (självklar enbart för oss på insidan) – och i stället se på sakerna ur användarnas synvinkel.

Exakt samma tankeprocess gällde de nya webbsidornas navigering. Alla navigeringslänkar måste begreppsligt och innehållsmässigt vara på samma nivå – annars tappar användaren lätt bort sig. Om inte användaren hela tiden kan skapa sig en bild av hur den rör sig bland sidorna, kan denna ofrivilliga vilsenhet och desorientering kännas lika fysiskt påtaglig som då man på riktigt går vilse i den fysiska världen. Hur många gånger har inte vi alla ”gett upp” på en webbsida, och gått tillbaka till ingången?

Ta alltså gärna en titt på SFV:s nya sidor med det ovanstående i tankarna. Ge sidorna ett ordentligt träningspass, och tveka inte att ge feedback på redaktion@sfv.fi.